Friskhetstecken, yippie!

Kraschat hus...


Jag har jullov med barnen. Maken jobbar och jag har ansvaret för alltihop. Stort framsteg jämfört med bara för ett år sedan. Då var jag inte hemma ensam med ansvar för någonting, knappt mig själv. Nu tycker jag att det går riktigt bra. När jag blir trött återhämtar jag mig dessutom. Bara en sån sak!

Vad ägnar vi oss då åt? Filmer, kompishäng, feber (tyvärr, men tack och lov inte jag igen), äta upp allt julgodis, läsa, rita, kolla youtube, lyssna på musik, städa hela huset i jakt på mitt vaccinationskort. Mässlingen satte griller i huvudet på mig... Just nu har jag rensat ut tre fulla sopsäckar med skräp i mitt sökande efter det där lilla kortet. Vi får väl se hur det ser ut här när jag hittar det! Städat kanske?!  Hehe!

Jag har sällskapat det sjuka barnet och medan hen sovit har jag legat bredvid och lyssnat på flera sommar och-vinterpratare i SR-appen. Bra, som jag rekommenderar hittills, är Mia Skäringer, William Spets, Emil Jensen från nu i jul och Fredrik Backman från i somras.

En vecka till, sen kör vi vardag igen. På gott och ont. Jag längtar inte alls lika hysteriskt efter vardagens rutiner som jag brukar göra. Ser det som ett friskhetstecken att helg och semester kan vara väldigt härligt.

4 kommentarer:

  1. Vad glad jag blir för din skull.
    ❤❤❤
    Att du känner att vardagslivet fungerar bättre och bättre och att du inte tappar all energi utan får behålla den.
    Jag längtar nog till vardagen igen.
    Med ett tyst, tomt hus då alla är jobbet igen.
    Behöver fortfarande tystnaden, lugnet och stillheten efter julhelgen och därefter dåligt mående med nya krascher.
    Men jag bli verkligen glad när jag läser att det går framåt för dig och andra.
    Det är ni värda.❤❤❤
    Skulle så gärna vilja vara frisk igen och kunna ha möjlighet att kunna vara på ett jobb med kollegor, stimulerande arbetsuppgifter och att få göra skillnad för någon igen.
    Jag längtar så det värker i hjärtat.
    Men nu är jag här med en utmattning som står och stampar och jag försöker peppa mig själv.
    Att det är ok att det är som det är just nu och att det så småningom kommer bättre dagar i en mindre trasig kropp och med en hjärna som inte bara längtar efter att orka utan också har förmågan att göra det.
    Hoppas ditt 2018 blir ett bra år med mycket energi.
    Vad härligt att du uppskattar helger och semester igen.
    Du är på rätt väg.❤❤❤
    Kram från
    Annica

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla! Jag känner att det är viktigt att dela det som fungerar också. Det blir lätt så att man fokuserar på allt det som inte fungerar och så tror man att det aldrig kommer bli bättre. Men det blir ändå bättre. Långsamt.

      Självklart anpassar jag mina dagar efter utmattningen, min ork är fortsatt begränsad, men det är ändå skillnad på att ha begränsad ork jämfört med ingen ork alls.

      Och visst, det är skönt med vardag också, så man hinner ikapp med sig själv en smula!

      Du kommer också komma dit en dag. Tålamod... <3 Kram

      Radera
  2. Här har det nästan varit tvärtom. Jag har längtat tills det varit dags för fritids igen, hur hemskt det än låter... Varit mer eller mindre knäckt under jul/nyår i trötthet, inget tålamod, ingen ork, och ändå försökt vara med och göra saker. Nu har det tagit mig 3-4 dagar till att komma upp över ytan när jag är ensam hemma. Det går upp och det går ner..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Känner så väl igen det där. När måndagen kommer som en befrielse med tystnad och sömn. Det är inte du, det är sjukdomen som gör det. Och tänk att jag känner mig piggare, efter sex och ett halvt år! Det går inte snabbt, det kan man inte säga, men det går åtminstone framåt. (och inte så att jag är hysteriskt tokpigg, men inte totalt däckad liksom.) Kämpa på. Tänk att förut kunde det ta 3-4 veckor, eller i värsta fall 3-4 månader att ta sig upp över ytan, nu tog det 3-4 dagar. Det är ändå bra.
      Kramar!!

      Radera