Livet är hårt


Om det är såhär det ska vara, så är det bara att vänja sig vid det. Egentligen har ingenting förändrats i sak. Jag behöver inte fastna i hur det "ska" vara. Det som utredningsenheten och Försäkringskassan uttrycker är ord för att klassificera in mig i deras system. Inget som talar om något om mig som person, eller min framtid. Så jag ska försöka att inte gräva ner mig i det.

Det positiva är att jag behöver inte mer fundera på hur frisk jag kommer bli. Hur mycket jag kommer läka? Vad jag kommer orka arbeta med? Jag kan fatta mina beslut utifrån hur jag har det nu och så vet jag att det är så det kommer att vara, åtminstone för en tid framöver. 

Inte heller behöver jag hoppas på alternativ medicin, vitaminer, mineraler, alger, kosttillskott och såna saker. Jag kan sluta sträva. Sluta hoppas på mirakel. Bara finna lugnet i min situation. 

Jag behöver yoga, promenera, äta och sova. Aktivera mig och planera in vila emellan. Jag behöver skratta och umgås med fina människor. Det blir inte bättre än såhär. Men det som är just nu är också bra. Bara annorlunda. 

Mitt liv blev inte alls som jag tänkt det. Men jag ska försöka börja leva fullt ut, efter min förmåga. Ingen idé att spara på saker. This is as good as it gets.


7 kommentarer:

  1. ❤️❤️ Låter som att du landat en aning i det nya beskedet. Låter klokt att ta det en dag i taget och utgå från nuet. Jag önskar att jag lärt mig att göra det, på riktigt, för länge sen men är tacksam att jag är bättre på det nu. Det är som det är och vi gör så gott vi kan med det som sker just nu! Stor kram ❤️❤️

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker att det går i vågor det där med att acceptera. Ibland går det lättare och ibland svårare. Men visst, vi gör så gott vi kan varje dag. Måste vara nöjd med det. Kram!!

      Radera
  2. Känner djup respekt och beundran för din klarsynthet och psykiska råstyrka i detta omvälvande. Har läst dina inlägg länge och känt igen mig i mycket.

    Jag önskar dig innerligt och varmt att fortsätta orka må bra och vara där du är och dit livet bär dig. Läser just nu Full cathastrophe living av Jon KabatZinn. Vill tipsa dig om den, tycker den stärker tanken om att leva i det som är.

    Stor stor kram! /Boel

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, kära Boel, vad glad jag blir att läsa det. Tack för att du berättar, det är inte sådant man tänker på själv. Jag hoppas detsamma för dig och andra i vår situation. Att vi orkar fortsätta prioritera välmående. Tack för boktipset, har inte läst den boken, men har läst annat av honom. Mycket kloka tankar. Kram!!

      Radera
  3. Min personliga erfarenhet är att först när jag slutade klamra mig fast vid hoppet om att jobba, så blev jag liiite bättre, lade energin på rätt saker som förde mig framåt i stället för att sikta på att hoppa 2.45 när jag inte klarade mer än 1.50...Det ligger enormt mycket i just accepterandet och att bestämma sig för att ha ett gott liv som det är, inte som man önskar att det vore. Jag upplever en stor frihet och avlastning i att slippa FK och läkare så mycket, annat än om jag själv söker vård. Nu styr JAG i mitt liv igen, och det är fantastiskt skönt!
    Kram Sofia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår din point här. Man måste sikta på ett rimligt mål, eller någorlunda iaf. Göra det bästa av det man har och inte vara så himla fastlåst i någon roll som samhället och "alla andra" skapat åt en. Det låter väldigt skönt att styra sitt eget liv. Men hur funkar det rent praktiskt med sjukersättning? Vill du berätta mer hade jag uppskattat det. Vad "får" man göra om dagarna? Hur stor är ersättningen jämfört med sjukpenningen? osv Du får gärna maila om du hellre vill det. tankarom utmattning(at)gmail.com Kram!

      Radera
  4. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera