Varningssignalerna, fortsättning...

Jag har funderat... På mitt förra inlägg om varningssignalerna. Och kommit på att det blev lite tokigt. Ja, alltså inte varningssignalerna i sig. Men själva skalan. Jag har på nåt sätt vant mig vid att alltid må lite dåligt och tänker att det är normaltillståndet. Men det är det ju självklart inte. Så istället för att ha det här perspektivet.

100% ENERGI

VARNINGSSIGNALER




20%
ÄNNU FLER VARNINGSSIGNALER


KRASCH


Så ska jag ju sträva efter det här perspektivet.


100% ENERGI
MÅ BRA!!!! 



FORTSÄTTA MÅ BRA :)



20%
VARNINGSSIGNALER BÖRJAR SÅ SMÅTT


BRAIN ZAPS, HJÄRNAN "STÄNGER AV"
KRASCH


Detta var ju inte världens snyggaste illustration, men det kanske kommer en snyggare senare. Om jag orkar. Hursomhelst.

Mina varningssignaler är de samma. Men. Viktig skillnad. När tröttheten kommer och hjärnan börjar bli lite trögtänkt, när värken börjar smyga sig på. Då är jag redan på mina sista 20%. Det är DÅ jag ska bromsa. Inte när hjärnan skickar ut brainzaps och håller på med sista dödsrycket innan den stänger ner fullständigt. Då är det liksom för sent.


Och här kommer en otroligt viktig insikt. När jag sökte vård, då var det vid brain zapsen och totala sammanbrottets rand. Precis innan hela hjärnkontoret stängde av. Innan dess hade det inte varit lönt. Tänkte jag. Men jag skulle ju sökt hjälp långt tidigare.

Så nu ska jag fortsätta fundera på vad jag ska göra för att fylla mina översta 80 procent. De ska inte fyllas för mycket. Jag vill fortsatt ha space för kreativitet och spontanitet tänker jag. Men lite saker kan vara bra att identifiera som "bra saker att fylla livet med". To be continued...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar