Vad är en hjärna värd?



Om man hade orkat. Om man inte hade varit så förbaskat trött och utmattad. Då hade man kanske orkat driva sin sak rättsligt. Men det ligger i sjukdomars natur att man är just sjuk och inte orkar. Man vill bara överleva.

Men när jag tänker på det. Vad var min hjärna värd för min arbetsgivare? Vad var jag värd? I rena kronor och ören räknat, inte särskilt mycket.

I förlängningen, vad har detta kostat mig? Förutom det uppenbara, pengar in på kontot varje månad, såklart? Då tänker jag i första hand på lönen, inte på min pension och möjligheten till framtida inkomster. Det har hållit på att kosta mig min familj. Det har kostat mig mina barns uppväxttid.

Det har kostat mig min hjärna.

Ibland gör det mig så ledsen att tårarna sprutar. Ibland gör det mig så vansinnig och arg att jag bara vill slå på något. Jättehårt. Jag skriker tills jag blir hes.

Men inget av det spelar någon roll. Min hjärna är skadad och det finns inte mycket att göra åt den saken.

Tänk om man kunde få skadestånd av arbetsgivaren när de godtar en arbetsmiljö som gör personalen sjuk på det här sättet. Det skulle inte ge mig min hjärna tillbaka. Det skulle inte ge mig tiden tillbaka som jag missat med människor som jag tycker om. Men det skulle åtminstone ge mig lite värdighet i fråga om ekonomiskt oberoende.

Vad är en hjärna värd?


12 kommentarer:

  1. Vad gör man när man har en hjärna som inte fungerar som den har gjort tidigare?
    Jag hoppas och tror av hela mitt hjärta att både din och min hjärna sakta men säkert läker.❤❤❤
    Om det så tar två, tre, fyra eller fler år. Konsten är att stå ut under tiden för med krascher som kommer och går är det då och då riktigt plågsamt att leva.
    Det kostar med utmattningssyndrom i samhället.
    I första hand tänker jag på den kostnad som inte kan mätas i pengar.Det mänskliga lidandet i att vara i en utmattad kropp med allt vad det innebär för den drabbade och alla som finns runt omkring framför allt den närmaste familjen.Jag känner mer er som också har minderåriga barn hemma.Det måste vara jättetufft när man knappt orkar med sig själv.
    Jag gjorde en arbetsskadeanmälan i samråd med mitt fack när jag blev sjuk.
    Tror det är jätteviktigt att vi vågar anmäla och visa att vi blir sjuka av stress på våra arbeten.
    Det är inte bara benbrott och liknande skador som är arbetsskador.
    Att bli sjuk av stress är betydligt mer allvarligt.Jag tror inte samhället och våra beslutsfattare har förstått förrän nu när sjuktalen ökar att det är allvar.
    Arbetsmiljöansvaret för arbetsgivare skulle vara så tydligt att drabbas medarbetare av utmattning är det deras skyldighet att stå för kostnaden för t.ex. studier vid omskolning.Det ska inte drabba den enskilde.Arbetsgivaren skulle också vara skyldig att ersätta inkomstbortfall om medarbetaren blir sjuk på grund av arbetsmiljön.

    Jag önskar jag hade kraft att orka studera och lära mig något helt nytt men min kropp och hjärna orkar inte.
    Jag vill också skrika rätt ut.

    Med facit i hand arbetade jag för hårt,för länge och med orimliga krav på måluppfyllele utan att få medel att nå målen.
    Med sorg i hjärtat ser jag också hur jag lät mig utsättas för denna orimliga stress utan en tanke på vilka följderna kunde bli.
    Men vi människor är inga supermänniskor.Vi går sönder till slut om vi pressas för hårt.
    Men det är samhället som måste hållas ansvarigt för denna kostnad och detta lidande.När vi har ett arbetsliv som genom sin uppbyggnad ger sjuka, utmattade medarbetare.
    Var rädd om dig❤❤❤
    Hoppas och tror att du på sikt kommer att må bättre.
    " Ingenting är omöjligt.Det omöjliga tar bara lite längre tid"
    Styrkekram till dig❤❤❤
    Annica

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad fint du skriver. Blir alldeles berörd av din text. För det är så sant, så på pricken precis som det är. Vi alla har jobbat för hårt. Vi har bränt en del av våra hjärnor som försvårar nyinlärning, planering, koncentration osv. Tror att vi alla hoppas på bättring, men jag undrar hur långt tillbaka man kommer. Antagligen inte till sin fulla kapacitet.

      Vad har du jobbat med tidigare? Finns det något i den erfarenheten/utbildningen som du kan använda i framtiden?

      Jag hoppas också att vi kommer må bättre på sikt. Både du och jag och alla andra. Det är vi tamigtusan värda!!
      KRAM

      Radera
    2. Precis som du har jag jobbat som lärare i grundskolan under många år. Tyckte verkligen om mitt jobb.Det var ett kreativt jobb där man från början jobbade under frihet men tog sitt ansvar.Känslan att få vara med när ett barn knäcker läskoden,gör framsteg eller tar ett steg och växer som individ socialt var fint att få vara en del av.
      Jag kände verkligen att jag gjorde skillnad och betydde något för andra människor i mitt arbete.
      Det betydde jättemycket för mig att få göra skillnad.
      Under flera är signalerade min kropp att jag jobbade under för hård stress men jag valde att strunta i signalerna.
      Det som stressade mig mest var nog att all dokumentation kring eleverna och att jag egentligen skulle behöva vara tre personer på en och samma gång.
      Jag gick sönder inuti av att inte räcka till.Det stressade mig enormt att barnen inte fick det stöd de har rätt till enligt vår skollag.
      Jag kände mig utsatt i mitt arbete.
      Idag läggs många problem i samhället på skolan och det är där allt ska fixas till och lagas.
      Vi måste börja om och göra rätt.
      Från grunden.
      Grunden i varje barns liv läggs från år 1.Barn behöver närhet, trygghet och att bli sedda.
      Förändra förskolan och se till att barn får vara barn där.Det betyder mindre grupper, fler pedagoger m.m
      I skolan behöva det fler vuxna kring barnen.Inte bara undervisande lärare utan socialpedagoger, kuratorer m fl.Just nu ser det ju ut som om politikerna börjar inse det men det är en lång väg kvar.
      Jag går nog aldrig tillbaka till lärarjobbet. Kanske den dag då jag får vara lärare och syssla med mitt huvuduppdrag.Kanske den dag då planering av lektioner är det viktiga och inte hundra andra saker som ska utföras för att det saknas personal.Kanske den dag då politikerna i Sveriges riksdag visar förtroende för Sveriges lärare igen och ger dem förutsättningar att utföra sitt arbete utan att bli sjuka av arbetsmiljön.
      Jag tror också att vår läroplan behöver skrivas om.Vi människor föds med så olika förmågor. Det är dags att lyfta fram andra förmågor som är viktiga för ett samhälle som t.ex. social kompetens,empatisk förmåga och medkännande.
      Skolan behöver jobba med insidan på människan också. Kanske träning i meditation skulle ge bra resultat.
      Men allt bottnar i krav på måluppfyllelse och prestation.
      Visst ska skolan lära ut kunskaper som vi behöver för att stå rustade för livet men vi är olika.
      Jag tycker vi har tappat lite i att se varje individs unika egenvärde om man som elev eller människa i dagens samhälle inte presterar.
      Jag vet inte vad det ska bli av mig.
      Det skrämmer mig att jag har en utmattad hjärna som de flesta fall signalerar överbelastning efter 30 minuters mentalt arbete.
      Det är som du skriver ingen tackar en när man blir sjuk.
      Jag tackar mig själv varje dag för att jag är på väg mot ett nytt liv och att denna utmattning ska läka ut förhoppningsvis.
      Kämpar med influensavärken, mattheten och ångest varje dag i varierande omfattning.
      Skulle gärna vilja arbeta med människor igen. Känner mitt i denna utmattning en enorm kamplust för att bidra till en förändring av vårt samhälle.För vi har ett samhälle som inte är hållbart för oss människor då vi faktiskt på insidan är likadana som för 40000 år sen.
      Det är bara så himla sorgligt att så många människor i dagens Sverige betaLars ett så högt pris för det osunda arbetsliv vi har.
      Hoppas du får en bra dag❤❤❤
      Det här blev långt .Hoppas du orkar läsa.
      Var rädd om dig.❤❤❤
      Kram från
      Annica



      Radera
    3. Tack för dina kloka funderingar. Det där med skolan är ett eget kapitel. Känner att jag går upp i varv om jag börjar tänka på det så jag väljer att inte gå in i skolpolitiken.. Men håller med dig fullt ut om att det inte fungerar som det är just nu. Varken för lärare eller elever...

      Vad härligt ändå att du känner kämparglöden. Det är en viktig faktor tror jag. Hjärnan klarar 30 minuter nu, sen blir det fyrtio minuter, en timme osv.. Det blir bättre om den bara får tid. Och under den här tiden får man fundera över hur man ska kunna anpassa ett arbetsliv för att kunna komma fram till vad det ska bli av en, hur man kan bidra till en förbättring. Tids nog hoppas och tror jag att du kommer kunna göra det.
      Kram

      Radera
  2. Typ 300 000 i rena pengar. Skatt dragen. Hittills. Plus att man pröjsar csn för en utbildning man i dagsläget inte har nån nytta av. Plus inkomstbortfallet under 4,5 års studier , som man inte har nytta av. Plus att det ser mörkt ut med pensionen. Plus att man inte kunnat spara något alls på hela tiden. Plus att man inte varit särskilt närvarande under 4 år av barnens uppväxt. Hittills alltså...

    Man blir så trött och arg när man tänker på det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är så sjukt mycket pengar... Tur att jag inte räknat förut. Blir alldeles skakig när jag låter det sjunka in. CSN, pension, framtida inkomst, missade inkomster. Och ändå, pengar är ju en liten del av allt det här. Egentligen alltså. Finner inga ord.

      Radera
  3. Mycket klokt inlägg! Det är verkligen sånt som de flesta inte funderar över. Jag däremot spenderat alldeles för många vakna (och sovande) timmar tänkandes på ekonomi. Vet inte hur många ggr senaste månaden jag drömt om att alla mina tänder ramlar ut. Det betyder att man funderar mycket på pengar var det någon som sa.. Usch

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Det blir nästan oundvikligt att tänka på ekonomin när man inte längre kan försörja sig själv. Det där beroendet till myndigheter och ett system som känns en aning osäkert är ju i sig ganska stressande.

      Radera
  4. Hittade precis till din sida. Mycket intressant och känner igen mig. Funderar också mycket på vad min hjärna är värd. Har i dagarna fått reda på att jag blivit uppsagd (personliga skäl) indirekt pga min sjukdom. De kan inte erbjuda mig något jobb....alla jobb hos dem är stressiga och kontorslandskap säger de. Så jag kan då enl dem inte vara där och ska bli uppsagd. De har skyldighet att anpassa jobbet men de verkar de skita i. Nu är frågan vad jag förlorar på att missta mitt jobb också. Inte nog med att man slet som ett djur för att få bra löneökningar och för att en få klapp på axeln.... men allt man fick var lång sjukskrivning utan att ens innan fått en klapp på axeln eller bra löneökningar. Utan jag fick flera års lönesänkning och allt vad en sjukskrivning för utmattning innebär. Så nu är frågan om ev skadestånd pga felaktig uppsägning....men vad tycker facket det är värt? Hur har det gått med arbetsskadeanmälan? Har faktiskt bara läst om en person som fått igenom en utmattning som arbetsskada. Galet.....arbetsgivaren måste ha mer ansvar. Någon annan som fått sin utmattning klassad som arbetsskad? Om man väl fick de så skulle det iaf rassla in lite mer pengar i månaden för då får man rätt till livränta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Välkommen hit! Vad roligt att du hittade min blogg, så roligt att du läser och kommenterar!

      Min arbetsgivare betedde sig också ganska illa kan man säga, men jag hade god hjälp av facket som förhandlade åt mig. Arbetsskadeanmälan tuffar på antar jag, har inte hört något på länge... Lovar att berätta när det händer något.

      Radera