Fysisk aktivitet vid utmattningssyndrom

Jag har funderat en hel del på det här med fysisk aktivitet i samband med utmattningssyndrom på senaste tiden. Mest pga att jag, på mitt senaste avstämningsmöte, blev rekommenderad konditionsträning.

På samma tema har Livets bilder haft en undersökning ute på sin blogg om just det här. Svara gärna via den här länken, skulle vara intressant att veta hur ni andra har det.

Det känns många gånger som att fysisk aktivitet är svaret på allt. Men ändå får det inte den stora genomslagskraft som andra metoder. Det verkar mest vara kvällstidningarna och veckotidningarna som skriver om alla fördelar med fysisk aktivitet och då kan åtminstone inte jag vara säker på om det är ett sådant där käckt "kom i form"-inlägg eller om det har vetenskaplig bärighet.

I början av en utmattning gäller hursomhelst INGEN träning. Nada. Nothing. Inget alls. När man känner att man har ork att duscha och klä på sig på samma dag kanske man kan börja så smått med en liten promenad. Eller snarare, knyta på skorna och gå ut och hämta posten innan man störtdyker ner och sover ett par timmar till.

Promenaderna kan utökas så småningom. Men långsamt, väldigt långsamt. Fem minuter, tio, eller femton. Går man i en backe kan man gå kortare tid osv. Klarar man sig upp på den rekommenderade dosen av 30-45 minuter 3 gånger per vecka är det jättebra. Men det får ta den tid det tar. Det kanske tar flera ÅR innan man orkar med detta.

Nu är jag i stadiet att jag orkar med att promenera de flesta dagar, jag cyklar utan att dö i uppförsbackarna. Nu vill sjukvården att jag höjer ytterligare en nivå. Konditionsträning. Jag tycker i och för sig att även promenad och cykling är konditionsträning. Men de pratar vattengympa, löpning, spinning, den typen av träning.

Jag är skeptisk. Men ska ge det ett försök. Det kommer jag att göra på mitt sätt. Sådan är jag alltid. Jag gör inget bara för att någon annan säger åt mig att göra det. Det måste kännas rätt i magen också. Så jag ska prova på att gå på Friskis och Svettis, på förmiddagen. Ett pass som de kallar för Soft gympa. Vi får se hur det går. Med allt.

15 kommentarer:

  1. Förstår att du är skeptisk till pulshöjande aktiviteter. Jag personligen tror att det är något man ska vänta med väldigt länge. Promenader och cykling tror jag räcker länge. Tror att det finns risk att kroppen blir stressad när pulsen höjs. KRAM

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tänker lite samma sak, att kroppen förknippar alltför mycket pulshöjande med stress och panik. Måste göra detta extremt långsamt... Kram!

      Radera
  2. Jag tror inte de förstår att man verkligen inte orkar göra nåt när man är riktigt dålig. Det går helt enkelt inte att ta sig ut och "bara" promenera. När man kommit en bit i tillfrisknandet är det en annan sak. Men att kräva det, tycker jag inte man ska.

    Jag älskade Friskis & Svettis förut, men nu skulle jag inte våga mig iväg. FÖr mycket folk, för mycket ljus och för mycket ljud. Hoppas det går bra för dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Var sak har verkligen sin tid. I början är det tillräckligt ansträngande att bara flytta sig från sängen till soffan. Det är ju så orimligt att det är svårt att föreställa sig hur orkeslös man kan vara!

      Det ligger nog mycket i att man så att säga talar samma språk, en promenad kan vara i typ tre minuter, det är att förändra rutinen som är det svåraste. Kanske är det samma sak med annan träning?? Ingen aning. Jag hoppas att du kan få älska Friskis igen! Någon gång i framtiden. Kram

      Radera
  3. Det är nu fyra år sedan jag insjuknade och jag har i olika perioder försökt återuppta min löpträning med den påföljden att jag kört ut mig igen och varit tvungen att helt sluta med allt. Det här har upprepat sig gång på gång. Det enda jag klarar av är långsamma promenader och lugn yoga. Jag vet att för egen del är det så att allt jag gör, roligt eller icke roligt, lustfyllt eller icke lustfyllt gnager på mitt energiförråd. Det är endast vila, lugna promenader, tystnad och annat som är LUGNT som fyller på. Och det är det som mycket av min tankeverksamhet går ut på jag räknar plus och minus för att undvika att bli totalt slutkörd. Det lyckas sådär.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Känner igen det där. Minus att jag har inte kört någon hård konditionsträning alls sen jag blev sjuk. Har inte varken haft lust eller vågat. Men klart att man blir mer och mer försiktig för varje gång man åker på en smäll.. Tycker också det är så svårt att räkna plus och minus för man vet inte vad de olika aktiviteterna kostar. Jag lyckas också sådär halvbra med det!

      Radera
  4. Ta det varligt tycker jag. Men det ska bli intressant att följa hur det faller ut. Jag är i samma tankebanor som du angående träningen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det lovar jag att jag ska. Bra att jag testar först då, så kan vi utvärdera tillsammans hur det gick! ;) Och om du vågar tränar nåt så berätta, så kan vi utbyta erfarenheter om det. Kram!

      Radera
  5. Jag hade planer på att äntligen gå på gympa igen här i byn, gångavstånd hemifrån, i höst men det satte långresan p för...sen fick jag ryggskott och träningsförbud utom promenader och nu bygger jag långsamt upp ryggmuskler enl rekommendation så kanske nån gång i vår attjag vågar mig dit en stund. Promenerat har jag gjort hela min sjukskrivning, har man hund så måste man ut, även om det bara är på åkern utanför huset fem minuter. Jag vill gärna vara ute en timme, men jag pausar i mitten med bk-övningar i skogen😉. Ibland fotar jag också lite grann. Så promenad varje dag för jag mår bra av att vara ute, men högst olika längd och fart beroende på dagsform.
    Kram Sofia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Promenera har jag också gjort mer eller mindre under hela tiden. Småbarn är väl ungefär som hund, antar jag! De måste också ut och rastas med jämna mellanrum! ;) Ja, är det något man har lärt sig så är det att saker tar den tid det tar. Blir det inte gympa den här terminen så blir det kanske nästa. Kram!

      Radera
  6. Samma här. Jag har oxå hund. Det räcker gott och väl. Jag har aldrig tränat i hela mitt liv. Har alltid haft bra kondition, cyklat t jobbet osv, men är ingen föreningsmönniska så jag trivs inte i miljöer som friskis tex.för mig är det så att om jag anstränger mig så jag får hög puls så får jag ångest efteråt eftersom kroppen tror jag är uppjagad. Jag tror som de flesta här att man måste vara mycket varlig med 'den allena saluggörande träningen' *ironi *. Hoppas du hittar en nivå som gör dig gott! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, visst är det så att cykel och promenad är bra konditionsträning för att hålla sig med en god allmänkondition genom hela livet. Det är och förblir min fasta övertygelse. Precis så har jag det också, att kroppen kopplar hög puls till ångest. Men så var det när jag började cykla också efter att ha legat inne under en lång tid och det lyckades jag ta mig förbi, just genom att fortsätta cykla. Det är så dubbelt det där. Man behöver testa för att veta var gränsen går, men vill inte ta i så man blir sjukare... Tack för ditt stöd! Kram

      Radera
  7. Verkar inte som om de i ditt vårdteam har varit lika pålästa som de jag haft turen att möta. 80% av kapaciteten är det som gäller (vilket justeras upp var 2-3 vecka) och andningen ska ske genom näsan (nätt och jämnt). Läs gärna om allt jag lärt mig vad gäller fysisk aktivitet och utmattningssyndrom under min rehabilitering här:
    http://www.utmattningssyndrom.net/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Näe, sanningen är att jag tror inte att de är/har varit så särskilt pålästa. Tyvärr... Hur vet du vad som är 80% då?! Och hur vet du hur mycket du ska justera upp? Eftersom ingen direkt talar om sånt för mig måste jag gissa, vilket oftast blir för mycket eller för litet.

      Nu har jag kollat lite på din sida, verkar väldigt fin! Ska läsa mer när jag har bättre med tid. Tack för att du kommenterar!

      Radera
    2. När det gäller träningen började jag på 10 min per gång och ökade med 1-2 minuter per justering tills jag kom upp i strax under 30 min (stannade där eftersom man på rehaben sade till mig att när man kommer över 30 min är det risk att det frisätts för mycket kortisol). Du vet ju rätt fort vad som är över 100% (för mycket). Om du håller intensiteten lika varje gång så är det enklare att justera enbart tiden. Tänk att du ska kunna orka göra exakt samma sak imorgon som du orkar idag. För aktivitetsdagbok och ta hänsyn till övriga aktiviteter den dagen. Jag tränar numera alltid det första jag gör på morgonen och försöker anpassa övriga aktiviteter efter hur mycket ork jag har, känner efter varje eller varannan timme och får ofta justera ner min ambition för dagen för att veta att jag ska klara mig dagen efter.

      Radera