Kalas när man har utmattningssyndrom, inte bara festligt

Ibland bara hopar det sig. Som den här helgen till exempel har vi hunnit med inte mindre än tre (!) födelsedagskalas. Ett arrangerade vi själva och ett var min systerdotters, så det valde jag att gå på. Det tredje var barnkalas, som jag inte deltog i. Men ändå, hur kan det bara krocka så värst?

Jag lyckades också med någon form av sorglig bedrift. Jag somnade. På ett kalas. Bland massa folk jag inte känner jätteväl. Innan efterrätten ens hade serverats.

Helt galet. Jäkla hjärna. Så hjärntrött så jag fick ångest. Sen värk. Sovtrött men utan att kunna somna. Mest proppmätt, illamående, svullen mage och hungerkänslor i en enda röra. Låg och varvade ner länge, länge. Till slut somnade jag ändå. I en soffa, i min systers sovrum, medan alla andra sjöng och hurrade och firade.

Det är inte roligt. Det är så långt ifrån roligt man bara kan komma. Jag avskyr verkligen utmattningen extremt mycket i de situationerna. 

Tycker alltid att det är lite jobbigt med att ställa om klockan också. Har väl aldrig haft problem med det förut, men nuförtiden gillar inte min kropp den där förändringen. Även om det bara är en timme. Knas. Så nu blir det vila efter alla festligheter.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar