Baksmällan

Om man lever som om det är lördag hela veckan, så kommer det en söndagsmorgon till slut. Aktivitetsbaksmällan ramlar över en och ingenting går att göra, förutom att sova. Nu har jag sovit hela natten och hela förmiddagen och jag känner ingen som helst förbättring. Känner bara för att borsta tänderna (den här jäkla muntorrheten alltså...) och somna om igen.

Note: Det är därför det är så lätt att tappa balansen. För att linan är så tunn och för att man lever i eufori. Där finns inte något som heter utmattningssyndrom. Då kör jag lite till. Njuter, för att livet kan vara så himla härligt. Och det är det ju också. Ända tills det inte är det längre...

13 kommentarer:

  1. Visst är det en underbar känsla de dagar man upplever lite av den energi man hade innan man blev sjuk i utmattning.❤❤❤
    Det är en frihetskänsla att inte känna sig helt instängd i sin egen kropp med en trött hjärna.
    Korta stunder eller dagar då det känns som att det går att tänka lite klarare, stegen går lite lättare att gå på promenaden eller samtalet med grannen som inte direkt ger matthet eller yrsel i kroppen då man koncentrerar sig på att lyssna och prata en stund.
    Har haft två såna dagar i helgen och jag tänker tyst för mig själv: Nu vänder det.
    Men det är som du skriver aktivitetsbaksmällan kommer.
    Idag ligger jag här igen och förstår egentligen precis varför.
    För många aktiviteter utspritt på för få dagar och jag undrar när jag kommer att kunna leva ett vanligt liv igen utan att bli sjuk och få symtom på utmattning igen.
    Men det är som du skriver ibland måste man bara få känna att man lever, göra saker, uppleva saker fast energin egentligen inte finns och man hamnar på minus efteråt.
    För mig blir det precis tvärtom. När hjärnan blir övertrött sover jag inte alls.
    Hoppas du snart får lite energi tillbaka igen.
    ❤❤❤
    Kram från
    Annica

    SvaraRadera
    Svar
    1. Härligt att du också haft ett par fina dagar i helgen. Man lever så länge på dem, när man är tillbaka i sängläge och bara har minnena kvar.

      För mig är konstant trötthet det som kom efter sömnlösheten. Så fortsätt vila, vila så att kroppen hamnar närmare nollstrecket på energiskalan. När jag var för långt ner kunde jag inte heller sova hur trött jag än var. Nu är jag mer avslappnad i kroppen (dvs kroppen har läkt mer) så nu sover jag. Bara vila vila vila, så kommer du att somna när kroppen är avslappnad. Låter lite klämmigt, men det var precis så för mig också. Kanske finns medicin som kan hjälpa dig att komma vidare i läkningen om du inte redan har det?
      Kämpa på och med kämpa menar jag vila.<3 Kram!

      Radera
    2. Och kedjetäcke, detta fantastiska täcke som räddat min sömn, också ett tips!

      Radera
    3. Tack för tipsen❤❤❤
      Jag har både medicin och kedjetäcke.Det hjälper men inte fullt ut.
      Hamnar ändå i dessa svackor.
      Det sista har varit lång många veckor och det är så himla lätt att tappa hoppet. Hoppet om ett frisk jag.Hoppet om att orka arbeta igen.
      Jag blir rädd om jag tänker på hur jag ska ta mig ut i arbetslivet igen.
      Väntar på plats till grön rehab och ser fram emot att träffa andra människor i samma situation.
      Känner mig så himla ensam ibland.
      När man inte platsar i arbetslivet så hamnar man utanför.
      Trots familj och vänner som förstår och stöttar.
      Det hade varit enklare att bryta ben och armar.
      Men det är svårt med en sjukdom som sitter i hela själen och hela kroppen.
      Jag har så svårt att sluta kämpa.
      Vet att vila är det ända som hjälper.
      Kram från
      Annica ❤❤❤

      Radera
    4. Ja, svackor hamnar man i, hela tiden. Men tro det eller ej, de blir mindre med tiden. Grön rehab låter fantastiskt! Kan rekommendera det av hela mitt hjärta. Hoppas det blir din tur snart. Du ska inte sluta kämpa, du ska rikta din energi och kämpa mot rätt mål. Det är skillnad. (det svåra är bara att komma på vilket målet är...) Kram kram<3

      Radera
  2. Ja, dessa baksmällor...
    Jag jobbar mig igenom Rom-baksmälla och bröllopsbaksmälla just nu. Den underbara tröttheten har landat, efter övertröttheten som kommer först. Då får jag bara vila på ren erfarenhet och sitta på händerna, inte gå på stressen i kroppen som vill aktivitet...skitsvårt.
    Men både Rom och bröllop var värt baksmälla!!
    Kram Sofia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Känner igen, rastlösheten som kommer först, när man VILL så mycket fast man vet att man inte orkar. Och sen den stora tröttheten.. Men vad underbart det låter med både Rombaksmälla och bröllopsbaksmälla! ;)
      Kram

      Radera
  3. Jag förväntar mig en baksmälla fr o m imorgon. Varit fullt upp med skjutsning av barn hit och dit, läkarbesök för mig fredag, söndag och idag, terapibesök idag, en sjuåring som beter sig som en tonåring, huvudvärk från helvetet, skickat in nytt läkarintyg till FK och vänta på vad de beslutar mm mm. Inte så roliga saker, men trött blir jag.. En dag i taget...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj vad mycket du har haft att stå i. Så många läkarbesök, hoppas det är okej med dig. Läkarintyg är hemskt att vänta på godkännande av... Man hör så många som inte får det godkänt så väntar bara på att det kommer hända mig också. Hoppas det går bra för dig. Exakt, en dag i taget... Kram

      Radera
  4. Älskar uttrycket aktivitetsbaksmälla. Så beskrivande och rätt uttryckt. Det har jag idag. Vill bara lägga mig ner i dvala. Vill ingenting, vill sova och inte vakna förrän jag är glad. Jag har knappt varit glad under senaste två månaderna. Jag är less, ledsen och trött. Luften har gått ur mig. Och jag vågar inte säga det till någon för jag är rädd att de ska bli ledsna eller arga. Fan fan fan..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, vad tråkigt att höra. Minns inte om du jobbar eller är sjukskriven, eller vem som eventuellt skulle bli arg för att du inte mår bra. Men jag tror, om jag får tro lite, att de som är runt omkring dig redan har märkt att du inte mår bra. Kanske skulle det rent av hjälpa om du öppnade upp för samtal om detta. Beror givetvis på vem du tänker på och vad du vill ha hjälp med, men rent generellt är det bra att be om hjälp.

      Sen tänker jag antidepressiv behandling? Om du inte har varit glad på flera månader?
      Du är värd att må bra. Stor kram<3

      Radera
  5. Jag är fullt sjukskriven. Omgivningen vet, medicinering pågår men jag faller ändå. Är så trött på att vara trött. Precis som du är jag är i diskussion om att börja arbetsträna, var på studiebesök igår på eget bevåg. Reaktion på det möjligen. Panik över att jag kanske inne är redo trots allt. Jag vill ju men kommer jag orka?

    Förlåt, ska inte ta över din grymma blogg.. Är bara less

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kan hända. Det händer oss alla. Bakslag är en del av tillfrisknandet brukar man få höra. Och hur tråkigt det än låter så är det sant. För det lär oss att komma lite närmare i sökandet efter den där gränsen.

      Kan absolut vara stressreaktion pga arbetsplatsbesök, både stressen inför och stressen efteråt. Det är svårt att ge råd, men generellt tänker jag att nervositet är okej, men panik är för mycket. Man vet inte om man orkar förrän man har försökt.

      Jag hade ju nån tanke om att jag skulle tillbaka till lärarjobbet och kämpade som tusan för att klara det, för jag ville det. Men det gick inte. Det kostade mig ännu en lång sjukskrivning. Vilket iofs inte är kul, men jag vet nu att skolan inte är nåt för mig. Jag provade, fick svar som jag sökte, och kunde fatta ett välgrundat beslut. Så, allt man gör är bra, även det som inte blir lyckat. Och tänk om det blir jättebra?!
      KRAM!!!

      Radera