Det är något som skaver

Jag vet att jag inte är varken först eller sist med att ta upp de här frågeställningarna, men det behöver göras lite då och då.

Jag är inte den som varit mest nöjd med den vård jag fått. Råden som sjukvården presenterat för mig har kanske inte alltid varit riktigt bra. Ibland har vi famlat i mörkret, både doktor, psykolog och jag. Vi har fått diskutera oss fram till en gemensam lösning för vad som kan passa mig. Mycket mer kunskap behövs ännu kring utmattningssyndrom och dess läkning.

Men.

När det sprids solskenshistorier på nätet om snabb läkning av utmattningssyndrom brukar jag reagera. Först av allt för att jag vill veta vad det är som läker utmattningssyndrom så snabbt och som jag har missat. För jag vill ju så gärna bli frisk, så jag är beredd att göra vad som helst för det. Men när jag läst på en del kring omständigheterna för de här solskenshistorierna inser jag att det finns ingen enkel väg.


Så återigen.

Sluta klaga offentligt på antidepressiv medicinering. Det gör nytta för många. Det räddar liv. Och det finns fler än jag som haft panik (alltså på riktigt, panik) för att gå in på Apoteket för att hämta ut mina tabletter. Skammen var så stor. Bidra inte till detta. 

Dela gärna med dig av dina framgångsrecept på sociala medier. Det är jätteintressant att få veta vad som fungerar för olika individer. Men säg inte att just Du har kommit på lösningen för hela gåtan Utmattningssyndrom. Du har kommit på något som fungerar för just din kropp, vilket är jättebra. Men respektera att andra människor har andra förutsättningar. 

Säg ALDRIG att det bara är att bestämma sig och sen göra det. Det tar tid och man behöver kämpa en massa för att ta sig framåt, men ibland behöver man också bara ta det lugnt och lita på processen. 

Det som konstaterats läker utmattningssyndrom, liksom många andra tillstånd, är regelbunden motion, varierad kost och god sömn. För andra följdsjukdomar såsom depression, sömnstörningar och ångest finns bra mediciner att få. Det finns ingen skam i att ta hjälp när man behöver. 



6 kommentarer:

  1. Tack för ditt inlägg❤❤❤
    Det är ingen enkel match att läka ett utmattningssyndrom.
    Det tar tid och det måste få ta tid.
    Under mitt första år som sjukskriven kände jag en enorm stress i att jag måste bli frisk helst fort och på mest effektiva sätt.Det blev en stress i sig att bli frisk.Jag hade så svårt att acceptera att jag fungerade så dåligt och mådde så dåligt. En hjärna som tröttnade och inte kunde fokusera. En kropp som bara ville vila och en själ som inte ville leva. Arbetet krävde att jag jobbade fort och effektivt för att jag skulle hinna med.För att upprätthålla strukturen arbetade jag så hårt att jag fick betala med min hälsa.
    Nu efter drygt ett års sjukskrivning har jag accepterat att jag är sjuk i utmattning fortfarande.
    Trots avslappning, meditation, mindfulness, medicin och psykologkontakt så är jag inte frisk.Jag är en bit på väg.
    Vägen till ett friskt liv är lång och vi är alla olika.
    Först nu börjar jag känna vad som fungerar för mig utan att jag blir sämre i utmattningen.
    Det är lugna promenader,inte springa och få en hög puls som resulterar i en värkande influensakänsla.
    Det är att försöka sova så gott det går med sömntabletter ( utan fungerar det inte alls).
    Det är känna tillit till att allt kommer ordna sig till det bästa och att allt ät precis som det ska just nu fast livet skaver så det känns i hela själen.
    Det där med nyttig kost är säkert bra.Men i den djupaste depressionen är det ingen enkel match.
    Jag tror vi alla gör så gott vi kan.
    Det är väldigt lätt att känna sig ensam och vilsen i en utmattning trots alla råd och rekommendationer.
    Det som har hjälp mig mycket är alla ni som bloggar och delar med er.
    Tack❤❤❤
    Jag efterlyser också en samlad kunskap kring utmattning och hur man läker denna sjukdom på bästa sätt.
    Det verkar som att vi sjuka får väldigt olika råd och olika stöd från vården,arbetsgivare och FK.
    Vi är ju alla medborgare i laget Sverige eller är det bara på pappret?
    Tack för att du fortsätter skriva och lycka till med klädinköpen!
    Var rädd om dig❤❤❤
    Kram från
    Annica❤❤❤



    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din fina kommentar. Det värmer att du berättar, att du vill dela med dig. Tror att många känner igen sig i det du skriver också. Minns själv hur jag låg och var arg på mig själv för att jag mådde så dåligt trots att jag vilade. Som om att det skulle gå över på en kvart... Och för att förtydliga, (med risk för att låta extremt petig, sorry!) men jag skrev inte nyttig kost, jag skrev varierad. Det där med att få det kastat över sig att man måste äta nyttigt är ju ett hån när man inte orkar äta något alls. En klok BVC-sköterska sa en gång till mig att så länge barnet äter varierat över en vecka/månad eller så, så gör det inget om hen snöar in på ett livsmedel i taget. Över tid blir det bra ändå. Lite så tänker jag nu också. Kanske ska skriva ett förtydligande om detta...

      Jag tror som du, alla gör så gott de kan med det man har just nu. Mer kan man inte göra, eller begära av sig själv.

      Jag tycker det är fantastiskt att det jag skriver, för att påminna mig själv om, är uppskattat av någon annan också. Så jag är minst lika glad för er som läser, som för den ventil det är att skriva, för mig.
      Kram!!

      Radera
  2. Jättebra skrivet :), det är verkligen ingen qvickfix detta, även om jag också hade bråttom att bli frisk. Man letade på nätet och gjorde allt för att tillfriskna snabbare, men resultatet blev ju mest bakslag :(. Det tog lång tid att få nån acceptans i att man var sjuk, trodde man hade accepterat flera gånger om, men när jag fick min rehab så kom även acceptansen, då släppte allt. Jag fick hjälp och många verktyg att jobba med. Håller med om att det finns bra mediciner som faktiskt hjälper en, fick ju jälv en depression av alla bakslag om kom, så till slut så tog jag medicin som jag tackat nej till ett helt år, kände att jag inte hade nåt val där längre, men depressionen försvann och jag blev gladare igen, nu börjar jag känna att jag är mig själv igen :), men äter fortfarande medicin. Jag kände själv att jag fastnade i mitt tillfrisknande, jag kom inte vidare alls tyckte jag så därför så tacksam för all hjälp jag fick från rehabteamet :). Tyckte man vilade hur mycket som helst, men blev ju inget piggare alls liksom. Tror sömnen är ju A och O för att börja tillfriskna ordentligt, det är ju inte förrän nu när jag fått någorlunda ordning på sömnen som jag känner mig mycket piggare. Men som sagt klarar inte av att sova utan mediciner och det får vara så nu, nu vill jag inte ha fler bakslag så medicinerna får finnas till hands ett bra tag till. Man kan inte skynda på detta tror jag överhuvudtaget, det är bara låta det tar den tid det tar, men det tar sin tid att även acceptera det :). Jag själv har fått ett bättre självförtroende nu, bryr mig mer om mig själv och skiter i vad andra tycker och tänker. Vi är värda att få rå om oss själva, värda att få må bra, vi är lika viktiga som nån annan. Jag tycker bloggar är bra, man lär sig mycket om denna sjukdom, ibland mer än vad läkare och Fk kan om detta. Vi som har detta och har haft är väl dom som kan läget om det bäst egentligen. Men mer forskning behövs absolut. Hörde på radion härom dagen att dom skulle intervjuva folk som haft detta för en 7-8 år sen och se vilka symtom som fortfarande fanns kvar, kan bli en intressant läsning. Fullt frisk tror jag aldrig man blir, men det har varit en bra lärdom detta, man lever ett helt annat liv idag, och har lärt sig ta hand om sig själv mer :). Ha en fin helg, kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för allt du berättar. Så intressant att du kommit vidare efter så lång tids sjukdom. Det går alltså!! Känns skönt att veta. Tror det är bra att ta en sak i taget, så som du beskriver. Man kan liksom inte bli inskriven i rehab förrän man är läkt inifrån. Medicin kanske man behöver fortsätta med framöver, men om det är vad som krävs för att må bra så är det ju inget problem. Kram

      Radera
  3. Jag håller med dig om ALLT! Tack för en mycket bra text. Vi är alla olika och vi har olika förutsättningar både i form av oss själva och vår omgivning. Det är viktigt att tänka på. Men nog längtar man efter en manual. Men då vill man ju att de ska fungera...
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! En manual hade varit fint, men nu känns det som att vi är försökskaniner till den manual som kommer komma i framtiden...

      Radera