Alla blir inte bra

"Jag måste vara ärlig mot dig. Alla blir inte bra från sin utmattning. Det finns de personer som får så allvarliga skador på hjärnan att de aldrig blir fullt återställda. Därmed inte sagt att du är en av dem. Men jag vill inte undanhålla fakta för dig. Det kan bli så."

Djup suck, från både mig och doktorn, medan detta sjunker in.

Jag vet inte vad jag ska svara henne på detta påstående. Jag bestämmer mig i alla fall för att fortsätta kämpa. Fast kämpa i det här läget betyder att släppa kontrollen och låta tiden ha sin gång. Att vila och sova så mycket som möjligt. Tror nästan att kämpa i det här fallet, betyder att sluta kämpa.

Snällasnällasnälla. Låt mig få min hjärna tillbaka...

6 kommentarer:

  1. Ja jösses, hemska tanke. Men mina tankar har varit där dom med tyvärr, eftersom jag blir så dålig så fort jag börjar arbetsträna. Men tänker göra som dig låta livet ha sin gång så får man helt enkelt se vad som händer. Man vill ju inte ge upp, man hoppas fortfarande. Kram till dig

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis, man vill ju inte ge upp. Så därför fortsätter man att hoppas. Jag hoppas för både din och min och alla andra drabbades skull, att vi kommer läka så att våra hjärnor blir användbara igen. Kram!

      Radera
  2. Min läkare säger att jag även i framtiden inte kommer att klara stress. Det känns ändå på något sätt ok, jag får förhålla mig till det. Min oro är bara att jag innan vardagen kommer ska hittat ett sätt att förhålla mig. KRAM

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är en bra fråga. Hur förhåller man sig till att inte klara av stress? Hur tänker du kring det? Inför framtiden menar jag. Kram!

      Radera
  3. Vi har nog alla tänkt den tanken "Ska det vara så här resten av livet?" Och alla känner väl, Nää.. det varken orkar eller vill jag. Så går mina tankar när det är riktigt deppigt. Sen finns det dagar när jag är säker på att jag kommer att bli bättre. Hoppas på det senare! Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det har jag också tänkt så många gånger. Men det blir liksom läskigare när det är doktorn som varnar och höjer pekfingret... Annars kan jag avfärda det som mina egna depp-tankar. Men när det kommer från henne blir det så verkligt..

      Radera