Fånga dagen


Fånga dagen. Carpe diem. Det låter som världens klyscha. Men det är just vad jag gör denna morgon. Sitter i den daggvåta sanden. Hör fiskmåsar, ett svagt kluckande från vågorna och en hund som skäller långt borta. Det är alldeles tyst och så otroligt vackert. Önskar det kunde vara för evigt. 

Ett sådant här ögonblick är inte värt hela min sjukskrivning. Inte riktigt. Men idag är jag tacksam över att jag får lära mig att uppskatta dessa sakerna också. En torsdagsmorgon. I september. På stranden. I solen. 





10 kommentarer:

  1. Svar
    1. Det var så himla mysigt! Du skulle varit med! Hur har det gått med ditt monstervirus förresten? Bättre nu hoppas jag?! <3

      Radera
    2. Är inne på vecka nio nu, och idag började jag få ont i halsen igen.:( Hostan är bättre men jag har i n g e n ork. Gör jag nåt så går det max 10-15 minuter så blir jag helt kallsvett. Och då pratar vi gå sakta i trädgården eller vara med barnen.. så jag vet inte hur länge det ska hänga i. Ska träffa läkaren 3 oktober om min sjukskrivning och jag ser inte fram emot det..

      Radera
    3. Hjälp vad segt. Och säkert lite nya virus som avlöser de gamla. Usch och fy. Och att det tar så lång tid att återhämta sig sen också. Varför vill du inte träffa läkaren? Hen kan ju knappast neka dig sjukskrivning när du bara orkar vara aktiv i 10-15 minuter. Borde väl komma fram med en rehab-plan till dig eller nåt?! Försök att inte stressa upp dig, lättare sagt än gjort, jag vet. Men det är lugnast för dig. Vila fint idag! Kram!

      Radera
  2. Jag är inte så sugen på att träffa läkaren för att jag är så trött på känslan att man måste försvara sig och förklara varför man inte orkar mer än de tycker man ska. Samma känsla varje gång. "Du har ju varit hemma i nästan tre år, nu borde du orka..." Det är känslan jag får även om de inte säger det rätt ut.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den känslan är verkligen inget vidare, vet precis vad du menar. För mig förändrades det när jag bytte doktor. Inte att den ena är bättre än den andra, men personkemin var annorlunda. Får du några insatser för att tillfriskna eller får du bara nya läkarintyg? För min nya doktor har en plan och peppar mig när jag deppar ihop. Det är hon som påminner mig om att jag kommer bli bättre, när jag tycker allt är elände. Hon trixar med mediciner, vitaminer, sjukgymnastik, kurator och allt möjligt. Känner mig helt trygg i hennes beslut.

      Det gjorde jag hos de andra också, men när man träffade rätt så kändes det på en gång. Kanske kan du byta till nån annan inom samma vc? Eller annan vc? Frustrationen hos doktorn kan ju också bero på uppgivenhet, att hen faktiskt inte vet vad hen ska göra med dig mer. Kanske har hen uttömt allt hen känner till?

      Men du ska inte behöva ha skuldkänslor hos doktorn för att du tillfrisknar för sakta. Det tar lång tid. Punkt slut. Så är det för vissa. Typ dig och mig! Och några till! Tänk om du kunde läkt snabbt bara för att vara doktorn till lags, det hade varit nåt det! ;) Kram

      Radera
    2. Jag har haft samma läkare hela sjukskrivningsperioden. Hon är bra, men jag känner inte att hon alltid förstår vad jag säger när jag förklarar att jag inte är redo för arbetsträning eller vad det nu kan vara. Ständigt detta försvarande för sin egen rättighet. Fast jag tycker hon är bra så känner jag ibland att ja, jag kör väl på då, arbetstränar/jobbar/whatever, och så går det några veckor och sen är jag nere på noll igen, bara för att de ska se att jag inte orkar. Så ska det ju inte behöva vara. Men det hade nog inte spelat nån roll vilken läkare det är, det är känslan jag har bara.

      Min terapeut och läkaren arbetade tätt tillsammans, men sen ett år arbetar inte terapeuten längre för hon blev allvarligt sjuk. Jag visste inte på lång tid om hon skulle komma tillbaka, men det gör hon inte. Så jag har inte hittat nån ny terapeut heller. Jag har helt enkelt inte orkat. Hux flux har jag fått ny handläggare på FK också, och jag vet inte ens vem det är än! Min gamla hörde av sig och sa att hon skulle sluta vara min handläggare och hon visste inte vilken min nya skulle bli. Alla såna här byten innebär mer stress. Hur ska den nya vara? Kommer den lyssna på mig eller bara kräva mer av mig? Stress som jag inte behöver!

      Nu blev det mycket personligt här men så fick det bli! :)

      Radera
    3. Känner igen det där med ständiga byten av handläggare på FK och håller med om att det blir en otrolig stress. Just för att man inte vet om man kommer bli lyssnad på. Så hemskt egentligen, men upplever exakt samma sak som du.

      Det borde väl inte vara din uppgift att fixa en ny terapeut, utan det borde ju sjukvården fixa åt dig? Har du frågat om du står på kö för en ny?

      På ett sätt tänker jag att det kan inte vara så lätt för läkare att förstå vad man menar, eftersom det är så himla skumt. Men de borde vara såpass pålästa nu och åtminstone visa förståelse för symptomen. De är ju där för din skull, du ska inte behöva köra dig i botten gång på gång för att bevisa för dem att du hade rätt. Det är ju du som lider mest av det.

      Hoppas du kommer förbi den där känslan att känna dig misstrodd eller hur man nu ska uttrycka det. Att du kan låta bli att vara "duktig" och försöka vara till lags. Utan bara vara "dålig" (obs ironi!) och inte alls bli frisk som dom vill att du ska. Ifrågasätt om det inte finns nåt mer dom kan göra. Säg som det är, att du känner dig misstrodd och att du stressar upp dig för era möten flera veckor i förväg. Det får doktorn faktiskt ta. Du är inte där för att få pris som årets patient eller nåt! ;) Klart du inte behöver mer stress än nödvändigt i ditt liv. Du behöver ingen stress alls! Bara lugn och ro och människor som tar dig på allvar. Kram!!!

      Radera
    4. Krånglet med ny terapeut är att jag går hos en privat läkare, så jag får nog hitta en terapeut själv. Orkar inte byta läkare heller just nu och börja förklara allt från början för en ny. Detsamma gäller med ny terapeut. Jag hade gått hon den förra i ett antal år, och hoppades in i det sista att hon skulle komma tillbaka i arbete, men nu blev det ju inte så. Har inte orkat leta reda på en ny .Ska få nån som hjälper mig med stresshantering via jobbet, så jag hoppas att de har terapeuter också, men jag har inte kommit dit än.

      Jag får väl åka till läkaren och säga som det är, virusinfektion i över två månader kommer man inte över på ett litet kick. Orken är slut helt enkelt, mer än vanligt.

      Radera
    5. Alltid är det något som kan strula, hoppas du orkar samla lite energi att ta tag i det så att det blir en hjälp på längre sikt. Hade ju varit bra om jobbet kunde hjälpa dig. Det låter väl som en bra plan, att säga precis som det är. Du är sjukare än vanligt och därmed också ännu tröttare än vanligt. Stor kram till dig!

      Radera