#människanbakom

Bloggaren Livets bilder startade under 2016 insamlingen #människanbakom där man som sjuk, sjukskriven, funktionsnedsatt, anhörig eller drabbad på annat vis kunde publicera sin skildring av det som inte syns i statistiken, i sjukförsäkringssystemet, nämligen hur det är att leva som en siffra i den där statistiken. Det finns alltid en människa bakom. 

Detta var mitt inlägg. Vill du bidra till att öka förståelsen så maila livetsbilder@gmail.com med ditt bidrag. Självklart får man vara anonym. 

Jag var strax över trettio år och balanserade livet som heltidsarbetande yrkeskvinna med familjeliv med småbarn. Duktig och omtyckt på min arbetsplats. Snabbtänkt, noggrann, fick ofta beröm för mina arbetsinsatser. Men jag hade aldrig tid att reflektera över det. Jag såg mig själv mest som en bluff. 

Jag isolerade mig från mina vänner för att kunna jobba mer. Jag slutade träna. Jag slutade med allt som gav livet en mening. Jag bara jobbade. Vaknade i gryningen varje morgon och hela stressarsenalen drog igång i kroppen. Måste komma ihåg det. Måste göra det och så vidare. Mina måste-listor tog aldrig slut. Jag vilade aldrig. 

En morgon kom jag inte upp ur sängen. Det var som om kroppen stängt av och jag blivit förlamad. Jag kunde inte röra mig. Då blev jag riktigt rädd för första gången. 

Det var starten på min sjukskrivning. Jag var utmattad och blev sedermera deprimerad och utvecklade ångest och panikångest. 

Sjukvården sa åt mig att vila. Men det tog flera månader innan jag ens hade bromsat så pass mycket så jag kunde vila. 

Rehabiliteringen fortsätter ännu. Efter fem år är jag fortfarande inte frisk. Jag sover, men blir aldrig pigg. Jag är överkänslig mot saker jag aldrig haft problem med förut. Ljud, ljus, solsken, värme, kyla, beröring. Jag har blivit födoämnesöverkänslig , ibland hindrar mina magsmärtor mig från att gå upp ur sängen om dagarna. Det är inget fel på din mage säger sjukvården. Din kropp är fortfarande sönderstressad. Förhoppningsvis blir det bättre när du läker. Men det kommer ta tid. Detsamma säger de om den muskel- och ledvärk som  främst plågar mig vintertid. 

Jag som älskar att läsa böcker kan inte koncentrera mig, ögonen protesterar genom att bli tårfyllda och rinna, som om jag hackar lök, när jag tittat för mycket. Ingen optiker i världen kan hjälpa mig med det. Bara att vila hjärnan, säger de också. 

Jag glömmer bort saker, ibland glömmer jag vad jag pratar om medan jag pratar. Jag övar på att åka och handla mat. Jag har dubbla universitetsexamina men jag klarar inte ens av att planera matlagningen. Hjärnan har klara begränsningar fortfarande. 

Men. Det syns inte utanpå. Tvärtom. Jag ser frisk och pigg och stark ut. Enligt vad jag får höra. Hur kan du vara så sjuk, du som ser så pigg ut? 

Jo för att jag äter antidepressiva, ångestdämpande och värktabletter, jag sminkar mig hyfsat bra och har på mig snofsiga kläder den timmen jag träffar dig. 

Att jag ligger i ett mörkt rum och sover ikapp i ett dygn efteråt är inget du ser. 

Det är därför det är så svårt. En osynlig sjukdom syns inte alls utanpå. Du vet aldrig vad en människa utkämpar inombords, så var alltid snäll och hänsynsfull mot alla som du möter. 

8 kommentarer:

  1. ❤❤ Ett så bra och så viktigt initiativ! Bra att du lyfter det igen. Jag bidrog med en berättelse jag med. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ett jättebra initiativ, därför tänker jag att det är bra att påminna, så det inte faller i glömska. Så att inte vi faller i glömska. Du kanske också ska reprisera ditt bidrag? Kram

      Radera
  2. Tack för att du delar och sprider #människanbakom!
    Tacksam! <3 kram!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det gör jag så gärna, för det är så himla viktigt att vi når ut. Det var inte bara en engångsgrej, utan det är något som vi måste påminna om hela tiden. Jag hoppas att du får in fler skildringar från oss, vi som är verkligheten bakom statistiken och att du orkar fortsätta publicera. Du gör ett viktigt jobb. Kram!

      Radera
  3. Undrar om jag skickade in något? Minns inte...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det minns inte jag heller... Kanske Livets bilder har bättre minne än vad vi har?! Har Frken duktig skickat in?!😂

      Radera
    2. Haha, jag har lika dåligt minne jag - men kollade i bloggen (bra med taggade inlägg) och hittade detta: http://livetsbilder.blogspot.se/2016/08/utmattningssyndrom-det-langa.html

      Kram till er båda!! <3

      Radera
    3. Åh, dubbla inlägg till och med! Tack för hjälpen, kram!!

      Radera