Vänder det till något positivt

Var hos doktorn, det gick jättebra för mig idag. Ingen ångest när jag skulle gå dit, allt gick bra när jag var där. Skönt. Känner tillförsikt och en försiktig ljusning på min himmel.

Gick igenom mina kroppsliga symptom och jag fick förklarat för mig vad det är som känns, varför det känns och så vidare. Jag kände att jag blev tagen på allvar. Det blev ett bra möte. Kunskap lugnar mig väldigt mycket.

Jag har heller inte tokångest för avstämningsmötet, som är på gång. Utan jag kan faktiskt se fram emot att få börja pröva min hjärna på något sätt. För det är ju det alltihop handlar om. Hur mycket belastning tål min hjärna? Även om nya saker och möten är ovissa och lite pirriga så hoppas jag att min positiva känsla stannar kvar.

Det positiva i mötet med min arbetsgivare för ett par veckor sedan (som mest har känts oerhört jobbigt och negativt)  är att det på sikt frigör energi. Avslut är jobbiga. Men det frigör energi nu, när väl beslutet är fattat. Jag behöver inte älta och undra, väga för- och nackdelar mot varandra. Jag har bestämt mig. Det är positivt!

Ska försöka tänka lite på att få tillbaka min positiva grundsyn. Inte för att jag klandrar mig för att jag tappat bort den, en utmattningsdepression gör ju sitt för humöret. Men jag saknar mig själv. Och just den egenskapen är en av de som jag skulle vilja behålla från mitt gamla jag. Då på den tiden när jag var glad, sprallig, positiv och skrattade! Jag tror hon finns kvar nånstans där inuti. Den glada. Hon med livsglädje. Behöver bara plocka fram henne igen.




8 kommentarer:

  1. Jag saknar också mig själv. Jag är inte den som inte orkar nåt, den som har ständig huvudvärk eller värk i kroppen, som ständigt säger nej till allt, som inte orkar leka med barnen.. Har en riktig dipp just nu och det är inte kul. Vet inte vad jag ska göra längre..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kära Lotta. Du gör alldeles säkert precis vad du behöver göra. Men det går upp och det går ner. Ibland går det inte alls... Låt tiden gå, lite till. Det blir bättre.

      Hur gick det för dig hos doktorn?
      Kram!

      Radera
    2. Tack för omtanken! Skönt att prata med nån som varit/är i samma situation som en själv. Det gick bättre än väntat hos läkaren. Förklarade hur läget var, att det varit alldeles för mycket sista tiden och det gick in tror jag.

      Radera
    3. Det var skönt att höra! Fortsätt du att göra det du känner att du behöver göra, så kommer det att bli bättre.

      Radera
  2. Carina Alexandersson19 april 2016 19:34

    Tack du snälla och kloka människa som skriver denna blogg!! Jag känner igen mig i så mycket. Och detta att sakna det busiga, spralliga i sig själv... det är en jobbig sak. Men jag tror som du att det går framåt, även om det går lååångsamt. Det gäller att vara rädd om sig hela tiden och stå upp för sig själv mot dem som inte förstår. Stor kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för dina fina ord. Det betyder jättemycket. Var rädd om dig!

      Radera
  3. Saknar också mitt personliga jag, den som alltid gick runt med ett leende på läpparna och hejade på allt och alla. Men det positiva är ju att den personen tittar fram lite då och då nu mer, så det går kanske åt rätt håll, även om det går väldigt väldigt sakta. Livet blir lite enklare om man orkar vara lite positiv även om det är jobbigt och svårt ibland. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tänker också så, att det blir lite lättare för kroppen om man orkar med att vara lite positiv. I vissa lägen orkar man bara inte det, så är det ju. Men när man orkar lite emellanåt så känns det fint att vara lite glad! ;)

      Radera