Skydda sig bakom etiketten


Sedan jag blev utredd och fick ännu en ny diagnos har jag insett hur mycket jag faktiskt identifierat mig med min utmattning. Gömt mig bakom den när jag avstått saker. Tänkt att "det orkar jag inte för jag är utbränd". Istället för "det orkar jag inte". Punkt.

Tagit den som skydd när jag tackat nej till saker.

Jag önskar att jag i större utsträckning hade vågat tacka nej, utan att tänka att det är pga sjukdomarna jag tackar nej. Utan att jag bara avstår för att jag inte har lust.

"Nej tack, jag kommer inte, för jag ska sitta hemma och filosofera med mig själv ikväll."

Eller bara. Nej tack. Utan att behöva känna att jag måste förklara mig, över huvud taget. 








8 kommentarer:

  1. Jag har nog inte "gömt" mig bakom min utmattning men däremot är jag rädd att bli min sjukdom. Känner en rädsla för att ta klivet ut i det friska, har förknippats med sjukt så länge OCH jag tänker inte stanna här. KRAM

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag känner igen den rädslan. Att jag har varit sjuk så länge så det är ingen som förväntar sig något annat liksom.. Men jag imponeras av din beslutsamhet! Ska absolut ta till mig och utnyttja den energi du sprider! ;)

      Radera
  2. Det är nog bland det svåraste tycker jag. Att bara säga nej. Vill alltid ha en förklaring/ursäkt på lut. Antar att det säger mer om mig som människa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är väldigt svårt att gå från att alltid säga ja till att typ alltid säga nej. Så det är väl inte så konstigt att man vill förklara sig och sitt "dåliga beteende" när man avstår. Svårigheten ligger mest i att få sin egen hjärna att fatta att man inte är ett dugg dålig för att man tackar nej.

      Radera
  3. Det där har jag funderat en hel del på faktiskt. Att identifiera sig med sjukdomen så pass att det är svårt att se sig som frisk. Det är en balansgång, för om en skyndar att bli frisk från utmattning kan det slå bakut. Å andra sidan kan en ju bli rädd för att bli frisk om en drar det för långt åt andra hållet... svårt att veta var gränserna går, men jag gör som en inventering hos mig själv ibland för att försöka stämma av.

    Och även jag behöver träna på att säga nej utan förklaring. Det är svårt indeed!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är jättesvårt. Man är ju sjuk, trots allt. Men vill gärna se sig som frisk. Åtminstone jag! Och så ska man göra det som är bra för en, men inte för mycket och känna efter och hålla på. Jättesvårt!! Vi får peppa varandra till att säga nej. Utan att förklara oss och utan dåligt samvete.

      Radera
  4. Huvudet rätt på spiken igen... nej. Utan fortsättning det är något att träna på. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. På sitt sätt, skönt att höra att det inte bara är jag som håller på så här! ;) Det där med att säga nej, det får vi öva vidare på... Kram!

      Radera