I drömmarnas värld

Är åter i en period med mycket drömmar. På nätterna är jag tillbaka på min gamla arbetsplats. Igen. Jag jobbar, blir stressad, men avbryter, tar paus eller går hem. Det är en ny utveckling på de där drömmarna. Förut har de slutat i ångestattacker. Nu hanterar jag situationerna genom att avsluta, säga ifrån, pausa eller lämna. I och för sig i mitt undermedvetna, men ändå, framsteg.

Jag hamnar ofta i olika översvämningar, när jag drömmer alltså. Men på något sätt tar jag mig helskinnad ur dem. Simmar, vadar eller så kommer det en liten båt och plockar upp mig!

Drömmer också mycket om resor av alla de slag. Över vatten och i luften. Inte nödvändigtvis med traditionella transportmedel heller. Jag blir jagad, upplever obehag av olika slag, men tar mig ändå framåt. Mot mitt mål. I drömmen då. 

Det är en helt ny upplevelse, att drömmarna inte slutar i katastrof.

Väljer att tolka det som ett positivt tecken!

2 kommentarer:

  1. Intressant med utvecklingen av dina drömmar. Jag har också drömt massor av skoldrömmar och de handlade alltid om att allt gick käpprätt åt skogen på tusen sinom tusen vis...
    Min terapeut sa att skolan är din hemmaarena, ett välbekant scenario, så det är där du bearbetar allt som har hänt och alla rädslor, men också testar nya vägar. Drömmarna har blivit avsevärt färre och faktiskt mindre katastrofbetonade de senaste åren. Det har t.o.m. hänt att det har varit trevligt i nån av dem fast det utspelade sig i skolan! Det var ju faktiskt trevligt ofta i skolan, men också fruktansvärt kravfyllt. Kan inte säga att jag saknar det...
    Kram Sofia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant att man testar allt i skolmiljö, fast i det undermedvetna. Känner också att drömmarna minskat både i mängd och i katastrofkänslor. Tack och lov. Ja, det är kravfyllt i skolan. Reflekterade inte över det när jag var där, men så här med lite distans till det känns det otroligt att man orkade så länge som man gjorde....Kram

      Radera