Oj, oj, oj!

Välkomna, alla ni nya läsare som hittat hit! Blev så förvånad över uppmärksamheten att jag inte fattat riktigt vad som hänt. Men väldigt glad över att ni är så många som läser och känner igen er i det jag skriver.

Varenda en som vi kan hjälpa från att hamna på den här sidan väggen är en vinst. Och för oss som tyvärr redan är här, är det skönt att känna att man inte är ensam.

Jag kommer kanske få svårt att hinna svara på alla era kommentarer, för det blev så många på en gång, men jag läser varenda en och är så tacksam för att ni delar med er av era erfarenheter.

Tack!!

8 kommentarer:

  1. Tack för din blogg den är oerhört igenkännande och sätter ord på det många av oss upplever. // Linda Narkroppenkraschar@blogspot.se

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du är välkommen tillbaka och läsa mer! Tack för fina ord!

      Radera
  2. Hej

    Har just hittat hit! Jag blir jätteledsen när jag läser för jag känner igen mig så mycket. Men jag blir också glad, för att det finns fler som funkar som jag. Jag är inte ensam och inte du och ni andra heller.
    Jag är nånstans efter acceptansen av sjukdomen och i läget ta mig från sängen till soffan på dagarna. Jag är inte tillbaks på något jobb än heller och vet inget om hur framtiden ser ut.
    Men ändå.. Jag blir glad av att din blogg finns, att du skriver så bra! Jag kommer att ha hjälp av det du skriver, det är jag säker på. Det är ensamt att vara "utbränd" eller utmattad. Det är skönt att läsa det du skriver som om det vore mina egna tankar på pränt. <3
    Tack för en fin blogg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för att du uppskattar det jag skriver, gör mig glad att jag kan hjälpa någon med det jag har gått igenom och fortfarande lever med. Uppskattar att du läser och kommenterar!

      Radera
  3. Hej!

    Jag länkade till ditt inlägg på Facebook i förmiddags och fick inte mindre än 62 gillare och 32 delningar första dagen, vilket med utgångspunkt från mina 118 vänner med väldigt olika bakgrund och livsförhållanden är ett nytt personbästa. :-) Och det med väldigt goda skäl, för du lyckades verkligen träffa rätt i hur du beskrev hur det är att inte endast drabbas av utbrändhet utan också att det, typ, endast är första steget på en väldigt lång resa, och vilken knappast följer någon förutbestämd rutt.

    Både glädjande och sorgligt på en å samma gång med ett sådant genomslag. Men inte desto mindre väldigt viktigt!

    Önskar dig varmt lycka till i fortsättningen, såväl i livet och rehabiliteringen som med bloggen. Idag blev du vår hjältinna -- Stort Tack! :-D

    /Mikael Gustafsson i Västerås, utbränd i januari 2005.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Wow! Grattis till personligt rekord! Och roligt för mig att många uppskattar det jag skriver. Tack för att du tog dig tid att kommentera, jätteroligt att veta vem som läser! Välkommen tillbaka!

      Radera
  4. Du slog nog huvudet exakt på spiken med det inlägget, inte bara för mig! Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha! Jag tror nog också det! ;) Kram!

      Radera