Motstridiga råd

Är det fler än jag som får råd av typen

Du måste våga utmana dig själv. Försök pusha dig till att genomföra saker. 

För att i nästa andetag få höra

Lyssna på dig själv. Känn efter vad som känns bra. Bromsa och öva på att säga nej. 

Har dom ens testat att följa ett sådant råd själva?

Handlingsförlamad.

13 kommentarer:

  1. Ja men jag vet! Allra helst vården tycker jag. Himla less på det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jaså, då är det ändå inte bara jag som får höra såna där saker. Det är ju helt omöjligt att förhålla sig till. Ska jag bromsa eller inte? Nja. Beror på. Svårmanövrerat blir det hursomhelst!

      Radera
  2. Känns helt klart igen. Tror bara det är de som står allra närmast en utmattad som kan råda på ett vettigt sätt, de som ser en i alla lägen.
    Kram Sofia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är sant. De som ser en jämt kan råda. Men tänker att de blir också som "medberoende". Dom vill inte heller se en sjuk och kanske också blir onödigt försiktiga till slut. Vården borde ju stå för konkreta råd som är anpassade och vetenskapliga. Men när samma person säger olika saker från gång till gång blir det ju svårare än svårt... Kram!

      Radera
  3. Skulle man lyssna på alla råd man får så skulle man inte komma nånstans!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä, det är väl därför jag står som handlingsförlamad och inte vet vart jag ska vända mig!

      Radera
  4. Man måste ju nästan skratta. Precis så är det. Motstridiga råd från olika instanser får man hela tiden. Typ ett råd från psykologen som strider helt mot det från sjukgymnasten eller läkaren. Men värst är det ju när man får motstridiga råd från samma person...

    SvaraRadera
  5. Motstridiga råd från olika insatser. Ett råd från psykologen står helt i strid med ett råd från sjukgymnasten eller läkaren. För dom samverkar inte ett dugg. Värst är att få motstridiga råd från en och samma person. Man måste nästan skratta...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med till 110%. Samverkan finns liksom inte alls i den utsträckning som man kunde önska. I så fall är det upp till mig att framföra budskap mellan dem, vilket är rätt jobbigt att hålla ordning på allt. Speciellt när man ska lära sig att släppa på kontrollbehovet och låta andra sköta sina arbeten... Ironiskt.

      Radera
  6. Folk har väldigt mycket åsikter och råd, trots att de ofta inte har en aning. Sedan tror jag det är väldigt individuellt vilka behov man har vid en utmattning.
    Jag kanske också har en massa åsikter om andras livsstil, men jag tycker inte det angår mig och jag föredrar att inte uttala mig tvärsäkert om saker jag inte är insatt i.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, folk har en väldig massa åsikter och dem brukar jag inte lyssna så noga på. Men de här råden kommer från vården. Och dem tänker jag att det kan vara bra att lyssna på, därför blir det lite frustrerande när de säger saker som är tvärtemot vad de sa förra gången...

      Radera
  7. Mina föräldrar och syster säger saker som: Jag har också varit trött men det är bara att ta sig i kragen. Gå ut varje dag på en rask promenad! Baka så mår du bättre för det gör JAG. Suck...min man ser hur jag ramlar ihop bara av att gå på toaletten. Han ser mig gråta av utmattning direkt då jag vaknar. Att duscha kräver planering och hjälp.
    Min psykolog sa " orkar du inte läsa?? Men lyssna då på en bok!" Jag tål inte ljud. Har ständig hjärtklappning, masar mig ur sängen febrig varje dag. Orkar knappt tugga. Alla råd som jag följt har gjort mig sjukare. Nu lyssnar jag på min kropp, min kloka man, en väninna som förstår vad detta är. Läkarna vill ge mig ssri och ångest dämpande. Det sitter tydligen i huvudet...
    Tappat nästan allt hår, noll energi, skakar då jag står upp, svimmar lätt. Familjen ligger på om att jag inbillar mig, jag som var starkast i familjen " vad har det tagit åt dig?" Får jag höra, orkar inte ens tala i telefon. Jodå jag mår såhär i mitt fängelse därför att det är så himla roligt. 3 år nu och inte blir jag piggare av att höra hur lat jag är. Tappat 17 kg i vikt ser ut som ett benrangel utan hår.
    Inbillning...
    Om jag orkade skulle jag skratta åt de absurda åsikter folk har.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så sorgligt att det tar så fel, när de antagligen mest vill hjälpa till. Att ens nära inte förstår är jobbigt, men jag tycker du har en bra strategi som bara lyssnar på två personer. Det räcker. Du inbillar dig inte. Punkt slut. Det är en verklig sjukdom och den kan också behöva behandlas med medicin. Det är inget som helst fel i det. Har du gått obehandlad i tre år kan det kanske vara dags att pröva en annan strategi. Medicin kan hjälpa dig att komma på fötter igen. Dämpa lite ångest, skydda hjärnan och låta dig samla kraft för att du ska orka göra sådant som är bra. Tex äta, ta korta, lugna promenader osv. Medicin kan också lugna dig så att du sover med bättre kvalitet när du sover, så du återhämtar dig. Stor kram, hör av dig igen om du vill, vi är många här som stöttar dig.

      Radera