Pang bom

Bara sådär kom den enorma tröttheten över mig igen. Lite värk i armarna som smyger sig på, diffust, nästan omärkligt till en början. Sen bryter allt lös igen. Hjärnan mosar ihop, värken sprider sig i kroppen, yrseln hälsar på, ögonen vill bara blunda. Och jag, jag sitter nästan och somnar på en av barnens aktiviteter. (Det borde vara tekniskt omöjligt med den rådande ljudvolymen, men är man trött så är man...) Trots att jag redan sovit halva dagen är det inte tillräckligt. Detta är så oförutsägbart. Men men. Jag vilar. Någon gympaträning blir det inte denna veckan heller. Om någon undrade.

6 kommentarer:

  1. Så tråkigt för dig.. Ta hand om dig nu! Skjut all träning på framtiden. Mys ner dig under en filt och gör ingenting! Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, så får det bli. Får väl ta tag i det där efter jullovet som alla andra. Kanske. Lovar ingenting! ;)

      Radera
  2. Gympa hinner du tids nog. Är inte december en dränerande månad ändå, speciellt om man har barn.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, december är verkligen en månad när man har fullt upp hur mycket man än väljer att avstå. Gympan blir väl till nästa år, kanske! ;)

      Radera