Omständigheterna och tänkarhattar

Tänkarhattarna beskrivs i en bok av Edward de Bono och går ut på att man ska tänka på olika sätt. Färgerna symboliserar olika sätt att tänka, tex fokusera på fakta, känslor, hot och risker osv.

Jag har tidigare skrivit om hur mycket jag gillar qi gong som träningsform. Har letat ett tag efter träningstillfällen att få utöva det i grupp och hittade det nu i vintras. Så det är lite tungt att instruktören väljer att pausa aktiviteten pga personliga skäl. Nu, precis när jag kommit igång så bra med mina aktiviteter och fått rutin på dem.

Jag respekterar naturligtvis instruktörens beslut och tycker det är bra att man drar ner på aktiviteter när man får för mycket omkring sig. Hur ska man annars orka ta hand om de som inte mår bra, om man inte själv heller gör det? Men det blir inte samma dynamik när jag gör övningarna hemma på min kammare. Det är någon särskild sorts energi som bildas i rummet när vi är flera som gör det samtidigt.

Så, nu får jag fundera över hur jag ska upprätthålla min aktivitetsnivå. Vill ju gärna se om jag orkar bibehålla den över tid. Det måste bli något schemalagt. Det är inte enbart aktiviteten i sig som är betydelsefull. Utan för mig är det stora hindret att ha något inplanerat. Det är där jag har min akilleshäl. Att göra en plan och hålla mig till den även om det känns obehagligt, eller om jag känner av mina stressymptom pga oro och ångest.

På med tänkarhatten och fundera lite alltså. Igen...



2 kommentarer:

  1. Så tråkigt för dig att träningen uteblir när du kommit igång!
    Hoppas det löser sig.
    Ja, visst är det jobbigt med schemaskadorna, att det gör nåt med en att ha inplanerade saker?! Även om det är roliga saker.
    Jag måste hela tiden jobba med att undvika allt-eller-inget-tänket och hamna mitt emellan i stället. Ja, gå på mina små aktiviteter som jag själv har valt, men även skolka ibland och inte bli alltför plikttrogen och gå fast jag inte orkar just den dagen. Jag blir så lätt överambitiös, trots alla erfarenheter och ser det som misslyckande när jag uteblir, när det egentligen är tvärtom, ett tecken på utveckling.
    Ursvårt är det...
    Kram Sofia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Känner preciiiis igen mig på det där. Schemaskadad. Väldigt bra ord! Att hamna mittemellan och inte vara överambitiös och inte strunta i allt, så svårt. Det är nog bara att försöka och försöka om och om igen..
      Kram!

      Radera