Varför varna så värst?

Min kropp är i beredskap. Den varnar och larmar som om faran stod för dörren. Ångest, nervositet, oro, ont i magen, yrsel, skakiga ben och allt möjligt.

Det är bara det att det är ingen fara som är i antågande. Jag ska, som vanligt, hänga en stund i min soffa, sen till sjukgymnasten och hem igen. That´s it.

Allt är precis som vanligt. Ingen anledning till oro. Försöker jag intala kroppen min. Men den lyssnar inte idag.

4 kommentarer:

  1. Ja, varför beter sig kroppen så här?!
    Min beter sig så härpå natten just nu, det är såååå störigt.
    Katastroftankarna maler och kroppen känns som en myrstack...
    Det enda positiva är att jag faktiskt står på benen de flesta dagar ändå, trots nätterna. Nä, det finns en positiv bieffekt till, det blir mycket diktskrivning🙄
    Kram Sofia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alltid positivt att finna lite inspiration i eländet. Kanske...? ;) Ångesten kan ju vara kroppens reaktion på att du utökar dina aktiviteter. Som träningsvärk. Känns det rimligt? Då kan det vara lättare att stå ut. Kram

      Radera
  2. Avskyr verkligen de känslorna. De är så ologiska och obegripliga. I lördags gick jag runt med en känsla av att allt var fel, antagligen mitt fel, men jag visste in varför. Eller vad eller hur. Började till och med undra om det var mitt fel att Loreen inte gick vidare till final i mello?! När jag började undra det gick jag och lade mig. Hallå crazy tankar :s

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja verkligen ologiska och obegripliga. Jag tror kanske inte att du behöver ta på dig allt, som tex Loreen, det är nog att ta sin egen betydelse något steg för långt! 😂 Men förstår vad du menar. Stress. Är svaret. Tror jag. Hjärnan ballar ur helt enkelt. Eller vad tror du?

      Radera