Det är sån här jag k a n vara

Källa


Nu har jag hämtat mina nya glasögon. Hoppas att de kan göra en liten skillnad för min huvudvärk. Minsta lilla förbättring är välkommen.

Jag har kopierat en hög med papper och skickat in till Försäkringskassan och hoppas på bra besked därifrån, så småningom. Alltid nervöst innan man har det på pränt tycker jag. Det är något jag aldrig vänjer mig vid. Maktlösheten. Att ha sitt öde i händerna på någon annan, som knappt inte ens vet vem jag är. (På tal om det, kolla in Sveriges bästa arbetsförmedling på svtplay, avsnitt 3) När jag fixat ihop allt de ville ha och postat brevet infann sig den stora tröttheten. Som att luften gick ur mig när jag avslutat min del i det hela. Nu kan jag bara vänta.

Källa


Medan jag väntar måste livet fortsätta. På senaste tiden har jag varit hos sjukgymnasten, för mina axlar gör så himla ont. Så lätta, mjuka övningar jag fick, men så kraftlös jag är ändå. Inte svag (jo, okej, svag också!) men det är nåt annat, som att musklerna inte bär i vissa rörelser. Skumt.

Jag har varit på fritids på matlagningskväll. Det var en upplevelse. Hela klassen, 24 stycken, plus föräldrar och syskon som fixade middag och åt tillsammans. Jätteroligt att träffa alla under lite mer avslappnade former. Jag gillar det, den sociala delen av mig älskar sånt här. Men sen var det ju fantastiskt skönt att komma hem och somna som en stock efteråt.

Jag känner hur jag orkar mer. Den känslan är helt otrolig. Att få aha-upplevelser kring att det är ju sån här jag kan vara, när inte tröttheten har tagit över fullständigt. Jag hoppas innerligt att jag kommer fortsätta uppåt, framåt och inte krascha fler gånger i mitt liv.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar