Oktober, extremism & njutning


Förstår inte hur snabbt tiden går ibland. Nyss var det sommar och nu är det höst. Ännu ett halvår har passerat som sjukskriven. Fem och ett halvt år nu. Ofattbart lång tid. 

Många gånger har jag velat hoppas på mirakelkurer. Sånt som gör mig frisk på nolltid. Men. Det finns nog inget sådant. Det som hjälper mig är sova, vila, äta och lugn motion. Mina mediciner, vitaminer och min samtalskontakt har varit till stor hjälp. Att umgås med fina människor som gör mig glad och varm i hjärtat. Hittills har inga andra saker hjälpt mig att läka. 

Klart att det är mer näringsrikt att äta färska blåbär jämfört med att sleva i sig nutella direkt ifrån burken. Det fattar ju vem som helst. Och att det är bättre för vilken kropp som helst. För en utbränd. Men också för alla andra. Blåbär är supergott, men frukt är inte godis, vad man än försöker lura i folk!

Med näring mår jag bättre och läker bättre. Men för den sakens skull äter jag ändå nutella när jag har lust med det. För jag har svårt för extremism. Oavsett vad det gäller. Det finns alltid mer än en väg att gå och alla har sin egen resa att göra. 

Igår njöt jag av hösten med ryggen mot en solvarm vägg. Sov några timmar mitt på dagen, tittade på barnens aktiviteter, lekte med en hund och blev bjuden på middag med härligt sällskap. Dagen avslutades till och med, med lite dans. Oslagbart! 

5 kommentarer:

  1. Ja, läkning tar tid särskilt om man, som jag, har haft otaliga bakslag. Så svårt att veta var gränsen går. Varningssignalerna är subtila tycker jag. Vad skulle du säga är sådant som man bör undvika? Om du vill dela med dig vore jag tacksam. Läser din blogg med stor behållning! Kram LenaMaria

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad roligt att höra att du uppskattar läsningen! Ja det där med varningssignalerna funderar jag mycket på just nu. Kan absolut återkomma med ett inlägg om det. Vad man bör undvika är svårt att svara på. Det är så himla individuellt... Och beroende av dagsformen. Har nog svårt att ge nåt generellt svar på det. Om jag fattade frågan rätt? Kram på dig!

      Radera
  2. Hej, läser oxå med stor behållning. Det gäller att inte göra flera saker än en i taget. För mig är det tabu. Börjar jag flänga runt och multi-taska så kraschar jag ganska omgående o blir supertrött o kan sova dygnet runt.att engagera mig i föräldramöten eller annat viktigt går inte heller. Jag har inget filter utan blir aggressiv o får ångest så fort jag blir engagerad eller irriterad... 😀 hemskt.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Roligt att höra att du uppskattar det jag skriver! Och så kul att du kommenterar! Nä, en sak i taget, det håller jag med om. Det har tagit mig många år att kunna engagera mig ens pyttelite i föräldramöten och såna saker. Nu gör jag det lilla jag kan och är nöjd med det.

      Vet precis vad du menar med att inte ha nåt filter, allt går rätt in. Därför är det så svårt att umgås med folk när man har det så. Behöver läka ihop det där filtret först. Lite som ozonlagret, det går, men det tar eeeevig tid! ;) Kram!

      Radera
  3. Hej, läser oxå med stor behållning. Det gäller att inte göra flera saker än en i taget. För mig är det tabu. Börjar jag flänga runt och multi-taska så kraschar jag ganska omgående o blir supertrött o kan sova dygnet runt.att engagera mig i föräldramöten eller annat viktigt går inte heller. Jag har inget filter utan blir aggressiv o får ångest så fort jag blir engagerad eller irriterad... 😀 hemskt.
    Kram

    SvaraRadera