Vi är varandras arbetsmiljö

Bildkälla

När den värsta fasen av utmattningen har läkt är det faktiskt en bra idé att komma ut så smått i sociala sammanhang. En arbetsträning är inte så dumt.

Motståndet är många gånger stort. Ångesten och rädslan för det okända ännu större. Men man läker på arbetsplatsen också. Om det är en bra arbetsplats. 

Jag har erfarenhet från både bra och dåliga praktikplatser. En del som hjälpt mig att läka, andra som gjorde mig sämre igen. 

Arbetsplatsen i sig är viktig. Chefen, ledningen, klimatet, liksom arbetsuppgifterna. Allt påverkar. 

Det viktiga är att våga känna efter. En ständig balansgång mellan att våga utmana sig och att våga bromsa. Att hitta den där hastigheten så man kan tuffa på i sakta mak. 

Innan det är dags för arbetsträning är det nog bra att aktivera sig lite mer utanför hemmet. Jag försöker få till olika tider och olika aktiviteter. Allt för att inte fastna i för strikta ramar om hur jag "måste" ha det för att fungera. Våga utmana mig själv lite. 

Rent praktiskt kan det innebära att boka en tid hos doktorn på eftermiddagen trots att jag vet att jag brukar fungera bättre om jag går dit direkt efter frukost. 

Sen kan jag fortsätta gå på förmiddagstider om jag vill, men det är ett val jag gör. Inte ett undvikande. Stor skillnad. 

Utmaningar för mig just nu är att göra en sak om dagen. Varje dag. För att se hur jag orkar med två timmars aktivitet om dagen, fem dagar i sträck. 

Den dagen det blir aktuellt med arbetsträning vill jag känna mig lite förberedd. Nu gör jag det på mina egna villkor. Utan press från någon annan. Det passar mig mycket bättre. 

För jag inser att jag inte kan bli fullt återställd genom att bara vara hemma. Till slut måste jag ut bland folk och ta tag i den biten, när tiden är mogen. 

Det är en viktig del i läkningen. 



7 kommentarer:

  1. Försöker också utmana mig själv i bland genom att göra fler saker under en dag, ibland funkar det, ibland inte. Har umgåtts med folk nästan hela sommaren och där märkte jag att det blev lite för mycket, hjärnan orkade inte hänga med riktigt. När jag provar jobba med mer kroppsliga saker här hemma som gräsklippning, ved klyvning mm så blir jag väldigt fort trött, där märker jag att jag inte är riktigt pigg ännu i kroppen. Har ju just nu fullt upp med rehabiliteringen tre dar i veckan,det känns fullt tillräckligt just nu.Jag hade hoppats på att kunna arbetsträna här i slutet på året, och hoppas fortfarande, men vi får se vad dom säger på rehabmötet i slutet av september.Har ju provat ett antal gånger tidigare men ramlat tillbaka varje gång. Nån gång ska det väl funka för oss :),kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tre dagar i veckan på en organiserad aktivitet tycker jag låter fullt tillräckligt så här i början. Så här utifrån liksom. Plus att du måste göra nåt när du är där också. Inte bara gå dit och sitta av tiden. Sen förstår jag att du vill göra saker i hemmet och träffa folk och vara social också. Men överansträng dig inte... Måste vara rädd om dig. Det tar den tid det tar. Jag vet att du vet, bara påminner dig lite! Kram!

      Radera
    2. Ja det är bra att bli påmind ibland, fick ju order om att dra ner lite hemma på aktiviteterna :), det funkar riktigt bra :)

      Radera
  2. Jag tror verkligen att du har helt rätt i det. Undvikandet som kommer av rädsla hjälper oss nog inte framåt. Istället kanske vi blir ännu räddare och försiktigare så världen krymper mer och mer tills vi inte minns hur det var att klara något utanför tryggheten...Det är en balansgång, men när jag ser tillbaka på hur min vinter såg ut och hur min sommar såg ut kan jag se stora framsteg. Under en period klarade jag knappt av att handla ett par nödvändigheter i vår pyttelilla närbutik i vintras. Jag kunde inte lyssna på radio ens. Att hämta barn i skolan kändes som dagens största påfrestning. Under sommaren har jag varit på Liseberg med familjen, förra helgen var jag och maken ute och åt middag, drack vin och lyssnade på konsert. DET hade inte funkat för ett halvår sedan. I april ställde jag in en sådan sak med en vän, för det hade jag inte pallat då, det kändes stort och otäckt. Nu var det bara något roligt, om än energikrävande. Eftersom dagarna är olika kanske en sak inte funkar vid ett försök, men däremot vid nästa! Pepp och kram till dig och oss alla som fortsätter försöka trots motstånd <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja verkligen pepp och kram till dig också. Och du är en stor inspirationskälla som vågar dit till ditt jobb varenda dag. Imponerad hur du tar dig dit och är där tiden ut, att du är där och utmanar dig själv framåt lite hela tiden. Och även hur du vågar stanna hemma när du behöver det. Grymt bra! Och man vill ju framåt även om det bara är saker som man tagit för givet förut, som tex hämta barn eller handla mat. Men rätt som det är så blir det en vana och man kan utöka ytterligare en liten bit. Så himla roligt att du känner framstegen och vågar planera för fler roligheter!! Kram!

      Radera
  3. Precis så där tänker jag också. Att jag borde göra alltså. en aktivitet om dagen. Men vad ska man göra? Vad gör du? Jag har så svårt att komma på något. Inget känns ju roligt och inga vänner eller familj är ju ledig. Det känns som om man behöver göra något som ger lite mental energi. Inte typ städa och tvätta och sånt som man är så less på att göra att man nästan kräks...

    SvaraRadera
  4. Dagens inlägg handlar om en del av det jag gör. Men det är ju mest det som är måsten. Jag försöker se helheten över dagen. Om jag följer med något barn på aktivitet på kvällen planerar jag helst inte in något på dagen. Då räcker den aktiviteten den dagen. Annars kan det vara att handla mat, strosa en sväng på stan, åka till biblioteket, prata med en kompis, åka iväg till nytt område och promenera, åka ut och måla någonstans, gå på yoga, träffa någon släkting eller kompis, fika eller äta lunch på stan. Såna saker. Jag har en tanke om att detta är min arbetstid. Och på min arbetstid ingår inte städning av huset. 😊 Den ingår i familjens gemensamma åtaganden. Så om jag behöver städa så gör jag det på kvällen, om jag orkar, när jag är klar med dagens uppgifter. Jag har haft en tanke om att anmäla mig som volontär på nåt ställe. Typ som Röda korset eller något. De behöver ju all möjlig hjälp med allt från koka kaffe och prata med äldre till läxhjälpare och jag vet inte vad. Men det har stannat vid en tanke än så länge. Vet inte om jag orkar ta på mig något sådant just nu.

    Men nej, gör inte sånt som du tycker är så tråkigt. Detta är din tid, gör nåt du gillar. Eller drömmer om. Lär dig nåt nytt kanske? Ett språk, att sticka raggsockor, måla akvarell? Vad vet jag?! Lycka till och kram på dig tjejen!!

    SvaraRadera