Jäkla skitsjukdom

Hämtade ena barnet på skolan och det var många ledsna miner pga saker som jag inte orkar och/eller kan göra, pga min bristande ork och snabbt sinande energi.

Jag blir lika förtvivlad som barnen i de här lägena. Jag vill så himla gärna kunna låta dem få göra de här sakerna tillsammans med mig. Men jag orkar inte med. Det går liksom inte.

Att erbjuda att de kan få göra det med sin pappa, eller med annan vuxen blir inte samma sak. Det är liksom vi som ska göra det tillsammans för det är vår grej.

Det hela slutade den här gången med att vi stod och skrek på skolgården. Rätt ut i luften. Jäkla skitsjukdom. För det är det.

Så det så.

6 kommentarer:

  1. I know the feeling.. Det är det som är det jobbigaste med hela den här skitsjukdomen om du frågar mig.. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förstår din känsla. Man vill vara med sina barn, men orkar inte alltid. Hemskt.
      Kram

      Radera
  2. Åh, känner igen helt och fullt :(( Hamnar rätt ofta i såna lägen med min minsta, 9-åringen. Speciellt de dagar jag hämtar. Det är lite extra eftermiddagstrött för oss båda och barnet vill så gärna att jag ska ställa upp på en massa saker. Jag vill, men orkar inte. Jävla skitsjukdom! ❤❤❤ Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland tänker jag att "friska" föräldrar inte heller gör en massa extra med sina barn på eftermiddagarna, men att inte ha ett val suger faktiskt. Det bästa med det här är nog att när man väl orkar så uppskattar man det verkligen. Snacka om att man har lärt sig att ta vara på stunden. Det är bra!
      Kram

      Radera
  3. Ja det är en jäkla skitsjukdom jag önskar att den försvann. Jag tycker det är strongt gjort ändå att orka med små barn. Mina är vuxna som tur är och utflugna tror inte jag orkat annars./ fotorina52

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är jobbigt att vara sjuk och ha små barn. Fast det gäller väl vilken sjukdom man än har tror jag.. Antagligen hade du orkat om dina barn varit yngre också. Man orkar ju en hel del bara för att man inte har något val. Sen efteråt förstår man inte hur det gick till. Tack för att du kommenterar och berättar. Det värmer!

      Radera