Låt barn få vara barn



Igår var en sån avkopplande och härlig dag. Idag var det mer, PANG!! Verkligheten knackar på. Läxläsning är en styggelse! Varje gång samma tjafs. Och inte bara läxor i skolan utan också hemuppgifter från fritidsaktiviteterna. 

Kanske är det inte läxorna i sig som skapar stressade barn långt ner i åldrarna. Utan att de, precis som vi vuxna förväntas vara aktiva på alla arenor samtidigt och göra det bra. 

Dessutom ska de se snygga ut, som små vuxna. När jag var liten hade jag en mintgrön mjukisoverall med Musse Pigg. Mamma hade mammakläder och mormor hade mormorskläder. Idag har barn och vuxna samma slags kläder, oavsett ålder. 

När jag gick i skolan fick man högsta betyg om man kunde rabbla upp många fakta. Idag kräver man jämförande analyser och diskussioner redan i lågstadiet. 

Låt barn vara barn. Låt vuxna våga vara vuxna. Det är inte lätt alla gånger, men det måste gå. 


4 kommentarer:

  1. Du har så rätt❤❤❤
    Låt barn vara barn.
    Jag tror också att vi i detta samhälle ställer alltför höga krav i alltför tidig ålder.
    Då pratar jag inte om social kompetens och förmåga till empati och medkännande med andra människor.
    De sidorna hos oss som människor och enskilda individer behöver vi jobba med tidigt för att få ett bra samhälle för alla.Där har vi föräldrar det största ansvaret men förskola och skola kan bidra på många sätt.
    Ett samhälle där vi tolererar och accepterar varandra med våra olika förmågor och personligheter.
    Låt våra barn få vara barn i skolan också.Ta tillvara både teoretiska och praktiska förmågor.Slopa en timplanestyrd skola.Lägg in mer av praktiska och skapande ämnen i skolan.Lägg randiga scheman där även våra skolbarn får tillfälle till vila och återhämtning under skoldagen.
    Lyft förmågor som inte bara handlar om att analysera,se sammanhang, dra slutsatser och göra jämförelser.
    Vi tappar bort upplevelsen av ett skolämne i skolan då det viktigaste har blivit att testa och bedöma.Vi tappar bort glädjen i att uppleva, upptäcka och lära oss nya saker.Det viktigaste har blivit att testa och bedöma olika förmågor men de viktigaste förmågor som behövs i ett samhälle värderas inte i vårt svenska skolsystem.
    Inte ens lärarna kan vara i nuet i undervisningssituationen av denna stress och krav på att ständigt bedöma.
    Vi tappar bort oss själva och våra barn i skolan.
    Lärande handlar ockdå om att kämpa och nöta med färdighetträning för att nå resultat också men vi knäcker våra barn i en strävan efter att alla ska vara A- barn.
    Prestation måste betyda något annat också som rymmer viljan att ha gjort sitt bästa även om man inte når toppen.
    Jag hade en klok kollega som för många år sen sa: Blommor blommar men vid olika tillfällen men de blommar.
    Tänk om vi kunde backa vårt skolsystem och vara trygga i att våra barn utvecklas men i olika takt.
    Därmed inte sagt att lämna våra barn i behov av särskilt stöd utan stöd.
    Tidiga insatser är viktiga.
    Vad har vi gjort då ljuset i många barns ögon slocknar redan i tidiga skolår?
    Tack för ditt kloka inlägg.
    ❤❤❤
    Hoppas du också får en bra vecka.
    Kram från
    Annica

    SvaraRadera
    Svar
    1. Huvudet på spiken! Precis så upplever jag det också, att vissa ämnen är "viktigare" än andra och det fattar eleverna tidigt i åldrarna. Och glädjen att lära, det är ju så roligt att lära sig nya saker, men tvång är inget vidare. I det fallet är jag precis likadan som barnen. Om jag vill lära mig, så gör jag det hur lätt som helst, om jag blir tvingad går det minst sagt knackigt....

      Att alla barn utvecklas men i olika takt diskuterar vi också mycket i barnens fritidsaktiviteter, där de flyttas runt till höger och vänster utefter vad de presterat på kort sikt. Vissa klarar det, andra har större behov av rutiner och tröttnar och slutar. Men skolan kan man ju inte sluta i...
      Tack detsamma, för ditt kloka svar!
      Kram

      Radera
  2. Tycker inte det är ett dugg konstigt att folk bränner ut sig, eller rättare sagt bränns NER av dagens krav på allt, redan från barndomen. I min värld vill jag att barn ska få vara barn så länge som möjligt, krav och måsten kommer det nog av sen. Vi håller aktiviteterna på ett minimum i den här familjen, men jag ser ju många andra familjer som har saker inplanerade varenda dag i veckan. Hur orkar de?! När vilar barnen?!

    Om skolan kunde komma tillbaka att få barnen att känna vilja och glädje att lära sig saker, istället för kravkravkrav så tror jag vi skulle vara på rätt väg. Ska man verkligen jämföras mot andra när man är 7,8,9 år redan? Vad blir det för syn på människor!? Jo, den som presterar bäst vinner förstås! Annars är man inte värd nåt. Så producerar man duktiga flickor och pojkar som orkar ett tag men sen bryts ner. Nä, vill inte tänka på det ens...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det där med aktiviteter alltså. Har ett barn som älskar att ha fullt upp och ett som är lite mer som sin mamma och gillar att chilla!!

      Ja, det här prestationssamhället alltså, måste börja med sina egna barn och påverka där. Samhället är redan så prestationsinriktat så det kommer ta lång tid att vända den skutan, tror jag...

      Radera