Fortsatt trött, psykologjournal och skolstart


Jag fortsätter att vila mig i form så gott det går här. Är sömnig dagarna igenom och fast jag sover blir jag inte nämnvärt mycket piggare. Hade bestämt möte för att hämta mina journaler hos psykologen och givetvis kunde jag inte låta bli att läsa dem. Fast jag vet att jag inte mår bättre av det.

Det kändes som om jag i ett slag blev så sjuk igen som jag var när journalanteckningen gjordes. Kroppen färdades tillbaka till den stunden och jag fick hela den känslan återskapad på ett ögonblick. Bara av att läsa några rader på ett papper.

"Långsam i tankeförmåga och tal. Långsam i motorik. Klarar inte hålla samtalet flytande. Ser helt utmattad ut redan initialt. Klarar inte av att hålla koncentrationen mer än en kort stund. Avslutar samtalet efter 15 min då patienten knappt kan hålla sig vaken."  

Så fortsätter det. Ingen upplyftande läsning någonstans. Känns ledsamt på något sätt. Att jag varit så sjuk. Det är sorgligt när man blir påmind om det. Pratade med en fin vän och hon förklarade hur hon tänkte sig det. Som ett fysiskt minne i kroppen. Man hamnar tillbaka där man var. Och det är allt annat än en behaglig upplevelse. Det sitter där inne. Som en tagg. Kanske kan man aldrig ta bort den, men den kanske blir mindre vass med tiden.

Nu har skolan startat. Rutinerna drar igång och jag vilar. Ont i halsen, ont i öronen och huvudvärk. Kan vara en vanlig förkylning på gång, eller stressymptom. Får ofta ont såhär när jag stressat upp mig. Så det ger sig så småningom vilket det är.

Te är toppen mot halsont, oavsett orsak.
Snart är det dags för TMU, första delen av utredningen. Ska bli skönt att få det avklarat. Tycker ofta jag fokuserar alldeles för mycket på allt som inte fungerar när jag ska på såna här möten av olika slag. För att uppmärksamma och memorera det jag behöver informera om så måste jag hela tiden påminna mig själv om alla mina symptom och funktionsnedsättningar. Det leder, inte oväntat, till att jag känner av allt mycket mer och allt på en och samma gång.

Nu vill jag bara bli pigg(are) och gå vidare med något.

6 kommentarer:

  1. ❤️❤️❤️ Finis! Fy alltså, förstår det med att det gör ont att läsa. Jag kan knappt höra en enda låt/ se en film/ känna en doft som jag hörde/såg/kände under tiden jag var som sämst. Kroppen associerar så mycket till det minnet och det gör så förbaskat ont. Kanske för att vi aldrig ska glömma och inte hamna där igen?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Känner igen det där, satt faktiskt och raderade en massa låtar från mina spellistor på Spotify bara för att det var så jobbigt när de kom. Kanske är det för att man ska bli påmind, att det faktiskt är lite bra att bli det, även om det känns helt obegripligt när man är mitt i det. Kram!

      Radera
  2. Massa kramar! Förstår att det var tung läsning och att det triggar igång känslor och minnen. Hoppas utredningen för något bra med sig för din del!

    Håller med om att saker som musik och dofter kan starta igång reaktioner. Även jag har ett par spotifylistor som jag länge inte klarade av att lyssna på just för att det var den musiken jag hade i öronen när jag tog min görmiddagspromenad på jobbet, ibland gråtandes, och kände att livet var gör mycket, för mörkt och för tungt. Samma låtar och samma känsla varje dag fram tills jag blev sjukskriven. Då stängde jag ner allt istället och har börjat om med ny musik.

    Lite därför jag bävar för hösten eftersom det var under förra hösten jag mådde som sämst innan jag blev sjukskriven i december. Jag försöker tänka att den här hösten ska bli en fin och bra höst trots att jag vet vad dofter och väder kan starta igång i mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hoppas innerligt att denna hösten blir så mycket bättre för dig än den förra. Jag förknippar alltid försommaren med mitt insjuknande och det känns tråkigt på nåt vis att den fina tiden ska bli förstörd och att ångest och elände ska få ta plats varenda år. Jobbar på att omprogrammera hjärnan där. Kram!!

      Radera
  3. Åh vad jobbigt att läsa om sig själv.. Jag är glad om jag slipper, men om jag som du fick dem i mina händer skulle jag inte kunna låta bli.

    Tråkigt att du mår dåligt. Jag är inne på min femte vecka nu med virus, bihåleinflammation, halsont, tappat rösten, lungröntgen och allt vad det nu varit/är. Vet inte om det är nåt riktigt skräckvirus jag dragit på mig eller om det är kombinationen utmattning/virus som har däckat mig så. Hoppas det inte blir lika långdraget för dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Näe, men fem veckor med sånt elände också?! Ovanpå utmattningen menar jag. Det hade ju räckt med en sjukdom i taget kan man tycka. Hoppas verkligen att det läker ut för dig snart. Kanske påverkar utmattningen tillfrisknandet eftersom det saknas energi att läka, men så hopplöst. Ja, får hoppas att jag slipper det galna viruset som du drabbats av. Kram kram och krya på dig!!!

      Radera