Att leva med ångest och att bli vän med den

Jag tror att det kanske är viss skillnad på att ha en ångestsjukdom som sin enda sjukdom eller att ha ångesten som en följd av en utmattning. Fast jag vet inte.

Åtminstone är det ångest i samband med utmattning och depression som jag har erfarenhet av. Och för mig är det så att ångesten triggas av trötthet. Alltså energibrist. Ju mer utmattad jag är, desto närmare har jag till ångestattacker.

Därför tänker jag på ångest ibland som överansträngningsångest. Ångesten är en träningsvärk pga att jag har överansträngt min hjärna lite för mycket.

Botemedlet mot denna ångest är långsiktig. Jämför med att träna konditionen. Man börjar försiktigt och utmanar sakta så kroppen hinner med. Samma för hjärnan.

Förebyggande åtgärder

Se till att må så bra som du bara kan!

Sömn och vila
Mat och näring
Försiktig motion, tex promenader, yoga mm
Kreativ aktivitet, konst, musik, dans, trädgård, sång osv.
Sociala aktiviteter, vänner, barn, partner, familj, släkt.
Jag menar inte att man ska ut och röja, bara att man behöver någon som frågar hur man mår. En person räcker.
Ev antidepressiv medicinering, i samråd med läkare naturligtvis.
Samtalsterapi är till stor hjälp när det gäller att bli medveten om och förändra sina beteenden

Men.

Var inte rädd för ångesten. Den är som en blodtörstig varg. Känner av din rädsla och gör det hela ännu värre. Om jag ignorerar den, försvinner den fortare. Men hur i hela friden ignorerar man nåt som man tror kommer ta död på en??!

Mina tips när jag är mitt i det och inget av det förebyggande är aktuellt.

1. Andas. In. Ut. Upprepa. Löjligt enkelt. Men genialiskt. Fokusera bara på orden in och ut. Alternativt på att se magen röra sig in och ut.
2. Andas i en fyrkant.
3. Klappa på ett djur, håll någon i handen, krama någon eller något, barn, partner, kudde...
4. Massage. Självmassage kan vara lika effektivt som att få massage av nån annan.
5. Kroppsscanning/avslappning
6. Sex kan lindra ångest...
7. Allt handlar ju om att leda bort tankarna från ångesten mot något annat som kan få dig att fokusera och behålla fokus. Sex kan funka som en sådan grej, läsa, se på tv, avslappningsskivor, spela spel, trädgårdsarbete är andra såna saker.
Dock innan det gått för långt. I annat fall funkar bara punkt 1 och 2.

Och för mig funkar det inte att göra sånt som andra säger åt mig att det är bra för mig. Jag måste tro på det själv. Detta har jag trott stenhårt på i alla lägen. Utom ett. Medicinering. Jag blev övertalad av en doktor att medicinera mot min ångest. Och vilken lättnad!!! Ångesten blev först värre. Insättningen och utprovningen av medicinsort var jobbig. Men sen. Jag fick mitt liv tillbaka. Helt fantastiskt!

Och det bästa av allt var att jag fick klart för mig att det är en sjukdom. Ångest är en sjukdom. Jag trodde hela tiden att det var jag som var "dålig på att bli frisk". Att jag försökte för lite. Kämpade för lite. Var för dålig på att ta mig samman. Att jag borde skärpa mig. Ta tag i mitt liv. Ta mig i kragen. Bestämma mig bara. Att det var en fråga om motivation.

Men så fel jag hade. Det är en kemisk obalans i hjärnans system. Signalerna går inte fram som de ska. Spelar ingen roll hur mycket man vill. Är vägen sönder får man laga den eller bygga en ny innan bilen kan ta sig vidare. Spelar ju ingen roll om föraren vill köra.

Går det inte så går det inte.

Men det viktigaste av allt.

Det är en sjukdom som man kan bli frisk ifrån. Ge inte upp. Du kommer att bli helt bra. 

12 kommentarer:

  1. Du förklarar så bra vad jag känt i flera år, men inte kunnat sätta ord på. Tror också på det där att man måste känna själv vad som är rätt för just MIG. Alla råd man får..man känner så gott som direkt om det är nåt att ta till sig eller inte. Jag var emot medicinering i nästan två år, innan jag blev övertalad att det var dags att "sätta ett plåster på själen". Bästa val jag gjort! De värsta och djupaste känslorna försvann och jag behöver inte vara rädd för att bli jätteyr i kön på ICA t ex. Man orkar leva lite mer. Tack för att du delar med dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man orkar leva lite mer. Så bra sagt, precis så är det!
      Take care!

      Radera
  2. Otroligt bra text, bra råd och kloka liknelser! Det är så ledsamt att man kan vara så hård och elak mot sig själv, speciellt när det är något man inte kan rå på...men fint att du kunnat vända det och se det för vad det är-en sjukdom!

    Bra med tips på sätt att hantera, ibland funkar bara att andas, men andra gånger funkar andra saker. Och med träning blir det lättare att se när det är på gång. Kan skriva under på mycket när jag ser till mina egna erfarenheter.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ja, jag tror att vi är många som dömer oss själva på tok för hårt. Och det är så sorgligt att man matas med felaktig information om att det bara är att skärpa till sig. Det ger ju individen bara ännu mer skuldkänslor.

      Radera
  3. Har levt med det här i 19 år så att det kommer gå över tror jag tyvärr inte på...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var tråkigt att höra. Jag skriver utifrån min utmattningsdepression, men reserverade mig för att ha ångest som sin "förstadiagnos" är sannolikt annorlunda än att ha utmattningssyndrom som sin första diagnos med ångest och depression som följdsjukdomar. Jag hoppas innerligt att du har hittat bra strategier för att lära dig att hantera denna förfärliga sjukdom. Ta hand om dig!

      Radera
  4. Bra text! Vi använder nästan samma ord, jag kallar det belastningsångest. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ja, belastning eller överbelastning, same same! Vi tar slut på våra krafter, det är ett som är säkert!

      Radera
  5. Bra förklarat. Min ångest kommer både vid för lite och för mycket att göra.
    Den kommer när jag har för lite att göra, har långtråkigt. Då kommer "tänk om"-tankarna och ångesten är ett faktum.
    Har jag för mycket att göra kommer ångesten. Jag vet inte var jag ska börja och blir sittandes och stressad.
    Lagom ska det vara. Men jag läste nånstans att lagom finns inte för oss utmattade... Det stämmer på mej. Allt eller inget...Knivigt det där.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jaha, du drar igång allt om det händer för lite också. Dubbelt knivigt att hålla sig på rätt nivå. Ja du, lagom... Den är en svår nöt att knäcka. Speciellt som den varierar från dag till dag... ;)

      Radera
  6. Jag lärde mig av en psykolog att se ångesten som ett barn. Ett barn ignorerar du inte. Ett barn tar du emot med öppna armar och låter det sitta i ditt knä tills det lugnat ner sig. Så ska du göra med ångesten också. Acceptera att du har den, du behöver inte gilla den men ta den i din famn och krama den. Om du ignorerar den måste din hjärna fortsätta hålla koll på vad det var den skulle ignorera och ångesten blir på så vis påmind om och om igen och kan även bli starkare.

    SvaraRadera