Glömsk eller slarvig?



Jag vet att jag har fått försämrade minnesfunktioner sedan jag blev utmattad. Saker som jag normalt sett hade kommit ihåg glömmer jag bort. Jag kan glömma bort ord medan jag pratar, jag tappar tråden i ett samtal väldigt ofta. Hur jag än koncentrerar mig kan jag för mitt liv inte komma på vad jag nyss pratade om. Det är väldigt obehagligt.

Men sen finns det den där andra glömskan. Som att jag glömmer tacka ja till en inbjudan, glömmer bort att ta med återvinningen när jag ska åka och handla, glömmer vardagliga saker helt enkelt. Dessutom glömmer jag oftare bort tider nu, än vad jag gjorde innan jag blev sjuk. Och för all del, det kan bero på utmattningssyndromet. Men det kan också bero på att jag har betydligt fler "lösa" tider att hålla ordning på nu, än vad jag hade då.

När jag jobbade hade jag en starttid och därefter ett schema att gå efter. Punkt efter punkt som kunde prickas av. Nu är allt så flytande. Det är en läkartid här, ett samtal där, barn som ska skjutsas, flera olika tider varje dag osv. Fem över och fem i halv hit och dit. Så udda tider.


Varför tolkar jag det som att jag har fått sämre minne? Jag tror att den sortens glömska inte alls har med det att göra. Jag är lite glömsk och halvslarvig, ungefär som alla andra. Som jag alltid har varit. Utmattad eller ej. Kanske jobbade jag hårdare förut för att ha kontroll på saker, men det har ju i så fall inte med minnet att göra, utan en fulltecknad kalender, för att inte missa något.

Har lite glesare kalender numera. Kanske missar jag något emellanåt. Men faktiskt förvånansvärt lite, vad det verkar.

Den andra delen av glömskan bekymrar mig mer.  Att hjärnan styr in på andra spår och totalt förlorar fokus på det samtal jag är i. Det är så obehagligt och uppenbart fel. Måtte det läka.




4 kommentarer:

  1. Förstår vad du menar...jag upplevde det som jobbigast när inte hjärnan fungerade. Minne, koncentration, beslutsfattande och planerande. Att kroppen inte orkade var en sak, men hjärnan...

    Senaste halvåret har jag upplevt en rejäl förbättring när det gäller kognitiva funktioner och det var verkligen då som jag började känna igen mig själv igen. Just ja, det är ju så här jag funkar. Jag får idéer, jag kan planera, minnas och organisera ju. Under lång tid undrade jag vem jag var och om jag bara inbillat mig att jag var den här personen, men hon fanns där inne ändå. Bortom hjärndimma och utmattning.

    Hoppas att du hittar det du också <3
    Linnéa

    bylittlenea.blogg.se

    SvaraRadera
  2. Man undrar ju ibland vilka skador ens hjärna har fått. Om de kommer att läka. Någonsin. Precis som du tappar jag tråden väldigt lätt. Kan vara mitt i en mening och plötsligt inte veta vad vi pratade om. Obehagligt, när man alltid varit en sådan som haft koll. Jag hoppas att jag också kommer dit du är Linnéa!

    SvaraRadera
  3. Jag känner verkligen igen mig och det är otroligt läskigt att hjärnan inte fungerar som den brukar. Innan jag förstod att jag var i en utmattning var jag till och med orolig för att jag drabbats av demens. Under mitt pågående rehabprogram har jag fått lära mig att de delar av hjärnan som hanterar minnet (hippocampus) och resonerande delar (delar framme i pannan) är krympta hos personer som är utmattade. Det som känns hoppfullt och betryggande är att hjärnan är plastisk och förändringen kan gå tillbaka. Det som visat sig fungera bra för att påskynda processen har jag förstått är mindfullness och fysisk aktivitet. Även om vi som är mitt i en uttmattning behöver vara lite försiktiga med den fysiska aktiviteten också (om vi orkar med det alls). Ta hand om dig! https://litaparesan.wordpress.com

    SvaraRadera
  4. Otäckt bekant att hjärnan kopplar ur och beger sig nån annanstans helt utom kontroll. Enda sättet att komma igen är att låta den vila, för mig åtminstone. Jag har märkt att jag är som mest skärpt när jag promenerar, då känner jag igen min hjärna som den var innan utmattningen. Men när jag är småfebrig för det mesta, som nu, funkar det inte att gå nåt vidare. Drygt.
    Kram Sofia

    SvaraRadera