Sex år

Källa Inte en sexårsdag man har så stor lust att fira faktiskt...

Nu är det snart sex år sedan jag sjukskrevs för första gången. Nyss var det fem år sedan. Inte vet jag var tiden tar vägen. Det är jobbigt och roligt på samma gång att tiden går fort. För det är ju mitt liv det handlar om.

Nu hoppas jag i alla fall att kurvan pekar mer uppåt än nedåt. Det går inte mirakulöst fort, men det går inte rakt utför heller.

Under det här året har jag fått en ny diagnos att förhålla mig till. Kroniskt smärtsyndrom. Det går sådär. Jag lever med min värk, men jag har nog faktiskt inte tagit in att det är så här det kommer vara.

Nästa år vid den här tiden hoppas jag att jag har kommit igång med någon sysselsättning. Att jag orkar gå till en arbetsplats regelbundet, samtidigt som jag håller igång med mina (fritids)aktiviteter.

Hursomhelst är sex år otroligt lång tid. Och det känns sorgligt i hjärtat när jag tänker på det.


4 kommentarer:

  1. TYcker vi struntar i hur lång tid det har gått. Huvudsaken är att det går framåt. VI är som den där snigeln jag träffade häromdagen. Det går inte fort, men det går framåt! Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, kanske är det bättre. För det går ju framåt, tänkte på det och din snigel när jag stod och betraktade en snigel här utanför häromdagen. ;) Kram!!

      Radera
  2. Känner igen den sorgen. Det är ens liv det handlar om. Men när man sörjt en stund är det bara att spotta i nävarna igen och fortsätta.
    Heja dig!
    Kram Sofia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Yes, bara att komma upp igen, idag är en ny dag och nu tar vi tag i den. Med de krafter vi kan uppbåda idag! ;)
      Kram

      Radera