Avstämningsmöte

Så var det dags igen. Avstämningsmöte. Den här gången diskuterade vi resultatet av den utredning som jag genomförde på Försäkringskassans önskemål. Det tar sin lilla tid det här. I april bestämdes det att jag skulle göra utredningen. I augusti blev det av och nu, slutet av november diskuterar vi resultatet. Drygt ett halvår senare. Man får inte vara för effektivt lagd för då kan man bli stressad.

Men vad kom vi fram till då?

Jag vet ärligt talat inte riktigt. För jag fick väldig huvudvärk efter en kvart ungefär och sen kom ett långt parti där de andra diskuterade olika åtgärdsprogram som man kan bli inskriven i, via vård och/ eller Försäkringskassan och/eller Arbetsförmedlingen. Jag minns ingenting av det där...

Vad ska jag göra då? Jo, jag ska planera in aktiviteter så att det på sikt hamnar på tio timmar i veckan. Alltså lite jobbliknande, med ungefär två timmar per dag. Aktiviteterna ska vara åt det sociala hållet, alltså inget som jag gör hemma för mig själv, utan jag ska ut och socialisera mig. Men hur..? undrade jag. Det kom inga klockrena svar på det.

Förutom möten genom sjukvården diskuterades mest kring träning. Och detta gör mig så himla förvirrad. Träning är en svår balansgång för mig. De diskuterade vikten av pulshöjande träning (till att börja med) en gång per vecka. Att yinyoga, mediyoga och promenader är bra, men inte tillräckligt. Jag behöver konditionsträna en gång i veckan. Vattengympa, simning, gympapass typ Friskis&Svettis, gruppträningspass på gym, styrketräning var olika förslag som haglade.

Det känns så himla dubbelt. För å ena sidan hör jag att man inte alls ska träna när man är utmattad, absolut inte pulshöjande. Men å andra sidan ska man konditionsträna 3 ggr/v. Tänk en skriet-emoji här...

Sen kändes det som att de vände och vred på alla stenar som fanns. Vad ska vi göra med henne? Målet är inte att bli arbetsför, utan målet är att få en ökad livskvalitet. Så sa handläggaren på FK och det kändes så himla skönt. Nu ska hon dock sluta, hade sagt upp sig. Hon också...

Men de vet inte vad mer de kan göra. Inga nya förslag vad det gäller specialistkompetenser, inga remisser som kan skickas, inga nya mediciner, ingen arbetsprövning är aktuell. Jag bara står och stampar. Mina antidepressiva har mest troligt läkt ut depressionen, men åt utmattningen finns inget att göra. Så jag har hamnat på en platå.

Frågan är om vi kanske har kommit så långt i läkningen som vi kommer kunna komma? Den frågan ställde min läkare, mest ut i luften, eftersom ingen kunde svara på den. Där blev den hängande tills den naglade sig fast i mitt medvetande.

De rekommendationer jag fick var att vila en kvart varje timme, lägga pussel, klappa en katt, bli social. Och konditionsträna.

Känner mig bara så förtvivlat uppgiven just nu. Huvudvärk har jag också.


12 kommentarer:

  1. Alltså rent spontant känns det som de griper efter halmstrån. Ingen vet riktigt och nu chansar man hej vilt. Jag blir förvirrad. Är det så här det ska bli? Jag hoppas verkligen experterna kommer fram till en gemensam enhetlig linje och sen måste allt såklart individanpassad.

    SvaraRadera
  2. Det blir lite oseriöst känns det som när ingen vet riktigt vad som ska göras... som att det är en vild chansning. Inte najs ju om man lixom lagt så lång tid på att ens kunna komma hit - då vill man inte att ngn spelar roulette med ens hälsa.

    Träning kanske är bra... jag fick ju blankt nej på det av min läkare som menar att det är katastrof under utmattning. Men har hört andra som fått andra råd? Tänker typ att det isf kanske är lite simning eller en lätt runda på gymmet, inga direkta spinningpass eller så *skriet igen!* KRAM på dig!! Well Done att du gick dit och gick hem - bara det ��

    SvaraRadera
  3. Låter väldigt luddigt alltihop.. De säger att du ska göra "nåt" men de vet inte hur eller vart? Och det där med träning? Tror de att man orkar gå på ett Friskis-pass om man är både ljus- och ljudkänslig, och tycker det är jobbigt med för mycket folk? Får mer och mer känslan att det är meningen att man ska fixa det här själv och bli frisk. Du överlevde mötet i alla fall! :)

    SvaraRadera
  4. Ja de verkar ju bara famla och vet inte vad de ska göra. Jag var på särskild läkarutredning som Fk skicka mig på. Läkaren tyckte att jag skulle ha pulshöjande träning 3 dagar i veckan.han lyssna inte när jag sa att det orkar jag inte. Men knäpp som man är så gick jag med mina stavar så jag blev helt slut men blev liggande i fyra dagar efter det.så för mig ingen mer hård träning.

    SvaraRadera
  5. Hej, jag vill tipsa om arbetsintegrerande sociala företag- ASF http://sofisam.se/
    Välj län, läs på i vilka branscher ASF finns. Kanske en ASF finns i en bransch som du är intresserad av? Om du hittar något intressant som du kan tänka dig prova så ska Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen kunna hjälpa dig vidare. De borde vara dig behjälplig redan nu i detta och inte bara lämna dig med tusen frågor... suck :-( >:( Kram

    SvaraRadera
  6. Hej!
    Jag har skickat ett mail till dig och vill bara kolla om den rätta mail adressen är tankaromutmattning@gmail.com ?

    Hälsar Anna

    SvaraRadera
  7. Åter detta med pulshöjande träning, jag förstår inte när alla ska få förståelse om att det inte är pulshöjande träning som studier visat är bra för personer med depression utan att det är fysisk aktivitet. Sedan är det som sagt för personer med depression vilket inte är det samma som utmattningsdepression. Önskar att fler läste forskningsresultaten och inte gör egna tolkningar. Rekommenderar alla att lyssna på Anders Hansen och vad han egentligen säger. Hans bok Hjärnstark är också ett varmt tips. KRAMAR

    SvaraRadera
  8. Lita på dig själv, din kropp och vad du har lärt dig att den vill och inte vill. Säg ja, ja och gör som du vill ändå, det är bara du som kan veta vad som funkar för dig. Du vet bäst själv, det är mitt både uppmuntrande ocb trista budskap. För givetvis skulle vi önska att experterna visste hur de ska hjälpa oss.
    Kom igen tjejen!
    Kram Sofia

    SvaraRadera
  9. Vilken röra alltihop! Å ena sidan å andra sidan. Förstår att det naglar sig fast när även läkaren tycks ge upp. Men du ska inte ge upp bara för att de inte vet mer än de gör just nu. Fy sjutton att de inte har mer att ge dig ❤️ Stor varm kram ❤️

    SvaraRadera
  10. ❤️❤️ Varm kram till dig. Det är svårt att inte bli stressad och deprimerad när de professionella står handfallna. Hoppas verkligen att någon börjar forska mer på oss. Tills dess fortsätt yoga, lägga pussel, promenera och klappa katten.

    SvaraRadera
  11. Hej! Älskar din blogg och känner igen mig i nästan exakt allt. Du skriver så fint Im saker som för mig är svårt att sätta ord på. Jag har en riktigt bra sjukgymnast som nu för Int elände sen exalterat berättade att det kommit massa ny spännande forskning om att just pulshöjande träning är det som kan få en upp ur gyttjan när man lämnat den akuta fasen av utmattningen. Låter jätteläskigt med pulshöjande träning men kan säga att lägsta motståndet på crosstrainer i väldigt chill tempo under en kvart ger mig en puls på mellan 170-175... vilket inte är så konstigt efter två år med mjölksyra i benen efter att ha gått uppför en liten trappa. Hur som så vill jag bara tipsa om att börja se det som prestationen att gå till gymmet, vad du gör där spelar ingen roll. Ibland kanske man bara orkar gå dit och stå fem minuter på crosstrainer eller gå lite på löpband. Och då ska man vara jävligt stolt att man gjorde det! För tidigt att säga för min del om det ger några resultat, men börjar bli desperat så är beredd att prova.. hejar på dig och alla oss andra som sitter fast i gyttjan!

    SvaraRadera
  12. Nu är de på sista steget i handläggningen. De måste tömma ut precis allt dvs klämma vatten ur en sten innan de kan "lämna dig i fred" med sjukersättning /förtidspension. Det du ska fokusera på är vad din läkare sa. De andra är bara administratörer av socialförsäkringssystemet och har sina manualer de måste följa.Gör det du orkar och mår bra av. När det tar stopp så gör det det. Då är det till din behandlande läkare du vänder dig o sen får du se om du ska ansöka om sjukersättning dvs förtidspension. Jag har jobbat på FK innan min utmattningsdepression så jag "kan försäkringen".... Kram

    SvaraRadera