Ny känsla, uttråkad

Källa

Jag känner mig ibland uttråkad om dagarna. Det händer inte varje dag, men det händer då och då. Jag känner mig understimulerad och går och väntar på att barnen ska komma hem från skolan... Det har då inte hänt förut.

Som om att livet kommer igång först när familjen är hemma. När jag är ensam är jag inte alls lika bra på att aktivera mig, jag känner mig trött som en grå filt och vill mest ligga ner och vila, kolla på tv eller sånt. Men när jag "tvingas" ut på aktiviteter som att hämta barn, skjutsa, fixa mat osv så känner jag mig inte lika trött, jag orkar mycket mer än jag trodde.

Saker som jag vill göra och som jag mår bra av behöver jag naturligtvis också hinna med. Men det behövs inte hela dagar för det. Oftast. Känner att jag jinxar lite nu... Jag behöver krypa ihop i mitt bästa soffhörn nån timme, promenera eller pyssla med mina växter en stund osv. Men det behövs något mer också. En svag liten känsla av att jag längtar efter något mer spirar någonstans djupt därinne.

Det är så konstigt att det kan vara så här. Jag känner mig nästan chockad. Som om att det inte räcker för mig att vara hemma längre. Som om jag längtar efter social samvaro. Det var liksom inte igår det hände senast.

14 kommentarer:

  1. Vad härligt att du får den känslan ibland❤❤❤.
    Jag tror den längtan kan leda vidare till något bra.
    Jag är nere i en riktig downperiod just nu.
    Försöker sätta fingret på vad det beror på.Den här tiden på året förra året mådde jag som allra sämst.Denna årstid är också så starkt förknippad med förväntan, semesterplaner och en lång ledighet.
    Här går jag sjukskriven utan semesterkänska. Bara värk, matthet och en stor rädsla för hur jag ska klara av framtiden
    Jag mår också bättre när jag har min familj hemma.För mycket tid i ensamhet gör att man många gånger tänker för mycket och då är det lätt att oron och ångesten slår till. I allafall för mig.
    Samtidigt ger social samvaro för mig så mycket hjärntrötthet och passar jag mig inte slutar det i en krasch.
    Det är inte lätt att leva alla dagar och i en utmattning prövas man till gränsen många gånger.
    Jag har också lätt att vilja välja soffan och ensamheten i det tysta. Jag tror inte det är fel .
    Det är kombinationen vi behöver för att känna att vi lever men i en utmattning är balansen så oerhörd svår att få till
    I skratten och fina stunder med mina nära och Kära gör min kropp lite mindre ont för en kort stund.
    Känner en stor tacksamhet mot livet att jag har min familj..Utan dem hade jag inte varit kvar och kämpat vidare för att bli frisk.
    Var rädd om dig.
    ❤❤❤
    Kram från
    Annica

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad tråkigt att höra att du är nere och vänder nu. För det är så det är, när man är nere kommer man uppåt igen. Fast man inte tror det så gör man det. Vad skönt att du finner lugn och glädje tillsammans med din familj. Tror det läker dig inifrån. Kämpa på, det blir bättre.
      KRAM

      Radera
  2. Alltså inte känslan av att vara uttråkad utan känslan av att längta efter något mer.
    ❤❤❤
    Jag och min hjärna....
    Kram från
    Annica

    SvaraRadera
  3. När jag började känna så var det lite av en vändpunkt för mig. Jag visste inte ens att den biten saknats, rastlösheten, men när den dök upp så insåg jag att något förändrats. Till det bättre. Det var som om det kommit in lite luft och utrymme som inte funnits innan. Använd det väl ❤️

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det kanske är en vändpunkt! Det återstår att se. Men vad nervös jag blir när du säger använd det väl. Som om jag borde förstå vad jag ska göra härnäst. Fast det gör jag inte... 😱😂😱Men luft och utrymme gillar jag. Det var en bra liknelse.
      Kram!

      Radera
  4. Känns igen. Så blev det för mig också nångång här efter jul. Det var nog en vändpunkt. Jag kände att det kanske handlade om förbättring i depressionen. Det gjorde att jag ville saker igen liksom.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du talar också om det som en vändpunkt. Det är kanske så... Men det känns lite läskigt. Liksom, vad ska komma utav detta...? Men visst kan det vara att hjärnan läkt mer och orkar ta in fler intryck. Så himla härligt att känna att man vill saker igen! Hur hanterar du viljan kontra orken?? Eller orkar du också mer? (för det gör ju inte jag direkt, vill mycket mer än jag fixar..) Kram!

      Radera
    2. Jag orkar mer nu också men ganska ofta kliver jag över kanten och blir sjukt trött med alla möjliga symptom. Svårt....

      Radera
    3. Ja, det är ju så svårt att finna balansen... Vi kämpar på helt enkelt!

      Radera
  5. Jag hade verkligen känslan av att vara understimulerad för ett halvår sedan. Så jag tänkte glatt att då ska jag väl aktivera mig mera då?!
    Sagt och gjort. Det var jättekul! Och stimulerande! Meeeen.... jag mådde ändå spökigt med pys i hela kroppen och sömnen försvann sin kos.
    Jag körde ändå på i 3 månader drygt innan insikten hann ikapp mig. Det är inte mer sömnmedel du behöver, det är mindre bokade tider....
    Bokade tider gör nåt med mig som är svårt att förklara, men det bygger upp en stress i kroppen som jag inte blir av med hur jag än försöker bolla bort den, göra mindfulness osv, den förstör livet.
    Så nu har jag lagt om aktiviteterna till mer flexibelt överallt där det går och skippat en sak. Av tre bokade aktiviteter återstår 1,5 typ. Bara en av dem är en fast tid, den andra går jag och kommer som jag vill i. Då mår jag bra igen. Enkelt och klart som korvspad...
    Jag insåg i detta experiment hur schemaskadad jag är och att det inte är valbart att göra vad som helst bara för att det är kul. Hälsan går först och den egna familjen har högsta prioritet, allt annat får komma efter. Jag ser det som att jag ändå inte backar till 0, det har jag fått göra många gånger tidigare. Långsamt leder också någonstans.
    Kram Sofia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det där med bokade tider... Det stressar mig så oerhört mycket. Tack för att du berättar hur det känns och hur man kan reagera... Den där balansen mellan aktivering och pausa är så himla svår att få till. Och om ett halvår kan den ha flyttat sig totalt... Men helt klart, det är inte mer sömntabletter man behöver, utan mer luft i kalendern... Bra insikt, bra att du reagerade OCH agerade! Kram

      Radera
    2. Ja, att gränserna kan ha flyttats helt om ett halvår gör verkligen ingenting lättare...trial and error in absurdum.
      Kram igen
      Sofia

      Radera