Naiv?

Fattar inte hur jag kan vara så naiv.

Jag har redan gått in i väggen två gånger.

Jag veeeet att man inte får ta ut sig för mycket. Jag är 110% medveten om det.
Och ändå. Så gör jag det.
Överskattar min energimängd. Tar ut mig för mycket.

Och så ligger man där igen.

Man hoppas att det är en liten nedförsbacke och inte en hel störtdykning.
Men man vet inte från början, för det känns likadant när man faller.

Märker det först när det har gått en tid. Om det planar ut och sakta vänder uppåt.
Eller om fallet bara pågår och pågår. Tills man landar med en duns.
Längst ner.
Igen.

4 kommentarer:

  1. Ledsamt höra! Men, det är inte du som är naiv och inte du som har svårt hålla energibalansen - det är din kropp som inte kan leverera det den borde kunna leverera!

    Jag känner väldigt väl igen verkligheten av att det går bakåt när man bara försöker leva mer normalt... Känner också väldigt mycket igen tanken om att "hur kunde jag tro...". Fastän jag vet att jag lever med ME, ett energisystem som inte fungerar, så blir även jag fort lurad. Man tror ju att energin som man har för stunden ska räcka - att den ska förnyas precis som den gjorde innan man blev sjuk. Men återkommande visar det sig inte stämma. För grundproblemet är kvar.

    Jag vet att du har tagit upp om ME med din läkare tidigare och kanske behöver du göra det igen? Men först, vila och åter vila. Stor kram!

    SvaraRadera
  2. Den där förbenade, luriga gränsen som man aldrig lär sig vart den går.. Jag är ju också nere i en dipp, så vi kan försöka stötta varandra tills det vänder. Kram!

    SvaraRadera
  3. Det är lätt hänt att hamna där igen,fast man är så medveten om det. Man tror ju hela tiden att energin ska räcka till. Hoppas du snart återhämtar dig igen. Kram

    SvaraRadera