Efterlysning!!


Alla fina bloggläsare, jag ber er om en tjänst idag. Livets bilder har startat en insamling, där hen vill ha berättelser ur era liv. Hen har tänkt sig att vidarebefordra dessa små berättelser och glimtar ur livet som sjuk kan te sig till Expressen för att vi också ska synas. Vi är sjuka men vi är fortfarande kompetenta och välutbildade samhällsmedborgare. Nu är det dags att någon lyssnar på oss!

Här är utdrag ur inlägget:

"Vem väljer gemene man att lyssna på? Den som tillåts publicera texter på ledarplats i en av Sveriges största tidningar eller den som är långtidssjukskriven, i princip sängliggande och ej arbetsför. 

Vem är mest trovärdig?

Problemet är också att också vårdpersonal läser tidningar, även försäkringskassehandläggare har fördomar och också politiker i riksdag och regering kan ha felaktiga förutfattade meningar. Och för varje funkisförtyckande artikel som publiceras riskerar detta att förstärkas."

...

"Det enda sättet att minska risken för detta scenario är att våra berättelser får ta plats. Vi som lever vårt liv på ett helt andra premisser än normen. För att det ska bli möjligt måste våra berättelser också få utrymme på ledarplats och på bästa sändningstid."

...

Vill du dela med dig av din berättelse? Om hur det är att vara sjukskriven? Hur samhället bemöter dig som lever med funktionsnedsättningar? Hur du ser på att arbeta? Vad du önskar och vill med ditt liv? Kanske något om din kompetens relaterat till din kapacitet? Eller kanske vad du skulle göra om du blev frisk i morgon? 

Eller något annat som du ser som en motvikt till okunskapen och funkisförtrycket!

Vi gör det så enkelt och kravlöst det bara går. Du kan skriva till mej via en kommentar eller mail som jag sedan publicerar här på min blogg, och som jag sedan taggar till Expressens ledarredaktion och märker med taggen #människanbakom via Livetsbilders konto på Twitter och Facebook. 

Du väljer självklart om du vill vara anonym eller gå ut med ditt namn. 
  
Är det någon som är på? 

För att våra berättelser ska landa rätt så tror jag att vi ska passa oss för att ge tillbaka med samma mynt! Det vill säga - undvik en raljerande och nedsättande ton när du berättar om andra än dig själv. Visa respekt!

Det går naturligtvis också bra att återanvända ett blogginlägg från din egen blogg som passar. Eller själv twittra, facebooka och/eller blogga på temat #människanbakom. Expressens ledarexpedition heter @ExpressenLedare på Twitter och https://www.facebook.com/ExpressenLedare/?fref=ts på Facebook.
__________________________________________________________________________

Mail: livetsbilder(snabela)gmail.com
Twitter: @livetsbilder
Facebook: https://www.facebook.com/livetsbilder/
  

6 kommentarer:

  1. Fyra år sedan och jag är fortfarande frisk och lycklig både med min nya relation och mitt nya arbete! Jag valde att lämna det frilansande/konsultativa arbetslivet efter 20 år för en fast tjänst.
    Något som jag fått ångra bittert, för plötsligt hände något som stod utanför min kontroll. Under lång tid var känslan subtil, suddig och jag trodde jag drabbats av inbillningsjuka. Jag blev allt mer energilös, orkade inte med mitt sociala liv och slutade prata i telefon. Som den drivande, positiva och glada person jag är började jag sakta att vissna.
    Jag fick svårt att orka med sysslorna hemma, fick hjärtklappning och för att orka gå till arbetet var jag tvungen att ta lugnande. Jag var rädd... Skuldkänslorna och skammen blommade upp som på beställning och jag ifrågasatte mig själv.

    Jag blev anställd för min kompetens och stora arbetslivserfarenhet inom en rad brancher och mina referenser talade sitt eget språk.

    Min första kontakt med företagshälsan var ergonomen som ställde in bord, den nya stolen och armstödet mot den förtvivlade värken i hela kroppen. Denna dam skickade mig till en känd ortoped som förstod vart klockan var slagen. Han blev heligt förbannad när min berättelse uppdagades och det var i detta ögonblick som hela min värld rasade samman och tre år av helvete började.

    Cirkusen var igång och jag fick diagnosen stressrelaterat utmattningssyndrom med PTSD som var relaterad till missförhållande och dålig mental hälsa på arbetsplatsen. Jag av alla hade blivit "smittad" jag som inte varit sjukskriven på 7 år.

    De finns de som ger på en arbetsplats och de finns de som bara tar, inklusive chefen. Det finns osunda informella regler, härskartekniker och en allmänt unken kultur som är starkt hierakisk på många arbetsplatser och chefer som är osynliga och inte tar sitt ansvar.

    Nu kommer energitagaren in i bilden hen som vill ta över ledarskapet och styra hela gruppen. Syndabocken ska jagas för hotbilden har länge varit ett faktum, både före, under och efter...

    Utfrysning och mobbing är ett faktum! Du kan inte vinna denna kamp!
    Missunnsamheten frodas, avundsjukan likaså, metoderna för psykiska trakasserier och kränkningar kan se olika ut. Du kan mötas med tystnad, gliringar, menande blickar och förtal.

    Människor har gärna egen story om vad som hänt men ingen kan någonsin ta ifrån dig dina upplevelser av en arbetsplats som är sjuk. Vi borde sjukskriva vissa arbetsplatser för dom gör människor mycket sjuka!
    Det är nu efter fyra år som resan tillbaka till livet och arbetslivet börjar, för jag har sagt upp...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för att du väljer att dela med dig av din historia. Uppskattar det mycket! Men blir ledsen att höra din historia. Vill du att jag delar den med Livets bilder och publicerar den under #människanbakom ?

      Radera