Förbanna ångesten



Utmana ångesten var det... Den slog tillbaka. Rejält. Därav spenderades nattens timmar, några av mina få timmar i Stockholm, på ett klinkergolv med kroppen krampande. Inte vad man ser fram emot när man reser iväg. Nu är hjärnan helt öm och svullen. Kroppen värker, överansträngning är ett faktum. Hur ryms detta med barnens förväntningar på en rolig helg i huvudstaden? Vet inte. Men det får lösa sig. För det finns inget alternativ. Maken är upptagen med Lidingölopp så I'm on my own. 

4 kommentarer:

  1. Fy sjutton! Så trist för din skull att det dyker upp så där när allt du vill är att ha en bra helg. Hoppas det redde upp sig ok för dig ändå. <3 Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det redde upp sig, det gör det ju alltid, med den där ångesten. Bara att vila så blev det bättre sedan..
      Kram

      Radera
  2. Så gräsligt! Hoppas du kom igenom det på nåt sätt ändå och att du får tid att reparera dig efteråt.
    Kram Sofia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tog mig igenom och resten av helgen blev ändå bra. Tack och lov. Den här veckan har jag inte så mycket inplanerat, så det blir vila och lugn framöver.
      Kram

      Radera