Att leva med ångest och panikångest

Idag skriver jag om hur jag har levt med ångest. Det är alltså mina upplevelser, jag gör inget anspråk på att vara varken vetenskaplig eller heltäckande.

Min ångest yttrar sig oftast på samma sätt. Det börjar som ett obehag. En känsla i magtrakten. Jag känner mig nervös. Orolig. Som om något stort är på gång. Fast det inte är det. Jag måste springa på toa många gånger om. Om det blir mer allvarlig ångest kräks jag också. Jag kräks och kräks som värsta vinterkräksjukan. Och blir ännu mer utmattad ju mer jag kräks. Somnar sittande på badrumsgolvet mellan kräkningarna för jag är så trött.

Min värsta episod var några veckor när jag inte kunde behålla någonting. Jag mådde illa bara av att tänka på mat. Lukten av mat fick mig att börja kräkas.

Jag satt i soffan uppkrupen i fosterställning som ett litet barn och försökte få i mig något. Vad som helst. Teskedar med vätskeersättning. Jag var så törstig men kunde inte behålla någonting.

Däremellan kunde jag bara andas. In och ut. In och ut. Dagarna och veckorna flöt ihop som ett töcken.

Jag satt i mitt soffhörn och försökte överleva.


Andra symptom på ångest

Förutom Orolig mage, diarré och kräkningar finns det andra symptom på ångest. Det har för mig varit

Nervositet
Konstig känsla av obehag i kroppen
Känner mig svag och utmattad i musklerna
Höjd puls, hjärtat slår så hårt
Svettas och fryser om vartannat
Tryck över bröstkorgen
Svårt att få luft
Yrsel och ostadighetskänsla
Känsla av att man ska svimma närsomhelst


Panikångest

Panikångest är en starkare form av allt detta. Jag får alla dessa symptomen på en och samma gång. Oerhört kraftfullt och obehagligt. Rädslan för att det är nåt som är fel gör att jag blir ännu räddare. Då brukar det bli så att kroppen börjar skaka. Benen först och sen sprider det sig ut i kroppen. Helt okontrollerbart. Jag bara skakar. Och så känns det som om jag försvinner in i en egen värld.

Jag hör folk prata runtomkring men jag är som i min egen bubbla. Det är inte ovanligt att jag tror att jag kommer svimma eller i värsta fall dö när jag får de här attackerna. Dock har det aldrig hänt. Varken svimmat eller dött! ;) Desto fler är gångerna när jag ringt min man och tvingat honom att tala lugnande med mig för jag är helt övertygad om att jag kommer bli galen.

Det brukar ta en stund upp till nån timme innan ångestattacken klingat av. Det enda som hjälper under den här tiden är att andas. Andas in och andas ut.

Efter det är jag helt slut och somnar oftast. Sedan har jag träningsvärk och är helt öm i kroppen några dagar efteråt. Ångestattacker är riktiga energislukare och träningspass.




3 kommentarer:

  1. Väldigt intressanta inlägg om ångest och panikångest. Jag kan ju känna av ångest och den har varit mycket värre än vad den är nu. Senaste månaden har jag mestadels känt av en gnagande oro och ett obehag, som du skriver så startar det liksom i magtrakten. En känsla av att något är fel. Håller helt med om det där med att få upp ögonen för hur länge man känt av ångest när man väl fick ett ord på det. För mig var det en så stor skillnad när läkaren sade ordet ångest till mig. Jag kunde spåra det bakåt i tiden och insåg att det inte är jag - det är något som händer med mig. Jag har dock inte fått någon ångestdiagnos eller ätit medicin för det, men om det inte långsamt blivit bättre hade jag nog försökt gå vidare med det. För det kan verkligen vara outhärdligt i de mörkaste stunderna. Det finns stunder när jag inte alls kan hantera det och då påverkar det viktiga saker i mitt liv som jag är mycket rädd om. Speciellt innan jag kunde förstå vad det var som hände, i mig och med mig.

    Superbra att du lyfter detta!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ja, ibland är det skönt att få sätta ord på det man upplever. Ibland kanske det gör det värre, men för mig har det varit bra att veta att det är ett tillstånd. Det är inte jag. Tror det är viktigt att våga lyssna in den där magkänslan när den försöker säga något. Men inte låta den ta över. Vad skönt att du känner att det blir går åt rätt håll och blir bättre!

      Radera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera