Det finns en utveckling, trots allt


Tänk att det fanns en tid när jag bara låg i sängen och inte orkade gå upp. Att jag inte orkade tvätta håret på mig själv, ibland inte ens tvåla in mig när jag duschade. Om jag ens orkade tvätta mig.

Tänk att det har funnits en tid när jag blev expert på alla öronproppar i sortimentet. Hudfärgade, skrikigt färgade, högdämpande, formgjutna. Alla dessa öronproppar jag provat mig igenom, för sömn och för överlevnad ute bland människor.

Tänk när jag inte orkade gå ut till brevlådan (5 meter) och hämta posten. Då när det var snudd på en omöjlighet att sitta upp så länge så jag hann äta mig mätt vid matbordet, innan jag var så trött att jag höll på att ramla ihop.

Tänk när det var omöjligt att gå ut på grund av starkt ljus. När jag provade mig igenom alla solglasögon, kepsar och solhattar för att hitta den perfekta = mörkaste kombinationen.

Det fanns en tid när jag inte orkade koncentrera mig så länge att jag hann läsa ett sms. Än mindre författa ett litet svar.

Det är inte så hemskt längesedan.

Och det betyder att det trots allt går framåt. Fastän det känns som jag står och stampar på en punkt så rör jag mig ändå en smula i rätt riktning. 

8 kommentarer:

  1. Ja håller med, i mitt fall går det upp och ner precis hela tiden, man kan bli tokig för mindre. Men när man går tillbaka och tittar i dagboken så ser man ju ändå att det går lite framåt ändå, med myrsteg :) kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det går verkligen upp och ner och fram och tillbaka mest hela tiden. Men när jag jämförde med hur det var förut så är det ju ändå lite bättre nu och det gjorde mig så glad!

      Radera
  2. Skönt att ändå kunna se framstegen, trots att det går långsamt. Ibland är det nog bra att slänga en blick bak över axeln för att se var man kom från för att orka fortsätta framåt :) kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det så, man blir ju lätt uppgiven allt som oftast. Så det är bra att påminna sig emellanåt.

      Radera
  3. Ja det kommer att gå upp och ner, man får se det över tid, at kurvan långsamt gåruppåt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis, sakta sakta går det uppåt. Det där väl där tålamodet kommer in i bilden!

      Radera
  4. Jag delar glädjen över att vara på en annan nivå idag än för något år sedan. En fin känsla när man inser att man vilar ibland till skillnad från att vara uppe ibland! :)

    Måste även få dela med mig av en enormt glädjande nyhet! ME-forskning har funnit biokemiska sjukdomsmarkörer i blodplasma med över 90 procents träffsäkerhet! Man har studerat ME-sjukas metabolism och funnit att den skiljer sig stort från de friskas - den är i ett tillstånd av konstant nedvarvning, så kallad hypometabolism. De jämförde tillståndet med en del djur och insekter som sänker sin ämnesomsättning för överlevnads skull, de ligger i en slags dvala.

    Superspännande och revolutionerande forskning! Studien ska nu följas upp med fler för att bekräftas men känns lovande. Äntligen biologiskt bevis på att man inte kan träna sig frisk, vila sig frisk eller tänka sig frisk! Nu återstår se vad som faktiskt kan göra en frisk. :)

    http://www.eurekalert.org/pub_releases/2016-08/uoc--ric082516.php

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh vad härligt att höra att du är lite piggare. Det gör mig jätteglad! :)

      Och vad fantastiskt att det går framåt med forskningen. Känns ju som att det behövs en säker metod för att bedöma och för att ställa diagnosen. Sen är ju nästa steg att hitta vad som gör en frisk, såklart. Men mycket glädjande att det är på rätt väg.

      Radera