Målbild


Mitt mål just nu är att klara av tio timmars aktivitet, helst två timmar per dag, fem dagar i veckan. Aktiviteterna väljer jag själv. Det kan vara yoga, simning, terapi, promenader, gå till biblioteket, träffa en vän, åka och handla, skjutsa barnen och så vidare. Sådana saker. Det ska jag klara av tio timmar i veckan, varje vecka, utan att krascha. Först när det målet är uppnått kommer det bli aktuellt med en aktivitet i form av arbetsträning, eller något liknande.

Det känns så skönt att Försäkringskassan och mitt vårdteam är överens om detta. Det tar bort så mycket stress från mig. Energin som jag sparar kan jag lägga på att faktiskt försöka utöka min aktivitetsnivå. Det är jättebra. 

Jag jobbar på. Det går framåt. Sakta, men ändå framåt. Ibland går det bakåt, men totalt sett så går det ändå åt rätt håll.

Vägen jag går på ligger lite i dimma. Jag ser stigen framför mig, men jag ser inte så långt fram. Det finns ingen prognos när jag kommer att nå mina tio timmar. Om det tar tre veckor (okej, det är ju sjukt orimligt!) eller tre månader, eller något helt annat. Det spelar inte så stor roll. Jag traskar på i sakta mak och låter det ta den tid det tar.


10 kommentarer:

  1. Vad glad jag blir för din skull när jag läser att FK och ditt vårdteam förstår dig och lyssnar på dig❤.
    Det kan säkert hjälpa dig att känna mindre press.Tänk om vi alla fick ta oss ur dessa utmattningar med full förståelse från alla instanser som ska hjälpa och stötta oss på väg tillbaka med en klok och rimlig rehabilitering.
    Det känns bra att människor, både de som är sjuka i utmattning och de människor som möter dessa människor i vården reagerar på vårt sjukförsäkringssystem och dess brister.Jag blir så glad när jag läser en insändare eller ett debattinlägg från människor som reagerar och säger ifrån.
    Hade jag förmåga att gå tillbaka till ett arbete skulle jag göra det imorgon men precis som du kämpar jag med att orka vara aktiv några timmar varje dag. Inte för att jag måste men för att jag vill och längtar.
    Det går max två dagar i rad och sen kommer en krasch.
    Den som aldrig varit utmattad kan aldrig fullt ut förstå hur det är hur bra man än försöker beskriva det.Att gå på en tunn is varje dag och ibland håller den och ibland håller den inte och aldrig riktigt lära sig hur man ska kunna se hur tunn den är.
    Jag är så glad att få ta del av din och andras bloggar kring utmattning, depression och ångest.Ni ger mig mod och styrka att stå ut för jag känner mig lite mindre ensam.
    Var rädd om dig❤❤❤
    Lycka till med dina aktiviteter.
    Det spelar ingen roll om det tar veckor eller månader innan du är där.
    Du beskriver det så klokt.
    Jag ska försöka tänka så också.
    Kram från
    Annica❤❤❤

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är helt fantastiskt skönt att ha några som bromsar och är måna om att det ska gå bra för mig den här gången (eftersom det inte gjort det de andra gångerna jag varit i just den här situationen)

      Känner igen det där. Måndagar behöver jag alltid vila efter helgen och sen onsdag eftermiddag, senast börjar kraften sina igen... Framåt torsdagen är jag alltid helt slut..
      Tack för dina fina ord, jag tycker också att det känns skönt att ha er andra runtomkring. Det är som ett helt skyddsnät. Uppskattar det mycket. Kram!

      Radera
  2. Låter som en bra plan! Och skönt o läsa att du får stöttning från försäkringskassan o vården! Ett litet steg i taget❣ Kram från Sophia (motettfriskarejag)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ja, det är jätteskönt att få stöttning från dem. Har blivit så mycket sjukare tidigare, när jag varit tvungen att lägga energi på att bevisa att jag inte mår bra. Kram
      (och bra att du skrev vilken Sophia, så jag vet vem det är som kommenterar! <3)

      Radera
  3. Så gott att läsa om all förståelse runt dig och synen på att all aktivitet leder framåt, inte bara den myndighetsledda.
    Och lite boost får jag själv som sysslat med den sortens rehabilitering nåt år nu, det GÅR framåt, även om det är med musasteg...
    Så glad för din skull!
    Kram Sofia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Härligt att höra att det går framåt för dig också. Musasteg är också steg! Eller hur? Kram

      Radera
  4. Ett steg i taget. Små saker och låt kroppen vänja sig långsamt. Vi hejar på dig oavsett hur långsamt det går :) Kram <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack fina! Ska minnas det när kroppen vill rusa iväg med mig, små saker och långsamt. Tack för hejaropen! Kram

      Radera
  5. Det låter ju jättebra. Skönt att alla är överens om hur ni ska göra. Hoppas att det går bra för dig. Jag har också tänkt testa det där men tycker att det känns svårt att hitta på aktiviteter som jag är motiverad att utföra. Sen brukar det också för mig vara så där att man orkar typ två dagar och sen behöver man en vilodag. Jag tänker försöka få igenom arbetsträning mån, tisdag, torsdag och fredag för att få en vilodag onsdag. Tänker att det kanske funkar om man får en paus mitt i veckan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förra gången jag arbetstränade började jag med mån tis tors. När jag utökade var jag ledig onsdagar. Det fungerade bra, som du säger, återhämtning mitt i veckan. Bara man inte gör allt annat den dagen (som handla, städa och sånt). Då är det kanske bättre att jobba fem kortare dagar...

      Radera