Bra saker med att bli sjuk


Jag känner att jag deppar lite över min sjukdomsdiagnos just nu. Och det kan man ju göra. Men inte hela tiden. Så jag peppar mig själv och tänker på positiva saker med att jag kraschade in i väggen.

- Jag har fått lära känna mig själv och ta ansvar för vad JAG vill, utan att bara lyssna på alla andra.
- Jag har lärt känna så många fantastiska människor som jag inte hade träffat annars.
- Och även sorterat ut och gjort slut med vänner som mest kostat energi i mitt liv.

- Jag har fått en närmare och ärligare relation till de som finns kvar i mitt liv.
- Jag har fått tid tillsammans med mina barn, som jag inte fått om jag fortsatt jobba 250-ish %.
- Jag har lärt mig att uppskatta små saker i livet och glädjas åt det lilla.
- Jag har sett årstiderna skifta som jag aldrig gjort förut.
- Yoga, sång, musik, kreativitet och skapande har tagit en självklar plats i mitt liv.

- Jag har fått en mer avslappnad attityd till livet och saker i största allmänhet.
- Nej är ett fint ord, som inte heller är farligt att uttala!

7 kommentarer:

  1. Viktig och riktig tanke den där om" hela tiden". Man måste sörja det som varit, men inte hela tiden, nej. Jag har gjort mycket som du, påminnt mig om allt positivt som kommit i utmattningssvängen och det är förvånande mycket😊. En vän som jag pratade med för ett år sen utbrast när jag försökt förklara hur jag har det " men du har det ju bra!" Det var en häftig känsla att liksom nå fram med hur jag kände det, att inte bara vara den där människan det är synd om för det förminskar så gräsligt. Då hade jag inte ens ansökt om sjukersättning, så det beslutet var inte det enda som spelade roll. Förmodligen spelade det in hur jag såg på mig själv och det var en lång process att ändra på det. Jag får 64.7% av min genomsnittliga inkomst från åren innan jag blev sjuk och då hade jag gått ner till 61% tjänst. Så det blir inga massor av pengar i månaden....men jag får även en slant från Afa-försäkringar varje månad fram till min ålderspension, för min ersättningsnivå är så låg. Nu har jag inga barn hemma och en man som tjänar hyfsat, annars hade jag suttit på gatan. Men detta funkar för mig och jag får faktiskt göra precis vad jag vill, ingen koll alls. Ingen inrapportering, inga möten, ingenting. I beslutet om sjukersättning finns det inget om att det ska omprövas om jag inte själv tar initiativ, vilket förstås är fullt möjligt. Jag kan pausa ersättningen, begära en del av den eller säga upp den om jag så vill. Jag mår mycket bättre utan Fk.
    Kram Sofia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, mycket är ju faktiskt bra också! Det är det som är så härligt! Allt är inte skit hela tiden utan man kan hitta saker att glädjas åt och sånt som gör en lycklig på riktigt. Inte för att någon vill vara sjuk, för det vill man ju inte. Men när man är sjuk tror jag man mår så mycket bättre av att fokusera på det som faktiskt fungerar. Allt det andra finns ju där ändå och påminner en...

      Ja det här med pengarna är ju inte en helt oviktig faktor, men när man varit ifrån det där ekorrhjulet så länge så blir ju förhållandet till pengar ett annat. Åtminstone för mig. Jag gör inte av med så mycket och jag känner att jag anpassat mitt liv till min inkomst så att vi lever ett bra liv trots mindre pengar. Vi lever såklart annorlunda, men det är ju hela grejen.

      Och att man själv kan välja att ompröva eller ändra till del eller heltidsarbete (känns ju iofs helt orimligt i dagsläget!) Men bara att man har en reträttväg. Just nu är det så här, för det passar nu. Men inget behöver vara för evigt. Bara att man inte blir jagad. Eller upplever den känslan. Det är så stressande. Tror det kan vara bra för tillfrisknandet bara det. Så tacksam att du berättar! Kramar!!

      Radera
  2. Förresten, måste tillägga att jag ser annorlunda på arbetsbegreppet nu jämfört med tidigare. Arbete är allt du gör för någon annan, sa en vis människa jag lyssnade på för ett tag sen. Det har inget med lön att göra. Alltså jobbar du med dina barn, din blogg osv, osv. Med den definitionen kan även vi med diagnoser i alla möjliga tappningar göra en insats både hemma och i samhället, på våra villkor. Sug på den...
    Kram Sofia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis! Jag skulle hellre se begreppet aktivitetslinjen användas istället för arbetslinjen eftersom vi gör så mycket mer i våra liv än lönearbetar!

      Radera
    2. Ja det där med arbete. Vad räknas som arbete?! Jag håller med dig, jag jobbar hur mycket som helst om dagarna. Som du tar upp, med barnen och bloggen och såklart andra saker också. Men de räknas inte. För de är inte avlönade. Fast lik förbaskat jobbar jag ju.

      Och det gäller ju så många av oss. Vi gör en väldig massa saker om dagarna som kunde räknas som jobb, om inte definitionen för jobb var så snäv. Bara tänk på allt som ni bloggläsare berättar om för mig. Ni bloggar, passar barn, skjutsar, passar hundar och katter, kontaktar myndigheter och journalister, tränar, målar, skriver, fotograferar, hugger ved, sköter trädgårdar, passar gamla föräldrar och barnbarn och ja, jag vet inte allt. Det är så mycket aktivitet som sjuder. Som inte räknas. Fast visst är det arbete!!

      Så himla intressant infallsvinkel!

      Radera
  3. Ja det är mycket nytt man ska lära om sig i när det gäller utmattning, men har fått mycket hjälp i rehabiliteringen som jag har nytta av nu :). Man har ju inte tänkt i såna här banor tidigare, då har man ju bara kört på och haft fokus på jobbet, ungarna och hemmet :), ta det lugnt vad är det för nåt ? :), fanns inte på kartan tidigare att man skulle ta det lugnt och återhämta sig. Skickar en stor kram och hoppas allt blir bra till slut ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack och stor kram tillbaka!! Jag hoppas och tror att det kommer bli bra för oss till slut. Nåt annat kan vi inte tro på.

      Radera