Ont i magen, huvudvärk och värmevallningar mm

Jag har ont i magen igen. På nåt annorlunda sätt. Liksom ont i tarmarna. Så skum känsla. Har nog slarvat lite med maten på sista tiden. Men inte så mycket så att det borde påverka mig så här.

Har försökt sätta in lite laktos också, för att det är så roligt att fika och äta glass på sommaren! Men det är nog för tidigt för det. Min laktosintolerans försvann förra gången jag tillfrisknade från min utmattning så jag tänkte att den kunde göra det igen. Men det kanske var fel. Å andra sidan borde ju inte ett ynka Ballerinakex förstöra en hel dag...

Sen har jag värmevallningar. Kan tänka mig att det är lite som att komma i klimakteriet. Fast jag är lite för ung för det. Så det är biverkningar från medicinen som jag äter. Helt säker på det. Men vad jobbigt det är ibland. Speciellt när man ska sova. Så svettig.

Och så en slags huvudvärk som sitter i tinningarna.

Jag har börjat sova middag igen. Det kunde jag sluta med för ett tag sedan, men nu är jag tillbaka där igen. Sover djupt också. Somnar sittande och som en stock. På ett ögonblick. Inte sådär ytligt som jag sovit förut, utan jag är helt däckad.

Tankarna börjar mala. Har jag överansträngt mig nu? Hur ska jag bromsa? Vad mer kan jag ta bort? Vad kan jag göra? Sitter och funderar på allt jag vet om mig själv och min sjukdom, men har svårt att få klarhet. Vet inte riktigt vad jag ska göra för att bromsa den här utvecklingen. Om det finns något att göra?

Man kan ju anpassa sitt liv efter sin sjukdom inom vissa gränser. Men man är ju inte ensam ansvarig för sin sjukdom. Det vore ju som att säga att det är mitt eget fel att jag är sjuk. Så långt är jag inte beredd att gå. Visst, jag får ta ansvar för mina handlingar.

Men ibland spelar det ingen roll vad jag gör så mår jag dåligt ändå. Det är då det känns så hopplöst alltihop.





16 kommentarer:

  1. Börjar fundera på hur lika vi kan vara egentligen.. Har alla symptom du nämner, från värmevallningar,till ont i tarmarna till huvudvärk. Och det här ständiga grubblandet. Gör jag rätt, gör jag fel, för mycket, för lite? Försöker intala mig själv att inte försöka så mycket, inte leta lösningar överallt, hur man snabbast blir frisk. Har försökt i över två och ett halvt år och uppenbarligen fungerar inte den strategin! Men vad ska man göra, man vill ju må bättre.

    Man begränsas ju väldigt av den här sjukdomen. Undviker saker som man vet blir jobbiga, antingen direkt eller efteråt. Och likadant här, man funderar och funderar om man gör rätt. Skulle jag ha gått ändå, varför gjorde jag det här när jag vet att jag inte orkar! Ibland måste man och ibland får man helt enkelt ta smällen efteråt. Klart man blir trött! Och fruktansvärt trött på sig själv emellanåt.

    Nu drog jag iväg i resonemanget här, men jag vill bara visa att du inte är ensam! Stor kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä man borde ju bara sluta fundera så mycket och bara vara. Men det är f-n så mycket lättare att acceptera och bara vara när man mår okej, inte när man mår pyton... Då vill man ju mest ha ett svar och en lösning. Som inte finns... Men jag är helt med på ditt resonemang.Jag är där och tänker i de banorna typ varje dag! Men så tråkigt att höra att du mår lika illa som jag. 😔 KRAM!

      Radera
    2. Det kanske är det som är anledningen till att det tar sån tid att må bättre, allt det här ältandet, men som du säger, det är lättare att gilla läget när man mår okej, inte när man mår skit.

      Nej det är aldrig roligt att höra att nån mår lika dåligt som en själv, men det är skönt att nån förstår en. SOM jag har funderat på min kropp, om det är nåt fysiskt fel, i huvudet, i magen, i termostaten, ja kort sagt nästan överallt. Då är det rätt skönt att höra att någon med samma diagnos som jag själv har liknande problem. Kram!

      Radera
    3. Ja, det är på nåt sjukt sätt lite lugnande att andra med samma diagnos mår på ett ungefär likadant. Så slipper man tänka på att man fått en massa andra sjukdomar dessutom. Fast det gör jag ändå, emellanåt! Haha! :)

      Radera
  2. Sitter här och ältar vad anledningarna kan vara till att jag haft en ovanligt tuff vecka jag med... Sovit (även jag däckad och helt borta) nästan varje dag och så huvudvärken, oron, irritationen :-/ vet inte varför den kommit över mig nu. Vet inte om vi alltid måste ha en förklaring egentligen... Usch och fy! Hoppas att du snart mår bättre <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske hänger det samman med sommarlovet? Ökad belastning osv. Håller det inte för otroligt... Men nej, kanske behövs ingen förklaring. Hoppas du också mår bättre snart. Kram på dig!!

      Radera
  3. Känner igen mig. Jag försöker sluta leta förklaringar och fokusera på nuet istället. Idag känns det så här, jag hatar det men accepterar läget. Jag gör det kroppen behöver och är det att äta godis eller sova på soffan en hel dag så blir det så. För mig är det viktigt att inte trilla ner i gamla hjulspår som tex att hitta förklaringar till alla mina psykiska och fysiska tillstånd. Jag var så klok, jag förstod precis varför jag hade migrän flera ggr i veckan, varför jag hade ryggskott och ont i tarmarna och var så galet trött. Men jag var inte klok nog att ge kroppen och psyket det den behövde. En välförtjänt paus. Och kraschen kom. Så nu mera när min hjärna börjar leta förklaringar försöker jag stoppa det letandet och mer fokusera på vad som händer i mitt psyke och min kropp just nu. Vad behöver min kropp just idag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så klokt. Känner exakt igen mig. Jag letar förklaringar, försöker komma på vad jag gjort för att det ska bli så här, istället för att bara acceptera att det är som det är. Stort tack för den påminnelsen!!!

      För visst är det så jag också har gjort. Okej, jag mår pyton, men det beror säkert på ditt eller datt. Inte alls pga att jag stressar som en galning och sover på tok för lite. Hmmm. Hade nog noll självinsikt!

      Radera
  4. ❤️ Det är bra att vi hittat varandra o kan stötta o påminna oss om sådant som vi glömmer mellan varven ��

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis! Det är toppen!! Ha en fin dag!!

      Radera
  5. Det där med laktos känner jag igen, det kom faktiskt bland dom första grejerna innan jag fick den ordentliga utmattningen, men jag förstod nog egentligen att det berodde på att jag var slut i kroppen, känner fortfarande av det, det är rätt jobbigt när man är sugen på glass ibland, glassen sätter verkligen fart på magen. Tyvärr fick jag även diabetes förra sommaren så så mycket glass blir det tyvärr inte, fuskar nån gång ibland bara :). Dessa tankar är otroligt jobbiga, det stressar kroppen mer än man tror, sen jag började acceptera läget så har dom tankarna och oron minskat, det känns rätt skönt, men dom dyker upp nån gång ibland ändå, särskilt när det sämre måendet kommer på besök. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tråkigt att du också fått matintolerans i samband med utmattningen. Undrar om det är vanligt? Lite tråkigt är det ju, speciellt nu när den stora fikasäsongen infaller. Men det brukar gå rätt bra. Man vänjer sig. Som med allt annat... ;) Kram

      Radera
  6. Personligen tänker jag att de tankar om Varför som dyker upp är till något gott och finns där av en anledning. En av hjärnans viktigaste uppgifter är ju att tolka kroppens signaler och göra oss medvetna om dem så vi kan hjälpa kroppen med det den behöver. Hjärnan behöver ju tänka strategiskt framåt för att skydda och hjälpa oss.

    Har vi problem med magen är det ju viktigt fundera på Varför. Behöver vi låta bli laktos, gluten, socker eller något annat? Är det någon medicin som stör tarmfloran? Så vi kan agera för att magen ska få bli bra. Bara ett exempel av många... :)

    Eftersom tankarna kommer som respons på något problem är ju tankarna där för att guida oss till rätt slags hjälp. Jag tror personligen att vi många gånger underskattar både kroppens och hjärnans egen förmåga att vara tydliga. Lätt hänt att både man själv och vården säger "oroa dig inte, det går över..." Kanske tankarna aldrig var menat som oro utan substans utan faktiskt var sund respons på något som behöver åtgärdas?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är ju den här balansgången som är svår. Man behöver analysera lite, men det får inte gå till överdrift. För när jag analyserar för mycket så leder det till att jag tolkar in faror i allting och så blir jag isolerad till slut.

      Men att analysera kring varför magen krånglar är ju intressant. Man kan ju inte fungera om man har ont i magen precis hela tiden. Jag fick göra test för laktosintolerans på vc men de visade inte på något. Men trots allt så mår jag bättre när jag undviker det.

      Men sjukvården var inte så intresserad av att gå vidare med just den här biten. Utan det var precis som du sa, oroa dig inte, undvik du att äta det du inte mår bra av. Fast det blir ju trial and error, man vet inte vad man ska undvika och så gissar man sig fram utan att egentligen veta. Hade man fått stöd i det här kunde man antagligen testat lite mer systematiskt och dessutom fått stöd kring matvaror och sunda vanor.

      Radera
  7. Nej, det är som du säger väldigt synd att det inte finns större hjälp och stöd att få angående magproblem och liknande från vården. Jag har själv saknat det oerhört, att få en systematisk struktur och stöd till just den trial och error som behövs. Men den finns inte i dagsläget och har därför behövt göra det på egen hand.

    Min mage strulade redan innan jag kraschade men sedan ME:n blossade upp på allvar har magproblemen bara blivit värre. Idag mår jag ok om jag låter bli gluten, mjölk, socker och äggvita.

    Verkligen inte roligt behöva anpassa kosten så mycket och inget jag gör bara för att. Det är helt nödvändigt för hela måendet. Förutom att magen blir bättre så har värken/inflammationerna minskat rejält och det betyder mycket för att känna sig mer ok.

    Nu ökar dock kunskapen om hur vår tarmflora är tight förknippad med en mängd olika sjukdomstillstånd. Den är ju en grundpelare i immunförsvaret och även kopplad till hjärnan, utöver allt annat den gör. I framtiden gissar jag på att vi får en vård som är individuell, där man kollar upp den individuella tarmfloran, saker man tål och inte samt kollar gener och liknande. Individuella lösningar som ger betydligt bättre resultat än "acceptera läget och vila i det". Accepterande är viktigt för att få tålamod och rofylldhet men det hjälper ju inte mot fysiologiska problem som behöver åtgärdas.

    Jag tror nyckelorden "Acceptera det du inte kan förändra och Mod att förändra det du kan" är en bra väg fram. Tyvärr, tror jag okunskap om vad saker beror på leder till en överanvändning av Accepterandet. Vi behöver helt enkelt mer biomedicinsk forskning för att vården ska hjälpa oss förändra det som faktiskt går att förändra. Det tror och hoppas jag är framtiden! Till dess får vi nog förlita oss på kroppens signaler och själva jobba på med trial and error - med stöd i varandra! Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad tråkigt att höra att det är så mycket matvaror du behöver utesluta för att fungera okej. Men man gör det man måste, för alternativet är inte bättre. Lite så är det ju. Men förstår att det inte finns något nöje i det.

      Jag läste boken Charmen med tarmen och där beskriver författaren precis det du säger här om att mag/tarmkanalen är tight förknippad med hjärnan och att det verkligen behövs mer forskning kring detta. Biokemist kanske är en framtidsbransch?!

      Håller med dig i att det här med acceptans drivs lite väl hårt just nu. Man ska acceptera alla möjliga tillstånd och finna sig i det mesta. Som om att allt man reagerar på är något man själv kan tänka sig fri ifrån.

      Men en person med en fysisk sjukdom kan ju inte tänka sig frisk. Man kan behöva hjälp att acceptera att man inte orkar samma som förut. Men finns det en behandling ska man ju inte behöva acceptera att vara sjuk bara för att.

      Lika lite som anställda ska behöva acceptera dåliga arbetsvillkor och gå på diverse avslappningskurser och mindfulnessmöten för att hantera en arbetssituation som är helt uppåt väggarna. Där man borde förändra samhällsstrukturen istället för att skylla det på den enskilda individen.

      Men visst, det är som du säger, vi får jobba på i vår ensamhet, med stöd av varandra och lära känna våra kroppar på egen hand.
      Ha en fin dag! Kram!

      Radera