Om jag glömmer...

Om jag skulle glömma vad som händer när jag överanstränger mig så kommer här en påminnelse.

Till mig själv:

Kära du, ta inte ut dig så värst. Du blir

Sömnig 
Trött i hjärnan
Matt i kroppen
Får huvudvärk
Problem att fokusera blicken
Oroskänsla i magen
Smärta i buken
Du mår illa och är jättehungrig samtidigt. 
Darrig i benen
Ögonen krampar och rinner
Ont i örat, som öroninflammation de luxe
Det tjuter i höger öra 
Du får elfel i hjärnan, sk brain zaps
Dina muskler blir spända 
Du får värk i armarna och händerna
Du blir överkänslig på huden
Du blir yr och tappar tålamodet

En känsla av att allt går överstyr. Saker sker men trots att du är där så känner du dig helt avskärmad. Och så kommer katastroftankarna. De där jobbiga som försöker övertyga dig om att du håller på att bli knasig.

Så försök att stoppa i tid. Det blir så mycket lättare då. Försök att bromsa dig själv när energin strömmar till. Begränsa din entusiasm och din vilja. Hushåll med dina resurser fast det nästan är det tråkigaste du vet.

Varma hälsningar
Jag



Jag vet att detta händer. Varenda gång. Och ändå klarar jag inte att dosera aktiviteterna. Blir så trött på mig själv. 

Hur balanserar du ditt liv? 




10 kommentarer:

  1. Just idag är jag exakt där du beskriver ovan, så jag har inte balanserat så bra på sistone...
    Jag tror det är en del av sjukdomen att hamna här med jämna mellanrum, men min erfarenhet är i alla fall att mellanrummen blir längre med åren!
    Jag kämpar tycker jag, med att bromsa även när jag är pigg, att planera in vila och paus ofta, men ibland dras jag med när jag mår bra och sen får jag det i nacken...
    Det enda som funkar för mig är att vila före aktivitet och se till att ha tid att vila ordentligt efteråt.
    Men jag övervärderar ständigt min ork när jag mår bättre, trots 10 års erferenhet av utmattning. Sorgligt men sant.
    Kram Sofia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med, mellanrummen blir längre med tiden. Men ändå kan jag inte vänja mig vid att må så där dåligt..

      Så enkelt, men så bra tips. Vila innan aktivitet. Vila efter aktivitet. Hur svårt ska det vara liksom??! ;)

      Skönt ändå att höra att jag inte är den enda med mångårig erfarenhet som trots det är ganska medioker på att värdera energin... ;)
      Kram

      Radera
  2. Vad jag känner igen allt du beskriver❤️❤️❤️
    De dagar då jag vaknar med en känsla av lite mer energi känns magiska.
    De dagar då hjärntröttheten inte finns där direkt med matthet och influenskänslan.
    Då känns det som jag vill flyga en kort stund innan verkligenheten kommer ifatt en.
    Jag går ofta över mina gränser och hamnar i krascher.Ibland vet jag varför ibland inte.
    Det tog mitt första år som sjuk att förstå vad som har hänt med kropp och själ.
    Jag hade inte insikten att kunna jobba med de verktyg jag fick i grupp - och enskild terapi. Det är först nu jag har börjat kunna använda muskulär avslappning,meditation och andra tekniker för att hjälpa mig själv till ett friskare jag.
    Men att läka hjärnan tar tid.Att hitta balansen är så oerhört svårt.
    Det är svårt för när man verkligen passerat sin gräns och blir riktigt dålig är det plågsamt att bara finnas till.Min gräns är passerad när det börjar trycka lätt innanför pannan, yrsel och värken i armar och ben kommer med ett lätt illamående.
    Mina bättre dagar längtar jag intensivt efter ett bätte. friskare jag.Inte mitt gamla, stressade jag .Kan känna en sådan enorm längtan efter obegränsad energi , en glad och harmonisk själ i en lätt kropp.
    Jag längtar efter att lära mig nya saker och att få vara en del av en arbetsgemenskap igen.
    Satt på tåget häromdagen och såg alla människor på väg till arbete eller studier och längtade så det gjorde ont i hjärtat.
    Min vilja att orka är det inget fel på men jag lever med min begränsade hjärna som har sagt stopp.
    Idag skiner solen och jag känner en enorm tacksamhet att jag är här kvar i livet trots utmattningen.
    Tränar mig på att göra hjärnvila till en del av vardagen.Tränar mig på att bara vara i stunden.Tränar mig på att bara göra en sak i taget.Tränar mig på att göra saker lagom bra.
    Tränar på att acceptera att jag är som jag är just nu och att det är helt ok.
    Var rädd om dig❤️❤️❤️
    Kram från
    Annica



    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är oerhört svårt att hitta balansen. Alltså, ibland undrar jag om man kommer lära sig det överhuvudtaget. Man blir bättre på det, men eftersom man har en vilja och nyfikenhet så kommer den nog alltid dra lite mer. Kanske kan det vara okej ändå. Att må lite dåligt om man gör något som ger en bättre livskvalitet på sikt. Men när man är mitt i det är det banne mig inte roligt någonstans. Tack för att du orkar berätta! Kram

      Radera
  3. Åh precis vad jag behövde läsa idag. Brukar kika in då och då här på din blogg och den är en tröst ibland när de kännu tufft och man känner sig inte lika ensam med sin "knasiga trasiga hjärna " att mina tankar känslor och symtom inte är så konstiga som jag tror utan att fler upplever liknande som jag.
    Tack ��

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad härligt att höra att mina funderingar kan hjälpa dig att få lite tröst när det känns ensamt. Du är inte ensam. Stor kram!

      Radera
  4. Jag är heller inge vidare på att sätta gränser har på allvar trott att jag varit riktigt sjuk tänkt att jag måste ringa dr och få honom att skicka mig på skiktröntgen för hjärnan för den vill inte va med längre.men när jag lugna ner mig och pratat med mamma säger hon att du har ju hållt på för mycket. Innan påsk va jag på 50 års kalas, till påsk kom barnen hem för att äta och så har det blivit byte av gardiner i köket och lite annat. Jag hoppas att jag lär mig ngn gång men glömmer ju hela tiden//Margareta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hög igenkänning. Man gör en massa saker som man förut tagit för givet och så fattar man inte alls varför man blir så trött. Goddag yxskaft liksom. Varenda gång också... ;)

      Men har du inte fått hjärnan röntgad någon gång? Det har jag fått och det är en trygghet i sig att veta att det är okej. Att allt annat är uteslutet och att det är stressen som spökar.

      Det tar tid att hitta rätt, på ett nytt sätt. Speciellt som man har levt hela sitt liv på det sätt man nu försöker vänja sig av med. Ha tålamod och var snäll mot dig själv. Förändringarna kommer, men de sker i små steg så du kanske inte märker dem direkt. Kram på dig!

      Radera
  5. När det är mkt måsten runt omkring dej och många saker i almanackan och du känner dej stressad, kan du få känslan av att du vet att du gjort grejer typ som varit på promenad, träffat den där vännen, kollat på det där tv-programmet, ja allt man gör i stort sett. Du vet att du gjort det men det känns inte som ett riktigt självupplevt minne. Det känns mer som att du sett det på tv eller hört nån annan berätta det. Precis som att hjärnan varit för trött för att känna närvaro och inte lagrat det som en händelse du riktigt varit med om. Förstår du hur jag menar? Detta låter helknäppt kanske? 🙈
    Har precis börjat arbetsträna förra veckan plus att det var begravning, men jag känner inte riktigt att jag gjorde dom grejerna fast jag vet att jag gjorde det... Denna veckan är det arbetsträning + flytt....Det är lite för mycket nu..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet hur du menar. Känner det ganska ofta tyvärr. Som om jag inte vet ifall det hände på riktigt eller om det var en dröm. Läskigt...

      Oj, du verkar ha mycket att stå i just nu. Glöm inte att pausa, så hoppas jag att det går bra för dig.

      Radera