Svar på läxan?

Det var ju det här med min läxa...

Meningarna jag fick säger ju i stort sett samma sak.

Jag tror dels att terapeuten menade att man kan påverka sin upplevelse genom sin sinnesstämning. Om en mening är positivt eller negativt värderad när den lämnar min hjärna, så styr det hur jag tolkar och därmed också upplever en situation. Does it make sense?


Om jag är rädd i förväg för att må dåligt, så hämmar det min upplevelse, jämfört med om jag på förhand tror på att jag kan klara av en situation, då kommer jag också att kunna hantera den bättre.

Min sjukdom är där oavsett vilket.

Livet pågår och jag är sjuk.

Jag är otålig, vill bli frisk fortare. Men det tar den tid det tar. Om jag kan visa hänsyn mot mig själv och ta små steg i en riktning som känns bra för mig kommer jag att läka.

Men det är en svår balansgång. Om jag avstår allt, bara pga att jag är sjuk, så avstår jag allt för en väldigt lång tid framöver. Många år. Och eftersom jag har lika mycket värk och trötthet nästan oavsett vad jag gör så kanske det ibland är värt att göra saker och må lite sämre än att ständigt avstå pga att jag är sjuk och lik förbaskat ha lika mycket värk och vara lika trött. Men missa livet som pågår runtomkring.
Därmed inte sagt att jag ska börja jobba som en galning och må dåligt varenda dag. Men rädslan för att må dåligt hämmar mig ganska mycket. Jag vill liksom försäkra mig om att jag inte kommer bli sämre. Men det finns ju ingen sån försäkring.

När bakslagen kommer så måste jag lita på att det är en tillfällig liten nedförsbacke, det är inte ett avgrundsdjupt stup rätt ner på botten av utmattningsträsket.

Men som ni så klokt kommenterat,

Man måste acceptera att man är sjuk.
På riktigt, acceptera.
Ända in på djupet, acceptera att man är sjuk.

Det är så otroligt mycket svårare, än vad man först kan tro. 

11 kommentarer:

  1. Väldigt bra insikt!
    En jag också kommit fram till. Man behöver inte må -helt bra- för att göra saker. Man kan anpassa saker så att man orkar göra dem istället. Eller vara beredd på att må lite sämre när man gjort dem om det känns värt det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är väl precis så det måste få vara. Att man gör saker trots att man inte mår helt bra. Men att man väljer dem så det är lite värt att må sämre en period för man har fina minnen att ligga och tänka på.

      Radera
  2. Acceptera...låter så lätt men är så svårt. Jag har insett sista tiden att jag nog inte kommit dit än, och det har gått två och ett halvt år.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är verkligen svårt. Och det går i perioder tycker jag. Ibland klarar man att acceptera mer och ibland går det inte lika bra.

      Radera
  3. Tack för att du återkoppla. :-) Hade helt glömt bort...
    Att få en långvarig sjukdom eller skada som påverkar hela ens vardag innebär en stor sorg. Det är inte lätt att acceptera huxflux sådär. Det som gör det extra svårt vid så kallade medicinskt svårförklarliga symtom där tex fibromyalgi, kroniskt trötthetssyndrom, utmattningssyndrom hör, är att det finns stor okunskap hos behandlare, myndigheter, arbetsgivare, vänner, anhöriga, samhället etc, så man känner ju inte direkt något stöd. Jag har i alla fall inte känt det. Jag har mer känt att jag varit inbillningssjuk, lat och svag. (Men det kanske har ändrats nu när så många drabbas av utmattningssyndrom?) Hur som helst tror jag att vilket stöd du får spelar stor roll i hur fort det går att acceptera att man är sjuk och att man kan leva ett okej liv ändå.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anonym: jag känner igen mig. Svårt att få andra att förstå när de inte varit i situationen själva och känt hur det är att vara riktigt utmattad. Tror vi alla har hört: "Jag var jättestressad i en vecka och sen gick det över!" eller alla råd man får... Här verkar de flesta förstå i alla fall och det är skönt att dela med sig och höra från andra i samma situation.

      Radera
    2. Ja känns bra att läsa om andra, att man inte är ensam.

      Radera
    3. Att man känner stöd tror jag också är avgörande. Att ha en känsla av att behöva stå till svars för sitt mående gör ju verkligen att man försöker förändra sig istället för att lägga energin på att acceptera sin situation.

      Ja, jag tycker också det är värdefullt att få höra om andra i samma situation. Jättetacksam för att ni är så många som läser och kommenterar.

      Radera
  4. Acceptansen är A & O, låt den växa fram och försök mer i nu:et. Förstår din läxa, har haft den själv, och vilken skillnad jag har fått med mitt dagliga mående och positiv effekt på mitt läkande. Och den där acceptansen. Jag fokuserar bara på glädjen i livet, som jag ofta upplever dagligen då jag följer lusten��

    Gällande sommarlovet. Som vi har diskuterat det med vår kurator, men vi har kommit beslut. Vi använder oss av fritids hela sommaren, däremot har min man semester torsdag-fredag hela juli, så då behöver hon bara ha fritids tre dagar i veckan i juli. Under augusti har maken semester fram till skolan börjar.

    Det blir en lugn sommar, fokuset är att jag fortsatt ska tillfriskna, och inte få bakslag som tydligen så vanligt för

    SvaraRadera
  5. Oj allt kom inte med��

    Tydligen är bakslag efter semestrar vanligt, för oss med utmattningssyndrom av olika karaktär. Precis som att många av oss är tröttare på måndagar, efter en helg med familjen.

    Vi kommer åka på små semestrar till fjällen, vandringar och mountainbike turer uppe på kalfjället. Fiska i kvällssolen. Aktiviteter som alla älskar i familjen, och läkande för mig.

    Kram❤️

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som jag skrev här ovan tycker jag acceptansen går i vågor. Ibland är det lättare, ibland lite svårare. Men så är det ju med allt nytt man ska lära sig. Ibland känns det som det inte händer något alls och ibland går det hur lätt som helst!

      Bakslag hör ju till. Tyvärr. Men rädslan för bakslagen, styr mig periodvis mer än bakslagen i sig.

      Vi kommer också ha barnen på fritids lite mer än vi brukar, har vi bestämt oss för. Och inga sommarlovsaktiviteter för dem förrän maken har börjat sin semester. Tack för att du berättar! Kram!

      Radera