Termostat - ur funktion



Har varit ute i solen. Bränt mig lite på kinderna tror jag. Det svider lite i alla fall.

Så när jag kommer in börjar jag frysa. Det är ju i runda slängar trettio grader inomhus, men jag får som frossa. Pytteskinn, fryser och huttrar. Så jag drar på mig en tjockare yttertröja, strumpor osv. Sen tar det väl en tjugo minuter innan jag börjar svettas. Blodet pumpar ut i händerna så det känns som jag ska bränna mig, inifrån. 

Bara att plocka av yttertröjan igen. Termostaten funkar inte riktigt... 

8 kommentarer:

  1. Min termostat är ständigt inställd på högsta värme tror jag. Alltid för varm, klarar inte av att vara ute när det är varmt och soligt. Riktigt töligt på sommaren.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det jobbigt. Man vill så mycket (som vanligt!) och så klarar man inte det. Fast den här sommaren har gått bättre för mig än förra, så kanske går det ändå lite framåt... Märker du nån skillnad från år till år?

      Radera
    2. Jag tycker att jag blivit mer känslig för värme OCH sol sista året. Vet inte om det beror på sjukdomen, medicinen, eller generellt. Som med mycket annat, man gissar vilt..

      Radera
  2. Hej, tänkte fråga om du har/haft erfarenhet av att hormonbalansen i kroppen är i obalans? Och hyr man gör för att komma upp det?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är det något särskilt hormon du funderar över? Stresshormonerna kortisol, adrenalin och noradrenalin har nog alla stressade problem med, mer eller mindre. Det är ju inte farligt i sig att de produceras, utan faran blir när kroppen inte får chans att återhämta sig från dem. Om det ständigt ligger ett påslag av stresshormoner så att säga.

      Då kommer till slut "reglaget" att gå sönder och du blir sjuk. Botemedlet mot detta är att skydda kroppen och hjärnan från all stress under avsevärd tid, alltså månader eller år, för att ge den chans att läka.

      Sen finns ju en mängd andra hormoner också, men precisera gärna din fråga om det var något annat du funderade över!

      Radera
    2. Tack för svar!

      Julen 2014 kraschade jag och "gick in i den berömda väggen" och jobbar ca 75%, men mitt humör och mående pendlar hejvilt. Jag blir ofta väldigt frustrerad och arg, vilket blir väldigt jobbigt i längden. Jag har inget tålamod alls.
      Är väl just det som är frågan, om min hormonbalans i kroppen inte är bra. Alla de blodprov jag tagit förrut på Hälsocentraler är det inget fel på, men har inte fått någon större utredning gjort.

      Radera
    3. Har ni läst några böcker om hormoner och signalsubstanser? Jag har läst Kaos i kvinnohjärnan av Mia Lundin. Finns också en bok som heter Hormonbibeln som jag inte läst.
      Jag vågade till slut testa progesteronkräm mot mina förklimakteriebesvär efter att först försökt få hjälp från vården, de ville sätta in en hormonspiral vilket jag inte ville eftersom jag vet att jag är hormonkänslig. Har mått dåligt av p-piller, mellanblödningar av mini-piller, svår foglossning under graviditet. Enklare med kräm tänkte jag, för då kan jag enkelt sluta om jag inte mår bra. Men det hade varit skönt med stöd från vården när man experimenterar med hormoner...
      Hur som helst vågade jag och mår mycket bättre humörmässig, har regelbunden blödning och inte så mycket blödning. Jag mår också bättre i mina utmattningssymtom (eller om det är förklimakteriesymtom det också?) såsom sover bättre, inte lika mycket värk i kropp o knopp.

      Radera
    4. Sandra, jag har inte riktigt nån koll på vad du ska göra? Äter du nån medicin typ vitaminer, antidepressiva eller liknande? Kunde det göra ditt humör stabilare?

      Får du tillräcklig återhämtning? Frustration är ju en varningssignal för att man håller på att göra slut på sina energireserver, åtminstone är det så för mig. När jag blir arg, ledsen, frustrerad, irriterad, är det dags att bromsa. Får jag ångest är det verkligen hög tid att nödbromsa innan depressionen slår till igen.

      Typ så fungerar jag. Men jag vet inte om det är generellt så. Annars vet jag tyvärr inte. Kanske någon annan läsare som kan tipsa om något??

      Kaos i kvinnohjärnan av Mia Lundin som anonym tipsar om här, vet jag att den har hjälpt andra, men jag själv har inte tagit hjälp av den. Fast boken har jag läst och den var väldigt informativ och bra.

      Anonym, tack för att du berättar om det som hjälpt dig! Är till stor hjälp för både mig och andra läsare. Men hur tidigt kan man känna av klimakteriet? Tänker att jag är lite för ung för att kunna skylla på det redan! ;)

      Radera