När slutar man med antidepressiva?

Källa

Hur vet man att man är redo att sluta med antidepressiv behandling? Jag tror mig minnas att någon sagt minst 6 månader för att bli av med depressionen och därefter sex månader ytterligare efter man blivit frisk, för att vara helt på den säkra sidan...? Hur vet man att man är frisk, det är däremot gåta..?

Vissa äter visst livet ut, för att inte få återfall. Senast jag frågade doktorn fick jag inte sluta.

Jag vill inte vara deprimerad, såklart, för det är en riktigt hemsk sjukdom. Ångesten dämpas av mina antidepressiva tabletter, vilket gör mitt liv mycket enklare. Men det är ju inte bara toppen med den där medicinen. Muntorrheten är jobbig tycker jag. De livliga drömmarna likaså. Viktuppgången börjar bli besvärlig, trots att läkaren säger att det inte alls har med medicineringen att göra. Andra konstiga saker som man kan stå ut med, men som tillkommit efter medicineringen är tex kraftiga svettningar, eksem, muskelryckningar och blåmärken. Varje sak i sig är inte jättejobbig, men sammantaget vill jag helst inte äta de här tabletterna livet ut...

Vad har du för erfarenheter, vad säger din läkare till dig?

7 kommentarer:

  1. Jag vägrade långt in i min sjukskrivning att äta antidepressiva. Jag ville helt enkelt inte. Hade väl hört för mycket om dem. Till slut mådde jag så dåligt att jag gjorde vad som helst för att må lite bättre. Så jag började äta. Har inte ångrat det en sekund. Sen dess har jag kunnat göra saker jag mår bättre av och inte lika djupa dippar när de väl kommer.

    Jag vill inte heller äta livet ut, men om det gör att jag mår ok, så kommer jag att göra det. Senast jag pratade med min läkare om det så sa hon att jag absolut inte skulle sluta. Och jag håller med! Man får nog känna efter själv, vad man orkar med.

    SvaraRadera
  2. Hej!
    Jag vet inte mycket om antidepressiva. Åt ett tag själv men ju mer jag läste & lärde om utmattning så gick jag över till alternativ medicin istället. Det är ingen quickfix men jag tror på kroppens förmåga att läka sig själv. Där får man mediciner utan biverkning & det var/är värt mycket för mig.
    Jag går hos en homiatriker. Jag drabbades av utmattning för snart 5 år sedan & var sjukskriven, mer eller mindre, i 4 år. Idag jobbar jag 80% & det funkar helt ok med hjälp av alternativa mediciner. Det kommer aldrig att bli som förr men det är inget som jag strävar efter heller ;)
    Lycka till på din livsresa!

    SvaraRadera
  3. Jag har ju då slutat äta antidepp sedan ett drygt år, efter 6 års pillerätande. Det var inte lätt att sluta, varje dag första halvåret och lite till var jag på väg att börja igen för det var tufft och jag trodde inte att jag klarade det själv. Fick en riktigt tuff dipp efter 4 månader, men jag tog mig igenom det själv och hoppas att det var en sluta-äta-piller-dipp så jag slipper repriser...det vet jag ju inte i nuläget, men de senaste 3 månaderna har jag inte alls tänkt på att börja igen. Det ska ju vara tufft både att börja och sluta äta antidepp och ingen kan nog veta när det är dags riktigt, en får pröva. Det tog nästan ett år för min aptit att minska och för mig att våga äta mindre, man vänjer ju sig vid större portioner. Nu tappar jag vikt, för det är beroende på antidepp jag gick upp i vikt, vad än läkare säger. Jag behövde dem dock för att dämpa mitt driv under tiden jag lärde mig leva lugnare. Var också så trött på biverkningarna. Jag ångrar inte att jag åt dem och inte att jag slutade, behöver jag så får jag börja igen.
    Kram Sofia

    SvaraRadera
  4. Hej,
    Jag ville inte heller ta antidepp men min ångest blev för svår. Nu är jag så tacksam för att de finns :-)) Jag får också livliga drömmar och muskelryckningar men när det händer betyder det för mig att jag har överansträngt mig. Får också då iskyla i armar och även på anklarna, så kallad omvandlad ångest. Så länge dessa reaktioner finns kommer jag definitivt att fortsätta att ta dem.
    Sedan känns livet lättare inte så tungt. Lättare att tala om känslomässigt svåra saker och att stå upp för sin sak.
    Något som betyder mycket för mig är varma bad. Otroligt vilken skillnad det har gjort och gör! Även i det minsta utrymmet går det att bada i. Säljs på den här sidan villbada.se av upphovskvinnan.
    Hälsningar o kramar
    Miriam

    SvaraRadera
  5. Jag brukar inte lägga mig i andra läkares ordinationer och vet ju inte hela din sjukhistoria...men om ren utmattning där är SSRI tveksamt om det har någon effekt. Det är inte samma centra i hjärnan som är påverkat...men har man ätit länge och haft en depression innan så fine, då kan man ju äta det livslångt. Utsättningssymptom kan förekomma varför det är säkrast och snällast mot kroppen att trappa ut dem på ett par veckor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för dina synpunkter!

      Jag har inte haft någon depression tidigare och jag skulle tro (om jag minns rätt efter en större utredning som jag gjorde) att på de depressionstester jag gjorde hade jag mest svarat ja på depressionsfrågorna som också kunde kopplas till utmattningen. Alltså, jag blev så trött att jag grät pga utmattningen, inte alls säkert att det var depression. Mer bara hopplöshet pga att jag blev så sjuk igen. Vilket torde vara en normal reaktion.

      Men läkaren resonerade som att jag skulle äta antidepp för att "skydda hjärnan" mot en massa intryck och känslor...? och på så sätt kunde de hjälpa hjärnan att läka sig själv från utmattningen även om det inte var en strikt depression.

      Hur låter det?

      Radera
  6. Så trött på ständig ångest och trötthet med huvudvärk.... :-(

    SvaraRadera