Ångest - hjärnans träningsvärk?

Detta inlägg publicerades ursprungligen i mars 2016, men jag lägger in det igen i samband med ångest-temat!

Jag ska vänja mig vid en högre belastning. Så har det bestämts. Och det kan ju ha sina poänger. Det svåra är att hitta rätt nivå. Jag började med yoga för några veckor sedan och i början hade jag sån grym ångest över detta. Det har helt släppt nu. Skönt.

Min doktor gjorde en jämförelse senast vi träffades om att det är i stort sett samma sak att börja konditionsträna som att börja träna hjärnan igen. Man får börja med korta, lugna promenader nån gång i veckan och trappa upp till fler promenader, börja jogga lite. Kanske gå emellanåt innan man försiktigt börjar springa. Man anmäler sig inte till ett maratonlopp det första man gör, utan man tar det väldigt, väldigt försiktigt. Man går framåt, får träningsvärk, vilar, kanske backar man något innan man tar ett steg framåt igen. Hela kroppen måste vara med på träningen, muskler, leder, ligament, lungor, hjärta osv.

Samma sak är det för hjärnan. Man måste ta det försiktigt, börja med en mindre ansträngning och hålla fast vid den. Kanske behöver man gå tillbaka och vila, men doktorn vill att jag ska ta det så pass lugnt att det räcker att jag vilar en dag innan jag är tillbaka på min nivå igen. Om det tar längre tid att komma tillbaka har jag överansträngt mig.

Så jag ska inte bli rädd och backa flera steg om jag får ångest. Utan då ska jag hålla kvar på den nivån i ca 3 veckor till. Då hinner hjärnan vänja sig vid att den nivån är mitt nya normalläge och jag kan ta ett litet litet steg uppåt på min trappa mot att bli frisk igen.

Så mina nätter med stressdrömmar och ångesten är hjärnans sätt att bearbeta den träning jag utsatt den för, typ som träningsvärk. Känns genast lite mer positivt.

5 kommentarer:

  1. Jag håller också på att vänja min hjärna på samma sätt och blir SÅ DÅLIG i några timmar efter varje pass. Man vill ju bara backa tillbaka och slå huvudet i väggen. Men min läkare säger precis samma sak och gjorde samma jämförelse som din med konditionsträningen, intressant! Så bra att läsa om detta på din blogg för det påminner mig om att inte ge upp Nu kämpar jag med en timmes skrivande om dagen och hjärntröttheten slår som en takpanna ner i huvudet på mig.. Men det ska gå. Kul att du känner att yogan känns okej, det där med att gå till en klass är ju ett stort steg! Kram på dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jaa, trött och bakslag hör till vardagen. Men om man jämför har man ändå kommit en liten bit på väg. Måste påminna sig om det. Kul att höra att fler läkare gjort samma jämförelse. Och bra att vi påminner varandra! Kan du börja med att skriva 4 kvartar om dagen, sen två halvtimmar? Inte ta allt på en gång?

      Min största svårighet är att ha planerat in aktiviteter som jag "inte kan boka av". Blir helt yr i huvudet av det. Superstressigt. Hade tokångest i början av yogakursen, men stod ut med ångesten och nu känns det bara skönt att gå dit. Kram!

      Radera
    2. Jag tränar mig på att boka av saker utan att få dåligt samvete. Såååå svårt, men viktigt. Hälsan först!

      Radera
  2. Intressant att du också skrev om ångest - samtidigt som jag - såg det inte förrän nu! Ska skriva in i mitt ångest-inlägg och länka till dej! <3 Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag såg det! Delade din jättefina ångestbild på min FB-sida! Kram!

      Radera