En helt vanlig dag

Vaknat tidigt. Sovit dåligt. Mardrömmar. Stressdrömmar.

Ångesten kryper i min kropp. Magen krånglar. Jag har huvudvärk.

Vill inte gå på ännu ett möte. Känns som jag ska dö en smula. 

Hur kan det vara så obehagligt? Logiken har ingen makt i min hjärna i de här lägena. Den hoppar och tjoar på fegisen i hjärnan. Men fegisen hör inte. Eller så bryr den sig bara inte. Det är kortslutning. Nån har klippt trådarna mellan förnuft och känsla, så att säga. 

Så jag sätter mig på yogamattan. Denna lilla rektangel, som ger mig struktur.
Andas. Andas. Inget annat än att andas. Så småningom släpper det. Jag kan fortsätta med andra lätta, mjuka rörelser. Kroppen gör av sig själv. Minuterna går. Jag blir lugn. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar