När hjärnan arbetar på rutin och den gör fel

Källa
För er ungdomar som ev läser och undrar vad detta är. Det är en diskett, eller en floppy som vi också kallade dem. Sån som man satte in i datorn och sparade sina dokument på, förr i tiden. Alltså nån gång på 1900-talet eller så. Min hjärna känns lika modern som en floppydisk. Det är ingen komplimang. 

Det enklaste för hjärnan är att arbeta enligt beprövade, inövade mönster. Det är energisparande och smart, av den anledningen. Sen när hjärnan kraschar så behöver man öva in nya mönster för att återfå sina funktioner igen.

Nu har jag kommit en bit på väg, hjärnan tänker snabbt ibland och långsamt ibland. Och med långsamt menar jag inte lite halv-sakta, utan helt förlamande långsamt som om hela hårddisken har hängt sig och måste startas om innan man kan fortsätta.

Nästan alltid blir det rätt när hjärnan ska ta sina egna, automatiserade beslut. Sådant som sitter i ryggmärgen går för det mesta bekymmersfritt. Men så ibland kommer såna tillfällen när jag tycker att något känns fel och så kan jag inte sätta fingret på det.

Som till exempel när jag skrev nånting förut. Jag skrev hjärna, fast jag tänkte att jag hade skrivit gärna. Betydelsen i meningen skulle vara gärna.  Stavningskontrollen indikerade inget fel, så där fick jag ingen ledtråd. Jag läste igenom flera gånger, för jag kände på mig att något var galet, även om jag inte kunde peka på exakt vad det var.

När jag så kom på vad det var för fel blev jag nästan lite rädd för mig själv. Inte för att jag stavade ett ord fel. Det är kanske inte hela världen. Men för att min hjärna håller på och gör felaktiga kopplingar. I förlängningen, hur många felaktiga kopplingar gör den, som jag inte lägger märke till? Det är det obehagliga.

8 kommentarer:

  1. Intressant det du beskriver.❤❤❤
    Jag upplever när jag läser rubriker i tidningen att jag misstolkar vissa ord.Måste läsa om flera gånger för att förstå vad det egentligen står.
    Jag hittar inte alltid rätt ord när jag ska uttrycka något.
    Långsamt blir lugnsamt, gåstavar benämner jag travpinnar. Inte helt ologiskt men ändå.
    Hjärnan fungerar inte som den har gjort.
    I början av min utmattng blev tomat -telefon tandborste- telefon ....
    Jag bytte ofta ut en vokal i vanliga ord.
    Kan tappa ord när jag skriver som jag aldrig gjorde förut.
    Som du också beskriver att det kan variera från dag till dag beroende på dagsform och hur trött hjärnan är.
    När kunde du läsa böcker?
    Jag försöker klara av det men det går inte. Jag blir så himla trött, tappar fokus och glömmer vad jag läst.
    Kortare tidningsartiklar där jag har en viss förförståelse klarar hjärnan bättre och blogginlägg som inte är så långa och komplicerade att läsa.
    Att man känner igen sig i de texter du och andra skriver.
    Att klara att göra flera saker samtidigt det är totalt borta.
    Ibland är det frustrerande som vid matlagning men ibland tänker jag att det är nog ganska bra att jag bara kan göra en sak i taget och långsamt.För det var ju det som grundlade vägen till utmattning. Att man stressade hjärnan till förbannelse genom att göra flera saker samtidigt hela tiden under tidspress och orimliga krav på det som skulle utföras.
    Men jag vill kunna läsa böcker igen.
    Kunna laga mat utan att hjärnan reagerar med sjukdomskänsla , matthet och ångest av ansträngningen.
    Kunna träffa släkt och vänner och orka hänga med längre stunder utan att det resulterar i en krasch.
    Var rädd om dig❤❤❤
    Hoppas huvudvärken är borta.
    Kram från
    Annica

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, om mitt bokläsande kan jag skriva hur mycket som helst! Ska skriva ett svar som jag publicerar som ett eget inlägg snart.

      Det är sannerligen en utmaning, att göra en sak i taget... Så himla svårt. Måste liksom lägga band på mig för att inte sväva iväg. Vet inte om det muntrar upp dig, men jag har vid många tillfällen lämnat köket med maten halvfärdig pga att ångesten och mattheten slagit till. Vidrigt... Du är inte ensam.
      Kram

      Radera
  2. Frustrationen över att inte kunna läsa och inte skriva. Att inte förstå. Det var tufft. Jag kommer fortfarande ihåg den dagen jag läste en artikel i tidningen och förstod. Kom ihåg från början till slut. Det är också nu flera år senare en varningsklocka för mig. När läsandet och även pratande hackar.... Tack för att du skriver om hur du har det. Starkt och naket. Det hjälper mig mycket att förstå och även acceptera att det är ett förändrat 'mig själv'. tack

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för dina fina ord, det värmer verkligen att höra att det kan hjälpa någon att leva med sin utmattning. Talet hakar också upp sig för mig... Glömmer ord mitt i och sånt. Ja, det finns vissa sådana saker som är varningssignaler för mig också. När kroppen signalerar STOPP och belägg, nu tar du ett par steg tillbaka. Bra att vi lärt oss lyssna på dem.

      Radera
  3. Hmm, ja du är inte ensam!! Upplever ungefär samma saker. Och kan inte ta in information utan den studsar. Inte konstigt att det kallas teflon-hjärna. Hamnar jag i en komplex situation med stress blir det kortslutning och jag kan inte ta beslut.
    Men vi har under alldeles för lång tid fått hålla alldeles för mycket i hjärnan samtidigt, tänker jag. Så även om det är jättejobbigt så ska man inte behöva känna sig dum i alla fall. Det är bara (eller inte så bara kanske) att börja jobba på ett nytt sätt. Så som det är tänkt. Multitasking och överdrivet stort informationsflöde, många bollar i luften och vara ständigt tillgänglig är INTE rätt sätt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä, ständigt tillgänglig är verkligen inte rätt sätt på vägen mot inre frid och minskad teflonhjärna! Prioritera och göra en sak i taget är en bättre strategi. Känner igen det där med svårigheten att fatta beslut.

      Radera
  4. Alltså jag har aldrig haft problem med stavning förut. Alltid kunnat se på ord om dom "ser rätt ut". Nu funderar jag hela tiden på ord som gott eller gått. Hjärna eller gärna o.s.v. Så himla irriterande...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hög igenkänning. Har också alltid kunnat se på ord om de ser rätt ut, på olika språk också, men nu... Det är förvirrande, allt kan se rätt ut, (eller helt galet, fast det är rätt stavat!)

      Radera