Vad gör du hela dagarna?

Det hinner du väl, du är ju hemma och är sjukskriven?

Om ni bara visste så mycket saker man ägnar den där så kallade lediga tiden åt, det vill jag meddela alla som inte ser helheten kring min sjukskrivning och sjukdom. 

Jag har begränsad ork och energin byggs inte på i samma utsträckning som den tar slut. Men ändå gör jag en väldig massa. Trots att jag "inte gör nånting" om dagarna.

 - Varning för lång lista!! - 

Träffa doktor. Träffa sjukgymnast. Arbetsterapeut. Prova ut hjälpmedel. Promenera. Medicinsk yoga. Basal kroppskännedom. Företagshälsovården. Qi gong. Meditera. Bassängträning. KBT. Psykolog. Smärtrehab i grupp. Sätta in mediciner. Sätta ut mediciner. Hantera biverkningar av medicinerna. Blodprov. Vänta på resultat. Göra tester. Vänta på fler resultat. Äta vitaminer. Sova. Vila. Avslappningsövningar. Kontakt med Försäkringskassan. Arbetsförmedlingen. Arbetsgivaren. 

Delta i avstämningsmöten. Vara delaktig i planeringen kring min rehabilitering. Göra utredningar kring varför man inte tillfrisknar enligt standardkurvan. Läsa på om olika behandlingsmetoder. Läsa på fakta och sätta sig in i regler. Hantera ångest. Hantera sinnesöverkänslighet. Lära känna sig själv och inse varför man blev sjuk. 

Acceptera sin sjukdom och lära sig ett nytt beteendemönster. Dessutom lära sig ett nytt rörelsemönster för att skona kroppen från värk. Ligga och titta i taket utan att bli rastlös. Göra olika självvalda, roliga aktiviteter för att stärka och läka min kropp och min hjärna. Förutspå energitillgång- och efterfrågan under kommande dagar. Vila i förebyggande syfte. Vila fast man är pigg. Vila för att man tagit ut sig för mycket så man kraschat. 

Hantera depression och nedstämdhet. Gå till familjeterapeut för att rädda äktenskapet som knakar pga utmattningen. Kopiera och posta intyg. Kontakter med försäkringsbolag. Kontakter med fackförbund. Fundera på om man borde anmäla som arbetsskada. Fundera över vad man kan och vill jobba med när man blir friskare. Fundera på hur frisk/återhämtad man kommer bli inom rimlig tid. Hantera att man blir uppsagd från sitt jobb pga sin sjukdom. Hantera att Försäkringskassan föreslår det som förut kallades förtidspension. 

Hantera en rad problem med magen. Lära sig leva laktosfritt och i viss mån glutenfritt. Lära sig att alltid ha energi för att orka laga mat och äta lagad mat eftersom jag annars tappar energin och blir illamående av trötthet och orkeslöshet. Ökat antal tandläkarbesök pga muntorrhet som är en biverkning av medicineringen. Besök hos hudläkaren pga eksem som också är en biverkning av medicineringen. 

Oro för ekonomin pga utebliven inkomst under lång tid. Utförsäkrad från sjukförsäkringen. Oro för att Försäkringskassan inte ska godkänna sjukskrivningen. Sömnproblem i form av mardrömmar, ytlig sömn, tidiga uppvaknanden. Hantera yrsel och huvudvärk. Hantera att man aldrig känner sig pigg hur mycket man än sover.   

Utöver det är jag någons fru, mor, dotter, syskon, svärdotter, barnbarn, kusin, moster, faster, vän, kattvakt osv. Och med det följer en rad andra mer eller mindre uttalade krav, plikter och ömsesidiga önskemål som inte försvinner bara för att jag är sjuk.

Så snälla, be mig inte göra en massa extra saker när jag ändå "bara är hemma"- jag har redan fullt upp. 

14 kommentarer:

  1. Mycket man hinner göra när man bara är hemma :) Det är mer än ett heltidsjobb det vi håller på med skulle jag säga. Tack och lov har ingen kört "Det hinner väl du som går hemma" mot mig för då hade jag blivit vansinnig. Ibland funderar jag på om sjukersättning skulle vara ett sätt att bara få slappna av och slippa pressen från Fk och läkare och allt vad det är. För den pressen stjälper mer än den hjälper. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag har också haft de funderingarna. Men så tycker jag att jag är för ung. Så då har jag slagit bort de tankarna. Det sitter väl djupt att man "ska" arbeta.

      Radera
  2. Den frågan "Vad gör du hela dagarna ?" fick jag för ett par veckor sedan och där satt jag och "försvarade mig" genom att rabbla upp det ena efter det andra. Åååh vad jag ångrar att jag inte "sa ifrån" när jag tänkte efter på kvällen...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, känner igen det. Man går i försvar fast man egentligen inte alls behöver göra det. Får öva på att inte göra det i fortsättningen.

      Radera
  3. Man kan ju undra varför man måste försvara sig när man är sjukskriven. Tycker att folk borde vara så upplysta om vad det innebär att vara utmattad nu när det är flera kändisar som gått ut med att de är utbrända. Man försöker ju göra grejer hela dagarna även om det mest är i tankarna. ��

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh vilken bra mening, så är det exakt för mig "man försöker ju göra grejer hela dagarna även om det mest är i tankarna."

      Radera
    2. Ja, behöver absolut öva mig på att inte försvara mig för att jag är sjuk. Och det är så sant, man försöker göra saker hela tiden, även om det mest är i tankarna. Men till en början tror jag det är lika bra det. Att notera att man har lust att göra något.

      Radera
  4. Riktigt bra skrivet, får oxå frågor som: va gör du hela dagarna? Går du bara hemma o skrotar? Nu har jag inte utmattningssyndrom, men långtidssjukskriven för annat, men visst är det precis så som du skriver, depression kommer ju som ett brev på posten bara av att inte kunna/orka göra det man vill. Ta hand om dig ��

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan tänka mig att det är detsamma oavsett sjukdom. Man har ju fullt upp. Och som du säger, man orkar inte göra det som man vill, som ger energi och gör en glad. Inte konstigt att man blir deprimerad. Ta hand om dig också!

      Radera
  5. Ehhh.. JAAA! Exakt så är det. Folk frågar mig också - men hur får du dagarna att gå? Inte ett problem direkt eftersom typ all vaken tid går till sånt ovan! Och vila. Och så ska man hinna äta.. Och vila igen. Sen var det dags att sova! Kram!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä, hur får du dagarna att gå!? ;) Man har ju ett mat och sov-schema som inte går att föreställa sig! Och så dessutom ska man hinna plutta in små aktiviteter däremellan. Jag hinner liksom inte med om dagarna!

      Radera
  6. Man får dagarna att gå ändå på nåt konstigt sätt, jag går ju på rehabträning tre dagar i veckan, bara det är påfrestande ibland. Det jag tycker är svårt är ju att ändra på beteenden, man har ju sitt beteende som man alltid haft, nu måste man ändra på det och för mig innebär det att jag blir den person jag egentligen inte vill vara, det känns så fel för mig att ändra sitt beteende men det är väl ända sättet att bli frisk, men jag känner inte att det är jag på nåt sätt, skitdrygt tycker jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj, det måste vara jättejobbigt. Jag känner mer som att jag blir en bättre version av mig själv nu. Som att innan var jag snäll mot alla andra, men nu blir jag snäll mot mig själv också. Det måste vara ett extra stort energipåslag att ändra sig till en person man inte vill vara. Kan du inte hitta något som du kan göra så att du blir en person du vill vara? För om du ska gå emot din inre röst och vilja kommer det nog inte bli bra för dig i längden. Även om det "är rätt" på pappret.

      Radera
    2. Ja man får försöka så gott det går, tex som det här med att ta det lugnare både hemma och på jobbet har jag svårt att ändra mig på.Har fortfarande problem med det, nu har jag väl lärt mig det någorlunda hemma i alla fall, men jag tror det kommer att bli problem på jobbet när jag väl är där, har ju misslyckats varje gång hittills med det tyvärr, men ska nu försöka fixa det ändå, har ju fått lite verktyg på mindfulnessövningarna som jag ska försöka använda mig av. Men det är fortfarande inte jag detta med att ta det lugnt, tycker det är såå himla svårt. Har alltid kört på i 110 knyck, det är liksom jag, men är väl medveten om att jag inte klarar av det längre. Det känns som ett problem detta att försöka ändra på sig, men är ett måste, och jag hoppas att jag kommer att lyckas :).

      Radera