TMU utredningsdag 2


Kommer in i lokalen och idag är väntrummet fullt. Nästan uteslutande kvinnor i varierande åldrar. Alla trötta, slitna, likt jag själv. Hänger mer eller mindre över borden och väntar på sin tur. Om man tittar närmare kan man riktigt föreställa sig alla dessa som välfungerande, högpresterande duktiga tjejer och kvinnor. Precis som jag. Plågsamt att se ett helt rum med kvinnor som kunde varit jag. Känner mig inte särskilt unik. Men ledsen över att det är så här det ser ut.

Började med att träffa arbetsterapeuten idag. Gick igenom olika förmågor jag har. Vad jag kan genomföra och inte. En diger lista, men exempelvis, orkar gå 1 km? orkar handla? städa? klarar av att planera måltider och tillaga dem? osv. Sen var det även om jag hindras av värk.  Tex om jag kan böja mig ner och ta på mig strumporna själv eller hur är min arbetsställning när jag skalar potatis? Mycket praktiskt inriktad genomgång.

Detta besök avslutades med en praktisk uppgift där jag skulle sätta ihop en enkel bokhylla och sedan flytta in pärmar och grejer i den, samt ställa i ordning en hel stor trave med böcker i bokstavsordning! Yeez! Det verkade ju lätt som en plätt, men det blev jobbigt innan jag var klar.

Lyfta hyllplan och komma ihåg alfabetet liksom... Jag gjorde verkligen mitt bästa. Men när jag måste stå och rabbla alfabetet tyst för mig själv för att jag liksom har glömt bort det i stunden... Det kändes sådär kul, ärligt talat. Det var ju lite som förra gången när jag omöjligt kunde räkna ut 35-17. Det gick bara inte. Vet ni hur många år jag har gått på universitet? Tur ni inte vet det. 😬

Sedan var det läkarbesöket. Gick igenom allt ifrån min medicinska historia sedan jag var barn till nu, sjukdomar i släkten, alkoholvanor, fobier, min bild av vad som ledde fram till utmattningen och hur jag ser på den här tiden. Vi gick även igenom kroppen muntligt där jag fick beskriva mina symptom och sedan gjorde hon en omfattande kroppsundersökning. Där ingick allt ifrån blodtryck och reflexer som att kolla mina muskler, undersöka min mage som jag har så mycket problem med osv.

Nu ska teamet prata samman sig och komma fram till en gemensam bild av mina begränsningar gentemot arbetsmarknaden. Det tar väl nån månad innan svaret kommer till Försäkringskassan och sedan kan jag be att få en kopia på utredningen av min handläggare där.


6 kommentarer:

  1. Hoppas dom kommer fram till nånting positivt ändå :), du får göra helt andra saker än mig, är du klar där redan ?, jag får gå ett halvår med mitt team.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det verkar vara helt olika saker om du ska gå ett halvår. Är ditt mer rehabilitering kanske? För mitt är ju bara undersökning och konstaterande av fakta. Hur ser ditt program ut? Du har ganska mycket att stå i om jag fattat det rätt?

      Radera
    2. Ja nu efter semestern har det satt igång på allvar, mina första möten var i maj, då var det enskilda samtal med läkare, sjukgymnast, kurator och en sjuksköterska.Fick en stor bunt papper att fylla i ca 10 sidor man skulle kryssa olika alternativ på depression, värk ja massor av saker kommer inte ihåg allt, minnet vet du :). Men sen efter alla samtal skulle dom komma med förslag på rehabilitering som skulle passa mig, och det är det jag nu börjat med då i juli, bla mindfulnessövningar med sköterskan, läkare som undersökte hela kroppen, prat om värk, medicinering mm,Fysioterapeuten kollade också kroppen och där går jag nu på gymträning måndagar och onsdagar, väldigt tufft är det, ska vara där 8.15 på morgonen, bara det är drygt. Sen på fredagar så har jag först mindfulnessövning en timme, sen lunch en timme sen är det medicinsk yoga 1,5 timme. Så det finns att göra man orkar inte så mycket mer sen i veckorna. Det är ju en sorts rehabilitering som Fk ville jag kulle göra. Dom sa från början att det kommer bli tufft med tre dagar i veckan.

      Radera
    3. Det låter som om inledningen var densamma för oss. Jag träffade läkare, psykolog, sjukgymnast och arbetsterapeut och de ska nu tala sig samman. Men de kommer ju inte att hålla i någon rehabilitering. Om det blir rehab får vi väl ta tag i den på hemmaplan antar jag. Eftersom utredningen var på helt annan ort. Inget man tar sig fram och tillbaka över dagen så ofta.

      Förstår inte varför de måste börja så tidigt som 8.15? Jag menar, man är sjukskriven, men man behöver ju inte vänja sig vid att stressa på morgonen igen det första man gör, eller?! ;) Förstår att det är bra tänkt med rehabträning, men det kan ju bli för mycket också. Hoppas du kan och vågar säga ifrån om det blir för jobbigt och du känner att det är nedbrytande istället för uppbyggande. Och att du måste få en chans att klara av ditt privatliv upptill. För annars är det ju samma som innan utmattningen, man anpassar livet för att orka jobba men sen är det inte så mycket mer. Vill du gå hundpromenader, klyva ved och träffa grannen måste det ju också rymmas tycker jag. Det är ju det vi ska öva på här under sjukskrivningen, att prioritera det vi mår bra av. Inte bara jobba på, oavsett om arbetsgivaren är ett "vanligt" jobb eller Försäkringskassan. KRAM!!

      Radera
  2. Läste nu om denna andra dag. Momenten där "de ska prata ihop sig" och sen skicka till FK för fk:s bedömning är det läskigaste på jorden. Kan nästan inte hantera det... Och ingen har jag att prata med om detta för ingen förstår och ingen vill lyssna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förstår att det känns läskigt. Men just nu hanterar jag det som att jag har gjort mitt och det finns inget jag kan göra för att påverka annat än att vänta. Den dagen det kommer ett resultat får man se vad det visar.

      Har du sökt samtalskontakt genom vårdcentralen? Eller kyrkan? De har många duktiga personer som jobbar med samtal där. Ett tips.

      Radera