Har du tid?

Skulle du inte ha tid att komma hit nån dag i veckan så vi kan fixa det här då?

Det var en oskyldigt ställd fråga, i all välmening. Men. Som. Den. Träffade. Fel... Minst sagt.
wolber.se

Näe, jag har inte tid. Det kände jag direkt. Inte denna veckan.

Yogaklass en timme på måndagen.
Tandläkaren tjugo minuter med minstingen på tisdagen.
Födelsedagskalas på onsdagen.
Midsommarafton på fredagen.

Näe, jag har inte tid. Konstaterade jag när jag gått igenom veckans planering.

Det känns som om jag kommer med världens sämsta bortförklaringar. Men det gör jag inte. Jag förmår inte att ha mer saker omkring mig just nu. Det går bara inte.

Bortförklaringen i sig låter som när man i högstadiet sa nåt i stil med, Jag kan inte komma för jag måste klippa tånaglarna ikväll. Eller nåt sånt. Det känns som samma stil på bortförklaringar och undanflykter. Men med den skillnaden att det här är sant.

Om jag ska till tandläkaren med mitt barn i tjugo minuter en dag, så är det allt jag reder ut den dagen. Jag kan inte hålla på och posta brev och slänga skräp på återvinningen då. Än mindre planera in en fysisk, verklig träff med en riktig person samma dag. Det går inte.

2 kommentarer:

  1. Exakt den sortens tänkande har i alla fall hindrat mig från att se till att få tillräckligt med vila och återhämtning när jag skulle ha behövt det. Innan väggen alltså. För att vilan, återhämtningen och den egna hälsan inte ansågs vara viktig nog. Jag har många gånger låtit resten av familjen gå först för att "nää, men det är inte så viktigt...jag skulle inte göra något särskilt...inte ska väl jag, ni kan göra det ni ville, mig spelar det ingen roll". Tydligen spelade det roll om jag fick göra mina saker eller inte eftersom jag hamnat där jag är.

    Visst att det kan låta slappt när en säger till någon annan att nej, jag hinner inte för jag måste vila. Eller egentligen behöver en inte förklara sig alltid. "Nej, jag hinner inte" borde ju räcka egentligen. Varför jag inte hinner är kanske inte relevant alltid. (men jag känner alltid ett behov av att förklara när jag säger nej till något, en grej jag försöker arbeta bort).

    "Nej, mitt välmående är viktigare så du får vänta till nästa vecka, då har jag fler luckor i schemat. " Så borde tankarna kanske gå istället.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har nog valt bort att prioritera sig själv, för att man i grunden inte ansett att man själv var viktig nog. Sorgligt, men sant.

      Och visst, det där med att förklara sig... Ett eget kapitel. Varför kan man inte bara säga nej? Utan krusiduller. Utan att förklara sig. Nej. Det låter så enkelt, men är så svårt.

      Radera