Skriva på avtalet

Var precis färdig på ett läkarbesök med ett av barnen då telefonen ringde. Det var den sekreterare som handlägger det administrativa kring mitt avslut från jobbet. Hon undrade om jag kunde komma förbi och signera ett papper, som de missat att få iväg. Jag kände mig bra i både huvud och kropp efter läkarbesöket, så jag sa att jag kan ta det på vägen till skolan med barnet i bilen.

Är där om fem minuter, om hon kunde tänka sig att komma ut på trottoaren? (Bara att jag bad henne om det, stort! Jag som aldrig vill vara till besvär.) Det gick bra, hon väntade utanför när jag kom och jag skrev på pappret och växlade några ord, innan jag körde vidare.

Detta lilla. Att skriva mitt namn på ett papper. Bara det. Fick mig att utveckla enorm stress i kroppen. Fick värk och krypningar inombords. Helt tömd på energi. Av en ynka signatur.

Det mentala i den signaturen är såklart en stor faktor. Men ändå. Känner hur käkarna spänner och kroppen är i olag. Det tjuter i öronen på något obehagligt sätt. Inte ens trädgårdsarbete, eller en lugn promenad har kunnat få mig att varva ner.

Hur kan man misshandla kroppen så illa att man hamnar i det här?

Nu ska jag bara vara snäll mot mig själv och min kropp. Så snäll, så snäll.

4 kommentarer:

  1. Konstigt det där, hur nåt litet kan trigga igång alla stressignaler. För mig är det svårt med sånt som kommer snabbt på, att jag inte är riktigt beredd. Men nu är det gjort för dig, pappret är påskrivet. Är allt klart med det gamla jobbet nu då, så du kan släppa det? Hoppas det!

    SvaraRadera
    Svar
    1. För mig är det lättare med sådant som kommer lite spontant, för då hinner jag inte bygga upp nån stress över det, utan jag bara gör. På gott och ont förstås.
      Men allt administrativt är klart nu. Återstår att åka till arbetet och hämta mina personliga tillhörigheter... Det känns jobbigt, så det har jag skjutit på. Men är väl dags att ta tag i det också nu.

      Radera
    2. Jag har svårt för sånt jag måste vänta på också.. Frågar nån om jag kan vara med på nåt om två veckor så blir det ett väldigt flytande svar. Gillar inte att tacka ja och sen behöva avboka i sista stund, men inte heller att säga nej till allt. Svårt för livet i allmänhet just nu alltså :)

      Radera
    3. Haha! Ursäkta att jag skrattar, men är likadan. Vill helst göra saker direkt så jag slipper oroa mig över dem. Eller för att behöva ställa in dem. Men sen när jag väl ska göra något så orkar jag ju inte då heller, så då mår jag lite dåligt över att alltid avboka. Så ja, vissa svårigheter finns det när man vill träffa mig också! ;)

      Radera