Bryta mönster

Min terapeut säger att man äter antidepressiva minst ett halvår för att läka depressionen. Därefter ska man äta medicinen lika lång tid till, för att bryta invanda mönster. Man ska lära hjärnan att det den är van vid att undvika, egentligen är ofarligt och att man kan vidga sina vyer en smula, genom att våga utmana.

Ett sådant exempel, på där jag minskat mitt handlingsutrymme de senaste åren, är karuseller. Jag har aldrig älskat karuseller, men heller inte varit rädd för dem. Bara hoppat över de aktiviteterna. Men sen blev det ju så att jag alltid hoppade över karusellerna, för det var ändå ingen som räknade med mig. Jag var den där som aldrig åkte. Mönstret var lagt.

I helgen har jag utmanat mig själv. Legoland är väldigt mycket mer än lego. Började med barnkarusellerna och avancerade lite grand. Jag gillar inte direkt när det snurrar, yrseln blir väldigt påträngande då för min stackars hjärna.

Men jag är grymt nöjd med mig själv. Över hur mycket jag kunnat delta i. Och över att jag vågat säga JA. För mig är det enklaste att säga nej. Och kanske missar jag mycket när jag avstår. Så det är en del i min beteendeförändring. Att släppa på kontrollen och våga chansa. Kanske händer det något roligt?!

Att gå in i ett hus där man inte förstår vad som ska hända på förhand. (Danska är ett knepigt språk!) Är det en lego-utställning eller en berg och -dalbana? Vem vet? Jag bara hänger med.  Förut hade jag aldrig gjort det. Inte utan att kontrollera först vad som väntar. Riskkalkylera och så...

Nu har jag åkt karuseller och köpt fotobevis på det! Jag skriker mest av alla och ser halvt skräckslagen ut på en del bilder. Men det struntar jag i! Jag har åkt. Det är jag sjukt stolt över!!

2 kommentarer:

  1. Haha bra jobbat :),ibland måste man våga, fast själv är jag en riktig fegis, tar det säkra före det osäkra :), kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jag är också lite feg, kontrollbehovet antar jag! ;) Men nöjd att jag vågade. Kram!

      Radera